… ungefär från dag till dag. Med ett foto där lådorna var jag sorterat bitar inte syns.
Igår hittade jag ungefär 50 bitar på kort tid, det där med vattnet var förvånansvärt lätt. Nu bygger jag upp linjen där hav och land möts.
Förra pusselbilden hittas här.
Rubriken syftar till vad jag skulle vilja ha tid för på min blogg. Men med min arbetstakt finns sällan tid att reflektera.
Jag skriver snabbt, så egentligen tar det inte många minuter att knacka ner ett inlägg, inte ens om det är ett längre sådant, som det här nu blir.
Men då jag skriver om något djupare vill jag gärna ha tid att formulera mig, ens med LITE eftertanke.
Häromdagen tänkte jag att jag inte har gråtit på länge.
Ja, men det är väl bra, kan någon säga. Bra att ingen gjort Carita ledsen.
Javisst, jag har inte gråtit av sorg eller ilska. Men visst har jag varit ledsen från och till. Känt medkänsla då andra haft det svårt. Och tårar har jag fällt, men då har det varit för att jag sett något känslosamt på teve eller på bioduken.
Ofta funderar jag också djupt på det faktum att jag inte har träffat en ny livskamrat. Jag har varit ensam sex och ett halvt år.
Ibland uppstår tanken att det är något fel på mig eller mitt utseende. Men i nästa sekund tänker jag att jag vill duga som jag är. Jag ska inte behöva ändra mig för att passa in i någon annans liv.
Jag tänker också att det nog inte i mina hemtrakter finns tillräckligt starka män som klarar av en vara tillsammans med en offentlig person som dessutom jobbar minst 40 timmar i veckan. En kvinna som skriver blogg och som inte är beredd att sluta med den och gå in i ett skal.
Jag har aldrig sagt att jag utan tillstånd skulle lägga ut bilder och uppgifter om en ny man här, eller ens kräva av honom att få göra det.
Men visst skulle jag hoppas att han var stark nog att klara av det, att han kan ge blanka f-n i vad andra tycker och att han skulle vara stolt över mig och det jag gör.
Många säger till mig att denna man nog finns. Han dyker upp då jag minst anar det.
Nu har jag ju faktiskt inte jagat nån man 😀 När skulle jag ha tid med sånt?
De gånger jag kommit män nära under de senaste sex åren har de alla velat ha just det… SEX 🙂 Ganska omgående ska det ske.
Jag är inte ointresserad av sex, men jag tycker att ett förhållande ska börja på ett helt annat plan. Vi ska kunna umgås över en bit god mat, några glas vin, kanske pussla tillsammans och om ni läste PUSSAS, så även det.
Vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord och sedan när vi känner varandra bra, har skapat förtroende och allt sånt som utgör de viktigaste byggstenarna i ett förhållande – DÅ kan vi bli intima. Då sker en sådan sak helt naturligt.
Äh, jag får nog bara vänta och se…
Förutsättningarna att snubbla över någon i dessa restriktiva covid-19-tider är ju inte så goda, men… skam den som ger sig!
… hittade alla kantbitar utan att tvingas leta extra bland de bitar som återstår 🙂 Skojigt är att min mamma som är 86 år också har blivit biten av pusselflugan. Hon får ta över de pussel hon vill ha då jag gjort mina klara.
Frågorna hos Elisamatilda gäller denna fredag ordet LÄNGD.
Vad är det längsta du åkt med bil?
– Det var nog något tag i mitten eller slutet av 1980-talet då jag med min dåtida pojkvän från Nederländerna åkte från Groningen i hans hemland till Marseille i Frankrike på en och samma dag. Sådana minnen!
Vad är det längsta du har sprungit?
– 800 meter i nån tävling i ungdomen då jag friidrottade? Minns att det var förfärligt. Coopertesten likaså…
Hur lång tid tar det att göra dig i ordning på morgonen?
– Om det krävs att jag är snabb är jag klar på mindre än tio minuter. Ger jag mera tid åt mig själv kan det bli tjugo minuter.
Hur länge väntar du på någon innan du undrar var den är?
– Jag är extremt noga då det gäller tider. Kommer man för sent till en träff eller ett möte har man missbrukat andras tid, anser jag. Jag kan vänta fem minuter, beroende på VEM jag väntar på. Går det tio minuter och jag fortfarande bara väntar skickar jag ett sms eller ringer och frågar vad som hänt…
Hur långt skulle du gå för att få som du vill?
– Beror på vilket mål jag vill nå. Jag är beredd att kämpa mycket för att komma dit jag vill, men jag gör inte vad som helst och till vilket pris som helst. Man måste inte alltid få som man vill.
Jag minns sällan vad växter heter, hörde nog namnet på denna nämnas när vi träffades med vänner för några veckor sedan i en trädgård.
Men jag hoppas bilden glädjer er denna fredag! Utmaningen med blommor på fredagar har påbörjats av Photo by Susan.
Jag är trött i dag. Har sovit lite sämre två nätter, nån antydde att det är fullmåne. En titt i kalendern visar att det är så 😀
Vaknade dessutom av att de som gör badrumsrenoveringar började slipa och borra redan 07.19. Icke bra. De ska inte få göra jobb som hörs före klockan åtta.
Det var en skön paus i renoveringsjobbet på grund av coronan i somras. Jobbet betyder också att vattnet är avstängt några timmar då och då, två gånger har det nu varit så på en kort tid.
Så ikväll lägger jag mig tidigt med hopp om att få sova ostört minst nio timmar. Har tidningens styrelsemöte i morgon.
Vårt hotell, som bloggaren Svante tycker ser ut som en militärförläggning. Byggnaden var förr en smedja, lite om dess historia kan du läsa här.
Jag tycker att den här bilden som min väninna Ann-Britt tog blev kul då jag och byggnaden speglas i bordet 🙂
Hade suttit åtta timmar vi datorn, det var ju slutspurt med en 40 sidor tjock tidning även denna vecka. Lite paus hade jag haft för mat och sysslor i hemmet men kände vid halv sex att jag behövde en cykeltur.
Det hade börjat blåsa en aning, var mulet och inte mer än 15 grader varmt. Men SÅ skönt med frisk luft i lungorna. Jag njöt av dofterna, javisst – det ligger höst i luften men den var underbar just i dag.
Staden har iståndsatt en fin promenad längs Kvarnåsen. Det görs så mycket bra saker i vår stad, men alltid finns det mänskor som klagar.
HÄR har vi en kort grej på Nya Östis webb om promenadstråket.
Tidigare på dagen hade jag köpt Mammas Chokladbollar. Barn och unga säljer ibland sådana här paket för att få pengar till klassresor eller till föreningen där de idrottar. Klart man vill understödja sånt och bollarna är goda! Har dock bara ätit EN i dag. Finns nitton kvar 😀
Det är första september och dags att visa månadens kalenderbild.
Höststormarna verkar överraska också Muminfamiljen. Lilla My tycker det är spännande, hon doppar händerna i vattnet, gillar skummet tror jag. Mumintrollet, mamman och de övriga ser lite mer bekymrade ut. Men kaffepannan har inte ännu flugit överbord 😀 Och är det Muminpappan som är välutrustad med granngul sydväst? ❤
Vemodigt men sant, solen står inte längre högt på himlen. Jag har ungefär en timme sol på balkongen eftersom den tidigt dyker ner bakom de stora träden. Men himlen är väldigt fin att skåda ändå fram till halv nio på kvällen.
Har påbörjat ett nytt pussel. Den här solnedgången får jag titta på tills pusslet är klart. Jag tar det piano, har precis bara börjat sortera bitarna och inte hittat alla kantbitar än. Men vem har bråttom i dessa tider?
Men jag vill börja vänja mig vid att använda mun- och nässkydd då jag rör mig i lite större folksamlingar.
Den här appen väcker diskussion men på bara ett dygn hade den laddats ner av 900 000 finländare. Målet var att en miljon skulle ladda ner den på en månad.
Jag håller på att bygga upp en liten grön oas med krukväxter och glasföremål i köket. Den lilla flaskan hittade jag på loppis i Ekenäs, kostade bara tre euro.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 