Maalaishiivaleipä, det är lantjästbröd. Och att munkki är munk kan ni ju räkna ut, ni som tycker att man kan sätta bokstaven ”i” efter alla svenska ord och få ett finskt ord 🤣
Bilden tog jag vid Hardom Bröds disk på Må Bra-dagen för en vecka sedan.
Fler skyltar och skyltare hittas via den här länken hos bloggvännen BP!
Tack vare en satsning som bland annat veteranföreningarna i trakten gjort pryds nu flertalet hjältegravar av vackra lyktor. Enskilda personer, föreningar och organisationer har donerat pengar till en insamling och slutresultatet blev strålande och hjärtevärmande.
Gesten med lyktorna är så fin. Vi får inte glömma dem som föll offer i våra krig. Vi får inte glömma krigen överlag. Inte lottornas insatser heller, i år fyller Lotta Svärd-rörelsen hundra år. Det fanns tider då den förbjöds och alla minnen från den skulle förstöras. Lyckligtvis förstördes inte allt. Det finns dräkter kvar, armbindlar, böcker, sånghäften och mycket annat. Och det finns personer som minns de här tiderna och som fortfarande kan berätta om dem.
När de här personerna inte längre finns är det vi som tillhör de yngre generationerna som ska komma ihåg det som har hänt, och berätta vidare till kommande generationer.
Efter besöken på våra kyrkogårdar blev det lite lättsammare på Café Favorit med en liten spökbakelse. En makron med smak av vanilj och lakrits.
Helgdag för alla helgon. Även Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen, som jag ska fira senare ikväll här hemma.
Ska snart till gravarna med min syster för att plantera ljung och sätta ner ljus till minnet av bortgångna nära och kära.
Jag svarar därför på Orsakullans novemberutmaning för den 6 november ”ja”, då hon frågar ”Tänder du ljus för kära som lämnat oss?”
Fastän det är helg har jag dammsugit i dag. Jag gör det då andan faller på och då jag har såväl tid som ork.
Jag förivrade mig så till den grad att jag dammsög till och med madrasserna i sängen 🙄💪😄
Dimi valde en tallrik med allt möjligt blandat från grönsaker till ostar, oliver med mera.
I dessa tider då det ena och det andra är förbjudet att visa eller att uttala högt undrar jag vad som händer då jag visar denna bild 😱🤣🧩
Ja, ja… jag hoppas att det inte blir allt för mycket tumult kring detta. Rubriker som ”Chefredaktör spred bild på naken tomterumpa”. Såsom världen ser ut i dag vet man inte vad man har att vänta sig.
Jag har lyckats coola ner, börjat chilla lite. Har tre dagar lediga. Ofta går det så, då jag fått sova gott en natt och haft telefonen på stör-ej en hel dag. Jag blir mig själv! Kreativa och tokiga idéer dyker upp. Jag kommer ut ur mitt skal, sänker garden.
Ikväll ska jag gå ut med en väninna. Hoppas vi får nåt riktigt gott att äta och dricka!
Jag kombinerar nu ett vanligt blogginlägg med en utmaning. Frågan i bloggaren Orsakullans novemberutmaning är ”En bok som hör hösten till”. Mitt svar är att jag knappt hinner läsa böcker mer. På bordet bredvid sängen finns ändå ”Ett rikt och meningsfullt liv” av Alf B Svensson. Författaren är psykolog och föreläsare och han bjuder på inspiration och konkreta tips för ett liv som blir mer rikt på mening. Via detta halkar jag senare in på tankar och beslut som väcktes och fattades igår.
Jag har under flera månader läst ”Bara vara en trasa i Guds skimrande väv” av Katarina Gäddnäs. Går utmärkt att läsa ett kapitel då och då. Det är ingen handling man tappar bort sig i om det blir en paus på någon vecka i läsningen.
I går började jag läsa ”Nyckeln till dörren i muren” av Asger Albjerg. En varm och speciell humor. En annorlunda bok. Jag väntar mig ett meningsfullt och klokt slut på den.
Igår fattade jag beslutet om att inte gå på en fest i helgen. Jag känner mig obekväm, dels med att gå utan avec till en tillställning där majoriteten utgörs av par, dels för att jag inte har så fina kläder som deltagarna förväntas ha på festen. Där är alltså en viss klädkod. Jag vill inte köpa en ”galaklänning” för jag kommer knappast att använda den en gång till. Ett par väninnor lämnade också återbud till festen, vilket hade fått mig att känna mig ännu mer vilsen.
På en fest ska man vara glad. Jag vill också kunna gå till en fest utan att känna krav på klädsel och utseende. Det fanns en tid då jag älskade att klä upp mig och sträva till att vara ”kvällens drottning”. Men den tiden är sannerligen ett minne blott. Minns de festerna med glädje, men i dag rör jag mig hellre i mindre sällskap där jag får vara helt mig själv.
Jag behöver inte gå klädd i trasor. Jag tycker visst man ska klä upp sig då man går ut med vänner. Det handlar om att ta hänsyn till sin omgivning. Men på fester där männen ska ha kostym eller frack och kvinnorna helst långklänningar, där känner jag mig i dag bara obekväm 🙂
Då man jobbar som journalist på en tidning, eller specifikt som chefredaktör, är det inte ovanligt att utomstående försöker påverka tidningens innehåll.
Häromdagen blev jag uppringd av en person som jag direkt kände att hade ställt sig på en piedestal och bokstavligen tittade ner på mig. Jag var nog en sådan som hen inte hade velat röra vid ens med en tång. Sättet hen uttryckte sig på gjorde mig egentligen mållös. Varför var det så svårt för hen att uttrycka sig sakligt och vänligt?
En halvtimme efter samtalet kunde jag skratta gott åt alltsammans. I dag berättade jag om händelsen för en kollega och vi konstaterade att det är bäst att bara skratta bort den här sortens påhopp.
Men nu valde jag istället att glädja mig över de blommor som ännu levde och var förhållandevis fina 🙂 Den vissna rosen slängde jag bort.
Men snacket med kollegan jag nyss nämnde gjorde mig glad. Tänk så lite det behövs 🙏 Att man råkar på en positiv person då man som mest behöver det. Alla triviala vardagsbekymmer försvann som om jag slagit med ett trollspö i luften 😎
I dag var det äntligen dags att avhämta vinsterna som jag fick då jag köpte lotter på Må bra-dagen i söndags.
Den runda lilla duken med virkad kantspets och broderade/påsydda blommor är vacker. Alla handarbeten är fina och jag vet att det ligger mycket jobb bakom. Någon har suttit och knåpat med det här.
Hade duken varit vit, svart eller grå skulle jag behålla den, men den hittar en ny ägare – en redan vidtalad person som gillar duken ❤
Ja, jag vet inte vad som är sytt eller broderat eller är det någon större skillnad. Erkänner öppet och gärna att jag själv inte har tålamod med detta slags knåpande, men har alltid beundrat personer som orkar och kan handarbeta. Vi är alla bra på nånting, jag är inte bra på handarbeten – men jag kan allt möjligt annat istället, till exempel uttrycka mig i skrift.
Hade inga Glad-måndag-bilder på lager så det blev att ta till något jag hade helt nära mig här vid datorn.
Ett fat av keramik som jag har fått som gåva för länge sedan, har två stycken med dessa glada små ormar 🙂 Använder ofta som underlägg för frukostmackan.
Vykortet fick jag förra veckan från Tasmanien utanför Australien. Ett post-crossing-kort. Tycker att djuret ser både roligt och konstigt ut. Som om det klämt in nosen i något slags sköld. Och se sådana klor djuret har!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 