
Hur galet som helst – ja, sådant är vädret i april 😀

Hur galet som helst – ja, sådant är vädret i april 😀
Ska fortsätta med den här serien också fastän Photo by Susan, som inspirerade mig att börja en gång, inte har gjort inlägg på den bloggen på nio månader.
Krokusar – ett av vårens finaste tecken – fotograferade för några dagar sedan på min systers gård.




I bakgrunden finns ett annat hus, ett riktigt hem.
En gång i månaden har jag kvällsjobb. Då fullmäktige sammanträder på distans kan det se ut så här hemma hos mig.

Det kallas förstås demokrati då alla tillåts babbla på hur länge som helst 😀 Men ibland önskar jag att ledamöterna lärde sig konsten att fatta sig kort. Att hålla sig till saken, bara säga det som är viktigast.
På sikt hoppas jag också att jag kunde få hjälp med bevakningen av fullmäktigemötena. Just nu är det bara jag som skriver om dem. Ska ta upp det här på ett redaktionsmöte i framtiden, kolla om någon annan har intresse att dela jobbet med mig.
Då mötet är slut, eller då de viktigaste ärendena har behandlats, då börjar mitt jobb. Samma kväll skriver jag något kort till vår webb, ikväll blev det såhär. Imorgon eller senast på söndag skriver jag lite mer till papperstidningen som kommer ut om en vecka.
I måndags gjorde jag en kort cykeltur. Har alltid kameran med, men alla gånger kommer jag mig inte för att hoppa av cykeln för att ta foton. Då som farten är god vill jag inte bromsa upp 😀
Men här har jag ju en backe framför mig. Fastän jag faktiskt inte valde den då jag skulle hem. Det fanns en LITE lättare rutt.



Cyklade 6,75 kilometer i dag. Valde egentligen en ganska tråkig rutt. Från mitt hem till byn Gislom. Det gick ännu an i medvind. Men att sedan cykla i motvind på Lappträskvägen som är tämligen hårt trafikerad… nej, det var ingen höjdare. Jag hade glömt hur trist det är att cykla där. Motigt och ganska farligt också. Men ja då, jag använder hjälm 🙂
Jag tog inga bilder på ”tråkrutten”. Visar hellre en bild från turen jag gjorde på veckoslutet. Vackra blomster utanför Bastion Ungern. Någon som känner igen blommorna? Borde ha tagit en närbild på dem.

Ja, ja… man får bara acceptera att man ibland gör ”fel” val då man tänker att nu ska jag samla kilometer! Totalt har jag cyklat 22 kilometer på fyra dagar så det ska inte bli så svårt att uppnå veckomålet 30 kilometer.
Allt som går över 30 km är bonus och jag ger mig själv en klapp på axeln. Visst vet jag att det finns de som säger att 30 kilometer är löjligt lite, men nu har jag ju inte bett dem komma med sina åsikter 😀
Bilden tagen i Liljendal, som är en del av Lovisa stad, torsdagen den 15 april. Dröjer nog inte så värst länge mer innan vi har lövsprickningstider, tror jag.


Jag förstod ju att humlan hade fullt upp med att insupa nektar, det var ju lördag dessutom!
Strax efter att jag hade tagit denna bild flög humlan med ett argt surr rakt i pannan på mig. Jag var helt oförberedd eftersom jag då ännu hade kameran framför ansiktet. ”Rätt åt dig” surrade humlan ”du ska låta min bakdel vara ifred!”
… på tre kilometer blev det i dag. Frisk luft i lungorna. I öronen fågelkvitter och ljud av motorcyklar och allt möjligt annat som hör våren till. Dofter av gräs, hav, grillar som kommer igång på gårdarna.
Jag är barmhärtig mot mig själv och säger att varje rörelse jag gör som tar mig utanför bostaden är bra! Jag måste inte jogga så att svetten lackar, jag behöver inte känna blodsmaken i munnen. Polar-klockan på armen måste inte visa hundra procent aktivitet. Jag duger som jag är. Speciellt då jag gör så gott jag kan 😀

En efterlängtad vår är nu här och sommaren snart likaså ❤