Molntak och en fin droppe

Åter ett molntak över city och ljus mot horisonten 🙂 Jag tar det inte särskilt bildligt, tycker det är fint!

Det blir många bilder av utsikten från mitt fönster eller från min balkong.
Är ju mest ensam hemma, men vill understryka att jag inte sörjer det.

På något sätt känns det som att allt som hände 2014 och efter det, med skilsmässa och det faktum att jag sade upp mig från fast anställning och startade eget företag – att det var BRA och en förberedelse för detta som komma skulle.

Jag klarar isoleringen, ensamheten, det så kallade tråkiga, den sociala distanseringen… helt galant.
Ibland saknar jag middagar och träffar med vänner. Men månne inte den tiden kommer då det åter låter sig arrangeras.

Läste i dag en intressant essä av filosofen Åsa Slotte i Hufvudstadsbladet. Den handlade om melankoli, förmågan att ha långtråkigt och om social distansering.  Hennes text går över två uppslag så jag tar bara med en kort snutt av allt här. Sådant jag känner igen mig i.

”Generellt verkar långtråkighet vara en av nutidsmänniskans mera obekväma existentiella tillstånd, ett konkret livsproblem. Såväl under coronakrisen som innan har ett snabbt livstempo och en jovial natur definierat det normala. Men då många människor kämpar sig igenom våren med zoommöten och hangoutkontakter i kvava rum, så finns det en stor grupp människor, som inte har samma behov av ständiga sociala möten. Jag har tidvis känt mig som en främling då den rätt endimensionella bilden av allas umgängestörst vuxit fram, eftersom jag direkt visste att jag inte skulle ha några problem med att vara hemma utan dagliga sociala kontakter.”

Så känner jag det också rätt ofta. Jag klarar mig bra utan möten i kvava rum.
Jag kan leda jobbet på distans och accepterar att vi är många nu som inte vill ha fysiska möten.
Men detta om detta helt kort, annars tenderar det här också bli en essä på 14.000 tecken 😉

Som en liten droppa i havet, eller droppen som urholkar allt. Foto taget med mobilkameran faktiskt. En nyss duschad tomatplanta.

 

Skyltsöndag, den 17 maj 2020

Gulfbaren i Svenskby skrev jag om för ett tag sedan. Ni som sett den finska regissören Aki Kaurismäkis filmer kanske förstår då jag säger att det här fönstret, och omgivningen samt interiör där, påminner om platser i hans filmer. Den minimalistiska stilen och det genuint finska, speciellt på landsbygden.

Den finska texten på skylten blir dagens lektion.
Låt inte cykeln luta mot fönstren eller mot blomlådorna!!!
Dessa utropstecken och versaler 😀 Som om man inte förstod med mindre. Men det är säkert någon som fått nog och inser att vänliga tillsägelser och förmaningar inte hjälper.

Fler skyltar och skyltare hittar du hos bloggaren BP!

Besynnerliga tider, spännande väder

Ena stunden har vi sol, men den varar bara någon minut. Sedan tornar mörka moln upp sig vid horisonten, det börjar blåsa. Jag har kutat in och ut med tomatplantorna, men kanske måste ge mig och bara lita på att de klarar det kyliga vädret då jag ändå har inglasad balkong.

En liten gnutta sol, en kort stund, över mina kära tomatplantor.

Den här märkliga covid-19-våren har fått mig att tänka på allt möjligt. Det är tråkigt att restaurangerna inte har fått ha öppet i maj, men från och med första juni borde de få öppna. Ser man till vädret skulle uterestaurangerna ändå inte ha haft många kunder i en liten stad då vädret varit kallt och nyckfullt.

Jag har haft nästan ledig dag i dag. Skrivit ett par artiklar, räknat arvoden för två tidningar, gett ut ett par texter.
Och så har jag gett mitt stöd till denna kampanj. Man kan inte hjälpa alla man skulle vilja hjälpa i en kris, men alla kan hjälpa någon.

Utsikten från min balkong mot nordost, samtidigt som den andra bilden med de mörkare molnen togs.

Hälsningar till Minton!

Den här dockan har jag fått som gåva av min bloggvän Minton.
Varje gång jag ser på dockan tänker jag på hur förunderlig bloggosfären är. Jag har fått många vänner via den. En del har jag träffat IRL, andra inte. Men även med dem jag aldrig har träffat har jag haft kontakt i många år.

Jag tänkte räkna upp namnen på alla andra bloggvänner och länka upp till dem här. Men när jag hade skrivit ett tiotal namn tänkte jag att nej… det går inte. Jag glömmer ändå någon 😦

Det är som då man vill bjuda alla man älskar och bryr sig om, till en fest. Hur ska man göra för att inte glömma bort nån, då det finns så många som är viktiga i ens liv.

I dag har min vän Pia planterat om yuccapalmer hos mig. Jag skar topparna av ett par rangliga sådana och hon planterade om. Tack tack, säger jag som inte gillar att böka med mull 😀

Då det gäller att sätta skott att rotas klarar jag det galant. Otaliga är till exempel de prickblad (inte på bilden) som jag låtit förökas genom åren.

Alla är vi bra på något. Låt oss lyfta fram det vi är bra på och komma ihåg att berömma varandra även för små saker ❤

Vår fina campingplats i Lovisa

I dagens Nya Östis skriver vi om Lovisa campingplats, och hur den möjligtvis kan öppna till sommaren. Coronaviruset sätter ju käppar i hjulen för än det ena och än det andra.

Men i viss mån ska vi kanske kunna öppna samhället igen. Försiktigt. Steg för steg. Hela tiden med de senaste restriktionerna i åtanke och med respekt för de regler som gäller för social distans.

Välkomna till Lovisa camping!
Då det blir lite varmare kan man säkert ligga här i hängmattan och njuta.
Utsikt från nya bastun.
Hoppa i plurret från bryggan?

Mera molndramatik och tomater

Jag har fått lite pippi på att fotografera molnformationer och inbillar mig dessutom att mina följare tycker att bilderna är intressanta 😀

På grund av det ostadiga vädret och de kyliga nätterna har jag sprungit av och an med mina tomatbarn. Ett par nätter fick de vara inomhus. Nu är de åter ute på inglasade balkongen. Hoppas de klarar sig!

Då det var sol i köket bars tomatbarnen dit. Sedan ut på balkongen igen 🙂

Hurraaa – jag vann!

Ni vet hur man ofta reagerar då man får ett mejl där det står ”Grattis – du har vunnit en…” och så må det då vara en telefon, som du ändå ska lösa in för en euro, eller nåt annat som verkar vara för bra för att vara sant.

Nyligen fick jag ett sådant mejl. Jag hade deltagit i en undersökning för Taloustutkimus, så det verkade ändå lite seriöst då jag kom ihåg att jag hade gjort det.

Min gåva var värd 20 euro och jag fick välja mellan en uppsjö av grejor på en webbplats. Vissa var värda fem euro, andra 20, 50, 200 euro och ända upp till ett par tusen euro. Hade jag valt dem hade jag behövt betala skillnaden själv.

Gåvokorten gällde också för det mesta för webbaffärer och för större kedjor typ Gigantti, H & M, Ikea och andra som inte finns på orten där jag bor. Men! Där fanns Tokmanni med och den affären finns i Lovisa.

I dag anlände gåvokortet på posten. Yes! Det funkade, det var sant!