Vad var mest trendigt under dina tonår?
– Jeans med ett V sytt över knäna och med breda, utsvängda byxben. Ljusblå ögonskugga, kakmascara, utsvängda toppar på håret, ponchos, långa halsdukar på vintern… jag minns inte allt 🙂
I något skede var riktigt trasiga, urblekta och mjuka jeans trendiga. Jag hade ett par som jag älskade och använde länge på den tiden då jag var smalare.
Hur har du omedvetet någon gång varit trendig?
– Troligen, men kommer inte på när. Sedan då jag efter att jag har skrivit det här läser andras svar får jag säkert många ”aha” och ”just det, så var det ju”-upplevelser.
Vilken trend skulle du vilja se kommer tillbaka?
– Att man sitter och försöker skruva in rätt musikstation (från Luxemburg) på en transistorradio? När det gäller kläder så kanske allehanda mjuka mysplagg, sånt som inte sitter tajt.
Vilken trend skulle du aldrig anamma?
– De tajta blusarna och lågt skurna byxorna som blottade magen och naveln 😀
Vad vill du ska bli en trend?
– Lovsången till långsamheten. Ett kravlöst, stressfritt och miljövänligt samhälle.
Det är bloggaren Elisamatilda som håller i trådarna för den här fredagsutmaningen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det där med V-jeans har jag hört mycket om. Det hade min mamma med och därmed pratat mycket om saken 🙂
Kul att du hört om dem. Jag är född 1962 så jag var tonåring 1975-1981 🙂
Min mamma är född 61 så ni är nästan lika gamla 😅.
Ja, det är vi 🙂
du påminner mig om att sitta med mikrofon vid radion och försöka spela in låtar… i stenåldern 🙂
Hahaa – ja! Vi ÄR kanske från stenåldern! Hälsar en född 1962.
Lågt skurna byxor är inte så himla gulligt!
Nä, precis. Det var ju en tid då kallingar och trosor skulle synas…
V-jeansen var ett måste, fast då var jag nog runt 20 … Bar mage ser man fortfarande ibland, och då inte sällan på tjejer som absolut glömt titta i spegeln innan de gick ut.
Skönt att vara så pass gammal att det där med trender är sånt man inte bryr sig om längre 🙂
Slike bukser var gode å gå i på sommeren, men iskalde på vinteren. Noen strømpebukse skulle man aldri bruke.
Precis, man var tvungen att ha andra byxor under jeansen på vintern 🙂
Ja, varför ska människor ha så fruktansvärt bråttom. Slutet på vårt liv är graven. Dit måste man faktiskt inte springa. Man kan bli buren.
Jag hoppas att coronatiden lär åtminstone några människor att stanna upp, reflektera över saker, inte alltid skynda för att vara först med allt.
Du har så rätt i det du skriver.
Trasiga jeans har jag också haft, visst kunde jag kanske ha såna igen, men kanske inte så offentligt!
Nä men nu när det är corona och nedstängt så kan vi hasa omkring ensamma hemma i våra gamla trasiga jeans 🙂
Nu fick jag en del minnen. Jag hade byxor som var jättelåga och smala ner till knäet och sedan väldigt breda. Jeans kom senare. Luxenburg oh så underbara minnen. Knastrigt ljud ibland men så kul. Sen fanns det något som hette Radio Syd det var en båt som låg på internationellt vatten och spelade musik.
Det var ungdomen suck.
Kramar från oss
Ja, dessa ungdomens dagar! Visst är det härligt att minnas. Och vi hjälper varandra på traven.
Det kommer de där AHA-upplevelserna – just så… sådär var det ju!
Kramisar!
Så trasiga jeans har funnits förut. Det minns jag inte, troligen för att det var uteslutet att mina föräldrar hade köpt ett sådant par åt mig. Sedan måste jag säga att du verkligen har ett gott minne. Precis som du skrev i ditt svar till fråga 1 så kände jag precis ”javisst, så var det ju.”
Inte har jag direkt gott minne 🙂 Känner ofta att det är tvärtom.
Jag tvingas gräva i minnenas garderob!
Jag köpte inte trasiga jeans, jag slet ut de byxor jag hade och rev upp hål själv 😀
Fina svar, jag håller med dig.
Kram!
Vi är väl ungefär lika gamla? Eller är du några år äldre?
Jag är född 1962.
åh, ja Radio Luxemburg satt vi och rattade in min tyska väninna och jag. och så åt vi Marie – kex. och ja, tack, gärna lite mera långsamhet
Marie-kex har vi i Finland än i dag. Jag saknar dock dem med choklad på ena sidan, hittar sällan numera på butikshyllan.
Jag ansluter mig genast till din långsamhetens lov!
Det mesta kan man göra i långsamt tempo om man vill – man kan vägra stressa 🙂
Välkommen med i långsamma gänget!
Jag var ibland förre. Blev utskrattade när jag hade rutig kjol på mig bara för att nån månad senare alla sprang i sånt. Jag blev även utskrattad och kommenterad i negativa ordalag när jag gick i tyllkjol på diskoteket. Det var i mitt hemland och de hade inte en aning om att jag förstod vad de sa. Hände på toaletten medan jag tvättade händerna. Jag höll masken och låtsades om ingenting. Det märkliga var ju att jag inte var naken under tyllen utan hade svarta tajts under. MEN när jag var på väg ut från diskoteket kom en av tjejerna fram och bad om ursäkt på engelska.
Det modet som jag mest avskyr och avskydde var lågt skurna byxor och det senaste är de nya byxorna som är så tajta nedtill som strumpbyxor. Man ser man ser ut som en bulle med 2 stickor under. Inte snyggt alls. Och när något slår igenom är näst intill omöjligt att köpa nåt vettigt.
Vad tråkigt att nån skrattade åt dig – det är ju mobbning och fult – fastän barn ibland inte förstår att de är elaka.
Fint ändå att en kom och bad om ursäkt ❤
Barn? 🤣🤣🤣🤣 Jag var ju runt 28-30 år gammalt. Jag tog inte heller illa vid det för jag visste att de kommer bära det själva senare. De var bara chockade över att någon vågade. 😀
Oj då – jag missförstod nåt 🙂
Men inte kul om nån skrattar eller pekar finger ändå – och sedan tror att du inte förstår det elaka dom säger.
Om man vill sticka ut får man inte heller vara för finkänslig. Upplevde inte direkt som mobbning. Men klart senare bad hon om ursäkt. Blev mer förbluffad över DET!😂
Och jag har ju kommenterat andra i sina stil, men jag har lärt mig att hålla mina kommentarer lite mer på viskande nivå. Man vet ju aldrig vem som lyssnar.
Minns när jag fällde en kommentar om en medpassagerare som satt mittemot mig på T-banan. Min mamma satt bredvid honom också sa till henne vilken sött lugg han hade. Min mamma lutade sig bakåt så att han inte kunde se henne då väl och så mimade hon till mig att han var ungrare. Men han höll masken även om kommentaren var till hans fördel. Senare frågade mamma hur visste hon att mannen var ungrare? Ju, han läste ur en ungersk bok.
Som ung var jag trendig och modemedveten, idag klär jag mig i det jag gillar. Med ålderns rätt. Skönt att slippa tycka om något någon annan bestämt att man ska tycka om.
Trevlig helg!
Visst är det skönt att i den här åldern klä sig hur man vill – i bekväma kläder.
Ofta var ju plaggen och skorna allt annat än bekväma då man var ung 😀
Trevlig lördag!
Här skriver en som verkligen är från stenåldern, född 1945, men jag minns fortfarande lite grann från tonåren. På ditt sista svar kom jag att tänka på en bok som jag har. Den heter ”Långsamhetens lov”, skriven av Owe Wikström. En bok som stämmer till eftertanke! Ha det gott!
Långsamhetens lov är fina ord – den boken verkar intressant!
Allt är inte lätt att minnas från barndomen och ungdomen – men vissa saker minns man förstås 🙂