Nu har vi flera Hulda Huoleton-butiker i Lovisa. En i Almska Gården, som jag visade bild från redan för någon vecka sedan. En annan finns nu på Alexandersgatan mitt i stan och en tredje i bruksmiljön i Strömfors.
Det här är bra tycker jag, i dessa tider då vi ska undvika trängsel. Affärerna och bodarna är små, och det finns massor av hantverk till salu. På det här sättet kommer de alla mer till sin rätt.
Bistro & Butik Kronan är ett ganska nytt lunch- och matställe i Lovisa. Öppettiderna är generösa, alla dagar från 9 eller 10 på morgonen, till 18 eller 23 på kvällen.
Då jag fick det tråkiga beskedet om en vän som gått bort, tänkte jag att livet är kort, dess tråd är skör. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg det?
Jag lever mycket för mitt jobb. Jobbet har nästan alltid varit en livsstil för mig. Men då jag ibland jobbar så pass mycket att jag inte ger mig tid att ha en ordentlig lunchpaus, att komma bort från datorn en timme per dag… då känns det som att det gått lite för långt.
Idag unnade jag mig en längre lunch med en väninna. Och blev serverad den godaste Toast Skagen jag ätit på länge. Jag blev på riktigt helt tårögd då jag tackade den vänliga personalen. Vilka smaker där kom fram! Ett så härligt frasigt bröd!
Det är bra att det finns många olika lunchställen och kafeterior i Lovisa. De går alla i lite olika stilar, så då finns det något för var och en och även för vart och ett tillfälle i vardagen eller då det är fest.
Strul med nätet betyder extra stress då man distansjobbar, och då så gott som allt vi gör med tidningen är beroende av nätförbindelse.
Fick också ett dödsbud i dag 😦 Ingen nära släkting, men en god vän har gått bort alldeles för tidigt.
Så det känns lite krystat med Glad måndag-rop… Men julgranen på min gård, som jag fotograferade i går kväll, får förmedla tröst om att livet trots allt går vidare.
Jag är en så kallad HSP-person. High Sensitive Person.
Jag har lätt för att läsa av känslor. Outtalade stämningar som bara svävar i luften på något sätt. Sådant som många andra människor inte registrerar alls.
Därför blir jag ofta ledsen då personer är negativa och ger det som jag kallar ”onödig negativ respons”. Jag vill så gärna alltid se det positiva. Det hjälper MIG framåt i livet.
Samtidigt försöker jag förstå att alla har olika behov. Somliga måste bara få skaka av sig det negativa, oavsett vem detta negativa landar på. Sedan kan de gå vidare, och säga att deras rätt till negativa känslor och att uttala dem var minst lika berättigade som mina känslor att vilja slippa höra gnället 😀
Så här fin är en del av Alexandersgatan i Lovisa. Endast ett stenkast från mitt hem.
I dag borde jag ju skylta om lucia, men någon sådan skylt har jag inte på lager.
Därför får det bli ett augustiminne från Ekenäs, där jag var inne och köpte en del saker av vilka jag ännu har ett färdigt packat paket som jag när som helst kan ge som gåva till någon.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP, och här hittas länkar till andra som är med i utmaningen.
Tänk att man kan få tiden att gå ”utan att göra nånting” 😀
Eller visst har jag gjort ditt och datt, till och med jobbat med luciasändningen en kort stund. Men i det stora hela känns det som att jag inte gjort nånting, i alla fall inte många knop 🙂
Tänt ljus i olika vrår och ute på balkongen. Skrivit julkort, lagt dem i kuvert, adresserat. Värmt nachos i ugnen. Skrivit dagbok. Kollat på tv.
Och så utvecklade jag en egen wine-cooler. Kylskåpet är för kallt, och att inte ha vin på avkylning gör ju att drycken blir rumstempererad. Båda är ok för mig, jag är inte kräsen där.
Men så kom jag på att jag kan ställa tetran i vädringsfönstret. Perfekt!
Försöker ha en lite lugnare arbetsdag i dag. Förbereder vårt dubbelnummer som kommer ut den 23 december. Det ska bjuda på många reportage och annat intressant som håller människor sysselsatta under jul- och nyårshelgen.
Här på bloggen får det i dag bli lite ditt och datt – blandade bilder!
Fiskvagnen är en välkänd syn på torget i Lovisa. Alltid uppskattad, året om, med lokala produkter. Till jul är det ju väldigt många som vill ha olika fiskrätter på bordet.
Tidigare i höstas tog jag den här bilden av en rastplats som håller på att byggas vid Lovisaviken. De som gnäller frågar sig vad detta kostar, är det inte onödigt att bygga nåt sånt här i ekonomiskt kärva tider, osv. osv.
Jag tycker att sådant här också behövs för trivselns och utvecklingens skull. Det handlar inte om några jättestora summor.
Man ska vara ute i god tid med allt! Lucia firas på söndag, men någon sedvanlig kröning av Lovisanejdens Lucia med Nya Östis och alla våra samarbetspartners blir det ju inte i år på grund av pandemin.
Därför beslöt Nya Östis att i samarbete med Lovisa stad och Röda Korsets lokalavdelning att arrangera en videoinspelning som skapar lucia- och julstämning. Det gjorde vi tillsammans med finska kollegan Loviisan Sanomat TV och en lokal förmåga på piano, Kalle Katz.
Fjolårets luciafölje ställde upp, lucias mamma hjälpte med mycket praktiskt och Röda Korsets luciamamma likaså. Vill man betala en slant till insamlingen finns direktiv här.
Videon går ut på lördag kväll så att man redan på söndag morgon, på luciadagen, kan se på den. Den inkluderar en andakt av pastor Birgit Grönqvist.
Det ligger mycket arbete bakom satsningar som den här. Men vad gör man inte för att glädja människor då det är mörkt på jorden och pandemin gör att vi varken kan kramas eller träffas i större utsträckning.
Ett stort tack även denna väg till alla som ställt upp bakom projektet!
Nu kan jag ge min gamla röda brandfilt till en väninna, då jag fick den här nya finska designprodukten från Jokipiin Pellava 1920. Det är ju en produkt man hoppas att man aldrig ska behöva, men då man har en sådan här framme får den gärna vara snygg.
I dag har jobbet strulat till sig rejält då Messenger inte funkat som det ska. Det är en av våra viktigaste kanaler då vi håller kontakt i arbetsärenden, medarbetarna på Nya Östis och jag. En liten tröst är att problemet uppstod först i dag. Hade vi haft det måndag, tisdag eller onsdag under den mest hektiska produktionstiden, hade det varit etter värre.
För några veckor sedan skrev jag om ett par som pyntade till jul i extremt god tid. Grannar och förbipasserande som eventuellt såg granen genom deras fönster måtte ha trott att någon blivit mer eller mindre galen. Julgran två månader före jul?!
Men ibland måste man göra så, då tidskrifter ska ut. Den här som Lions Club Lovisa säljer inför jul kom ut i slutet av november men deadline för artikeln och bilderna var för min del den 25 oktober.
Men jättefint blev det. Extra nöjd är jag med den stora bilden till vänster på uppslaget. Alla bilder är inte mina, men den stora och ett par andra mindre fick jag med till reportaget som gick över tre sidor.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 