Nu får lugnet sänka sig

… över mitt hem. Nu vill jag känna julefrid.
I går tittade jag på Mandelmanns jul och i dag blir det Ernsts jul 🙂

Oj, så jag skulle sakna alla Sveriges kanaler om de upphör att sändas hos oss. Hot om det fanns, förhandlingar hade strandat och många utländska kanaler skulle sluta sändas i Finland efter nyår. Nu lär förhandlingarna ändå fortsätta och jag får åtminstone under januari se de svenska kanaler jag har köpt med Sverigekortet.

Mandelmanns jul, eller ibland Mandelmanns gård, är ett av mina favoritprogram.

I dag jobbade jag tio timmar. Så ni kan förstå att jag är ganska mör nu.
Vi har gjort ett läspaket på 48 sidor och ännu i sista stund hade vi lite tekniska problem då sidorna skulle skickas till tryckeriet. Men vi fick den hjälp vi behövde och Nya Östis borde därför nå alla prenumeranter i morgon. Somliga tvingas på grund av helgen kanske att vänta på läspaketet till den 28 december, men jag hoppas att de inte är är alltför många.

Nu ska jag ha ledigt över en vecka. Telefonerna i det stora hela på ”stör ej”. Autosvar på mejlen.
Jag ska träffa vänner på tumanhand under mellandagarna. Äta gott, dricka gott. Inga stora folksamlingar. Julafton med fyra släktingar.

Jag har allt jag behöver. Stressen rinner av mig snart.
Jag är tacksam ❤ ❤ Inte minst för att jag har så många duktiga medarbetare på tidningen.

En hoppbacke som smalt bort? Del 64

Det här passar ju bra under kategorin Hur galet som helst, där jag inte har varit aktiv på ett tag.

Jag skulle ta ett foto av rådhuset till Nya Östis i dag. Sagt och gjort, jag knallade dit och valde en av de små stigarna som finns i parken intill Alexandersgatan, bakom rådhuset.

Döm om min förvåning när jag hittade en snöhög i en korsning mellan stigarna.

Ett sorgligt minne av en hoppbacke?

Har man här, utan att lokaltidningarna känt till det, försökt bygga en hoppbacke? Eller en ramp för snowboardsåkare?
Kanske inte den bästa platsen i så fall, mitt i en korsning! Men centralt är ju läget minsann, intill torget.

Glad måndag! 21-12-2020

Ibland tycker jag att mina Glad Måndag-inlägg varit lite trista eller platta 🙂 Det är ju inte alltid man hittar det där roliga och färgsprakande eller skojiga och annorlunda att fotografera.

Å andra sidan ska Glad Måndag vara en prestigelös utmaning.

Små mjuka kakor.

En helt underbar julklapp! Jag beundrar alla som kan baka, och de här mjuka kakorna är små, bakade i små formar.
Jag är inte så bra på att baka kakor, de gånger jag har försökt har de inte blivit vackra 😀
I Finland talar man om torrkakor då det är sådana här kakor som inte har grädde och mycket annan fyllning. Med väninnorna började fundera varför det är så. Kakorna är ju inte torra! I Sverige tror jag att man talar om mjuka kakor.

Den här nya mattan är jag också nöjd med. Den gamla var det i och för sig inget fel på och jag gav bort den till en vän. Det var bara det att den gled runt då den var av bomull och alldeles för lätt. Soffan höll mattan på plats någorlunda, men inte helt och hållet. Den här mattan är av styvare material och hålls där den ska vara.

Skyltsöndag, den 20 december 2020

Julinspirerade skyltar lyser med sin frånvaro i mitt lager, och lagret med bilder på skyltar börjar också sina… så jag får skärpa mig snart angående dem 🙂 Det är lätt att hitta skyltar på resor, men det var ju ett tag sedan jag reste. En hemester blev det i somras och skylten är från den, då vi pausade på fiket Navetta i Söderkulla, Sibbo.

Jag antar att ni får ta till förstoringsglaset eller annat uppförstoringssystem för att kunna läsa texten 🙂 Den är på finska och handlar om ett idylliskt café som skribenten råkade hitta intill en väg i Sibbo.

Fler skyltar finns hos bloggaren BP. Hon håller i trådarna för denna söndagsutmaning.

Så var också omplanteringen gjord

Jag har väntat och väntat på att min trädgårdsmästare skulle få tid att plantera om min monstera. Men hen har varit fullt upptagen med allt möjligt annat, så då sex veckor hade gått gav jag upp.

Monsteran lär trivas i liten kruka, den bildar sina luftrötter och klarar sig. Men jag var nog lite rädd att den någon vacker dag ändå skulle säcka ihop och ge upp.

Så den fick en ny kruka, som inte ska vara så mycket större än den gamla, och lite ny jord till.

Smått och gott som jag behöver

Det enda jag egentligen skulle ha då jag gick ut i det blöta grådasket med min syster i dag var en svart, stor och blank knapp till min vinterkappa.
Jag köpte TVÅ knappar, för det kommer väl en dag då jag tappar en till.

I samma affär hittade jag också den svartvita Marimekko-brickan. Brickor kan man ju inte ha för många av. Eller kan man?

Dessutom köpte jag en tändsticksask med Inge Lööks roliga gummor som motiv. Och från en annan affär en lampa som jag ska ha bak på cykeln. Det är numera lag på att ha en sådan, man kan bli bötfälld om man är utan.

Sedan blev det ett par små julklappar också.

Här hemma har jag kommit igång med städningen, jag tar den lite sådär pö om pö. Finns hela tiden nåt att göra. Borde faktiskt ge mig i kast med att ge ny mylla och kruka åt monsteran… men varför är detta geggiga jobb med mylla så motbjudande? 😀

Fem en fredag – Att göra

Veckans utmaning hos Elisamatilda är fem frågor som har med ”att göra” att göra 🙂

Vad är du inte färdig med den här veckan?
– Städning. Har inte hunnit städa ordentligt på LÄNGE… *stön* Försöker få det viktigaste gjort imorgon lördag. Diverse textredigeringsgrejer ska ännu hinnas med före söndagen den 20.12.

Vad står härnäst på agendan?
– Har varit full fräs hela dagen, men nu väntar snart en god kvällsbit tillsammans med två väninnor, hemma hos en av dem.

Vad har du hunnit klart med i tid?
– Julkorten. Har jag ”glömt” någon brukar jag skicka nyårskort till dem ❤

Vad kommer du skjuta på till senare?
– En massa småplock och städning här hemma, sådana som skåp och lådor. Omplantering av monstera m.m.

Vad var din senaste i sista minuten?
– Jag gillar inte att vara ute i sista minuten med nånting överhuvudtaget. Men det blir nog så att en del klappar skaffar jag eller packar in först på onsdag och torsdag 🙂

Operation rädda anden!

Jag fick ingen bild av andfågeln på den mörka parkeringen, så detta är en bild från en bildbank. Foto: Pixabay

Nej, nu handlar det inte om en ande, men desto mera om en and.
En and, flera änder. Inte ändor 😀

En ensam and hade förirrat in sig på K-Supermarkets parkering i dag. Plötsligt var vi tre personer som, reflexförsedda där i mörkret, försökte rädda livet på andfågeln. Vi, en man och väninnan Pia och jag, skulle se till att den inte blev en platt anka.

Anden irrade hit och dit. Som en osalig ande.
Irrandet kom sig inte av att den var rädd för oss. Den bara kutade hit och dit.
Så vi utgick från att den inte kunde flyga.

Pia har jobbat som djurskötare så hon visste hur hon skulle fånga fågeln. Hon hade handskar på händerna och mannen som också ville hjälpa fågeln hade kommit med en stor papplåda till platsen.

När Pia nästan fick grepp om fågeln började den flaxa hejvilt och gapa ännu vildare. Sedan visade den att den visst kan flyga. Under argt bjäbbande flög den ner till gatan under parkeringen. Det arga lätet pågick medan fågeln spatserade där på en ännu farligare plats än förr.

Många bilister tvärnitade då deras ljuskäglor träffade anden. Fågeln höll sig vid liv.

Vi hade redan börjat tänka att den var osedvanligt otacksam och till och med lite dum. Förstod den inte sitt bästa? Att vi ville hjälpa den.

Några minuter senare flög den, fortfarande under ilsket ”kraxande” in i Kapellparken, varifrån vi tror att den kommit.

Där sitter den troligen nu och ruvar. Inte på ägg, utan på hämnd.
Varför fick den inte gå där ifred på K-hallens P-plats? Det var ju SÅ roligt. En annorlunda, spännande vardag.

Tills de där fåniga människorna kom. De ringde till brandkårer och fågelskyddshem och Gud-vet-vart…  ”De trodde att jag inte kunde flyga… pyttsan… jag ska nog visa dem en vacker dag vad allt jag kan… vänta bara!”

Slit och släng eller snusk?

Är tre år och två månader en lång tid för ett duschdraperi? Är man en snuskpelle om man inte byter oftare?

Över tre år hade jag mitt i användning innan jag bytte till nytt. De går ju att torka av och tvätta, men i något skede blir den där kanten längst nere sunkig.

Jag tycker således inte det var slit och släng av mig då jag gjorde mig av med draperiet. Det fick nämligen fungera som skydd i baksätet på en bil dit vi behövde lasta in ved 😀

Sex säckar ved från Tokmanni 🙂

Vår fina gran på torget

I dag har det varit en slaskdag. Jag gick till torget för att fotografera Lionsklubbens bröder som inledde försäljningen av julgranar i välgörenhetssyfte. Det får ni läsa mer om i Nya Östis papperstidning 🙂

Jag blev blöt om fötterna. Vilket betyder att jag troligen har ett hål eller något otätt i kängorna. Och vi har ingen skomakare i Lovisa…

Hur som helst. Visar nu bilder som jag tog för ungefär en vecka sedan av vår fina gran på torget.

Natt-inställningen i min mobiltelefon skapar hyfsat fina foton ❤

Ser ni att jag har fått människor och en hund med på bilden?