Torsdag 17 november: 4851 steg! Överraskade mig att det blev så många. Till frissan och affären, sedan hem. På sen eftermiddag med syrran en runda. Noll grader men varken regn eller snö och inte blåst heller.
Vi babblade så mycket att jag glömde ta foton! Men tog bilder av mig själv innan jag gick ut, för att visa nyklippta frisyren. Och även om det här är selfies så är det nog mycket mera jag. Bilder jag känner igen mig i, jämfört med bilden av ”mallgrodan” som poserade med företagarpriset 😂
Jag gillar att då och då köpa glassiga magasin. Jag läser dem långsamt, tycker om att känna det glansiga pappret.
I den här tidningen finns massor av bra pysseltips. En del är avancerade och sådana som passar dig som virkar, stickar eller som är bra på att baka. Andra är enkla och går snabbt att fixa till.
Jag har inspiration att förverkliga ett eller ett par av tipsen. Ska se om jag får det gjort under någon dag då jag har ledigt från tidningsjobbet.
Min blogg är ju reklamfri och jag brukar då och då säga att sånt här inte sker i samarbete med till exempel Allers. Jag har köpt tidningen själv och jag får inte en cent betalt för något överhuvudtaget som jag skriver här.
Jag tycker det är trist då det är så mörkt mest hela tiden. Blir kanske inte direkt deppad… promenaderna piggar nog upp mig trots allt. Men ändå. Hösten och vintern är inte riktigt mina årstider.
Då gäller det att se ens NÅT positivt med mörkret.
Men jag tänkte också då jag klädde på mig före promenaden. Vem ser hur jag ser ut?
Hade dubbla byxor i dag då det var nästan minusgrader. Ett av de båda paren var korta sommarbyxor som slutade ovanför vristen. Under dem hade jag leggings. Raggsockor i promenadskorna. Blå jacka, rostfärgad scarf för att hålla luvan tätt runt huvet. Reflexband runt armar och runt ena vristen.
Klädd på detta sätt går jag inte in i en affär. Men vem bryr sig då jag är ensam ute på promenad och det är mörkt som i en säck på många platser. Väljer förstås nog för det mesta upplysta leder, men ingen känner igen mig ändå 🙂 Jag möter inte ens många andra som går. De flesta cyklar eller åker bil.
… att ta fram snöborsten. Konstigt nog ingen snö på gatorna, men bilarna hade snötäcke. Lyckligtvis inte heller fastfrusna dörrar. Hade varmvattenpåse med för säkerhets skull.
… ändå inte fläskberget 🤣
Till vardagen hör då och då besök i Tokmanni, och där finns det här berget av läsk och Hartwalls vichyvatten.
Liten finskalektion samtidigt. Lite bakom och ovanför berget står Tervetuloa = Välkommen.
Lördag 12 november: Hann med nöd och näppe få ihop 2500 steg som är minimimålet per dag. Knatar här upp för en backe på Alexandersgatan. +13 grader var ju inte fy skam så här sent på året. Det blåste ändå rejält.
Hade lovat förse mamma med en wienerschnitzel från Neste Ankkurituuli som take-away. Efter det vernissage i ett hemgalleri och på kvällen företagarföreningens fest. Så som sagt, jag hade ont om tid.
Bilden av skolan blev inte så bra. Men här gick jag som barn, i den dåtida folkskolan, i dag Generalshagens skola, en grundskola för årskurserna 1–6.
Totalt antal steg sedan första november: 46 451.
Promenerat varje dag sedan första oktober: 45:e dagen i går måndagen den 14.11.2022.
Märks det att jag gillar statistik och siffror? 😂
Och nej, nej. Jag försökte undvika att dubbelhakan skulle synas och jag försökte le… men jag är ju helt onaturlig 🤣 Inte fotografens fel. Och blommorna syns ju inte då jag lyfter diplomet framför buketten 🙂
Jag ser ju rentav mallig ut, och det var INTE meningen. Jag är glad och tacksam men inte en mallgroda 🙂
Jag har fått många gratulationer via Facebook, men till saken hör – och det nämnde jag även i inlägget där – att Årets Företagare är Loviisalaiset Yritykset, alltså alla företag i Lovisa som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare. Under Loviisalaiset Yritykset står det Carita Liljendahls mediabyrå. Det är mitt företag, som i år fyllde sex år. Jag har sedan sommaren 2016 sålt olika tjänster i form av artiklar, fotografier, översättningar m.m. till andra företag och till föreningar. Nu säljer jag i huvudsak mina tjänster till Understödsföreningen för Nya Östis.
Lite fler bidrag den här gången. En glad pumpa utanför Servicehuset Esplanad. Där jobbar min massör Bettan som jag går hos ett par gånger i månaden. Ser ju lite ut som om det stora ljuset inne i pumpan var en tand 😀
Företagarfesten firades på restaurang Kapellet i lördags. Maten var superdelikat, såsom alltid.
Jag väntade hela gårdagen på att få ett foto av mig själv, där jag poserar med pokal och blommor och diplom, men kanske jag får det nu på måndag. Det här inlägget skriver jag redan på söndag, vis av erfarenheten att måndag, tisdag, onsdag är ett race utan like för att göra tidningen.
Alltså. Glad måndag kan jag säga för att MITT företag och alla andra företag som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare är utsedda till Årets Företag 2022. Detta med anledning av att Lovisa Företagare i sin tur tidigare i år utsågs till den bästa lokalföreningen i Finland i klassen med medlemsantalet 201–499. Grattis till oss alla! Visar en bild av mig själv senare, om jag får den på e-posten.
Kvällens efterrätt.
Självmord blir trauman som många personer bär med sig sitt liv ut. De formar generationer av människor. Så många som har drabbats på olika sätt, och ändå upplever jag att det här är något vi fortfarande håller tyst om. Kanske det på något sätt är förenat med skam.
Alla har sina orsaker att inte prata om nära och kära som fattat beslutet om att ta sitt liv, och det får vi acceptera och respektera. Alla har sitt personliga sätt att sörja och bearbeta sorgen. Så ska det få vara.
Jag har valt att tala om det här alltid då det är möjligt. Men jag möter ju också människor som inte vill ta del av andras erfarenheter på detta plan. Då får jag förstå det och hålla tyst.
Sedan finns det tack och lov även människor som stöttar och som gärna sätter ord på sina känslor. Vare sig de upplevt det hemska själv eller inte, men som på något sätt ändå varit med om det som för alltid lämnar spår i vårt innersta. Det finns ju så många frågor vi aldrig får svar på. Men man lär sig leva även med dem.
Pappa ❤ Du är älskad och mycket saknad ❤ Du och mamma gav mig mitt liv, och jag är tacksam för de femton år jag fick tillsammans med dig. Vi ses nån gång igen, nånstans.
Här intill fanns förr Shells bensinstation. Den stängdes och ST1 tog över bränsleförsäljningen, som sker från obemannad plats. Alltså bränslet köps med bank- eller kreditkort.
I byggnaden där Shell tidigare sålde allt möjligt som hör bilar till, och även ätbart och drickbart, öppnades en ny försäljningspunkt som heter Selli.
Det finska ordet huoltamo kan betyda allt från garage till verkstad, men också bensinmack.
Verbet huoltaa betyder underhålla, ge service, reparera.
Öljynvaihdot = oljebyten.
Pyyhkijät = vindrutetorkare.
Polttimot = lampor av olika slag.
Renkaiden vaihdot = däcksbyten. Rengas = däck, vaihto = byte. Vaatteiden vaihto säger finnen om klädbyte, och det går även att göra vaihto i matcher, byta ut spelare.
Kysy lisää = fråga mer!
Det är bloggväggen BP som håller i trådarna för den trevliga söndagsutmaningen Skyltsöndag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 