Jag hade nog inte tänkt att jag ärligt skulle kunna skriva det om en mulen och regnig dag i november. Men när jag kom ner till Rosenparken vid stranden måste jag erkänna att de här nyanserna av brunt, gult, svart, vitt och grått är estetiskt.
Egentligen borde jag komma hit minst en gång i månaden, och inte bara visa bilder härifrån på sommaren.
Jag vet inte vad det är som får mig ut en sådan här dag. Men bra att gnistan finns. Vädret lockade inte, och jag tog cykeln som stöd eftersom jag antog att ryggen inte skulle hålla för en promenad hela vägen.
Hälsostegen blev cirka 2000 och cyklade också kortare sträckor.
Ibland får jag också ”väderont” i knäet. Ålderdomen kommer inte ensam, den har sina ”bonusar” 🤣
En tid vimlade här av människor, så att man fick se sig för då man tog sig över Kronobron. Nu var här lugnt och tyst.
Det är fars dag i Finland. Jag såg inte många andra människor på stan. Några par som var ut på promenad. Och människor med hundar, de måste ju ut i alla väder.
Har tänt ett ljus här hemma till pappas minne. Tror att gravljusen inte brinner så bra i detta regn- och blåsväder så jag lät bli att gå till kyrkogården.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det är väldigt vackert i naturen med just den färgskalan och att trädens former åter syns. Lite mer minimalisktiskt. Din översta bild är som en vacker tavla. Vi har samma fars dag, tydligen. Du är duktig som envetet tar dig ut på dina steg och på cykel. Jag hade tänkt ha lite lövgympa men det blev städgympa i stället då ena dottern kommer på besök.
En trevlig söndagseftermiddag-/kväll önskar jag dig.
Minimalismen är fin! Det blir som en tavla ibland.
Men ibland svårt att se det, då man mest hukar i regn och rusk och blåst.
Tycker dina bilder är vackra och de ger ett lugn med sina dämpade färger. Det är inte lätt när värken kommer.
Kramar från oss
Jag tänker rätt mycket på det – att vi alla åldras, får olika ”krämpor”.
Hur ska vi bemöta dem, kämpa mot dem, leva med dem?
Kram!
Första bilden påminner mycket om träden som Yvonne tagit för några dagar sedan. Å visst är det en läcker vy:-)
Ja, när du säger det – hennes foton var fina, perspektivet likaså!
Det är fars dag här i Sverige också. Ha också tänt ett ljus till min pappa som dog för 49 år sedan. Egentligen är det ju den tyska ”Vatertag” (fars dag) som gäller honom. Det går bra att tänka lite extra på honom 2 gånger om året.
Vi har då varit utan våra fäder ungefär lika länge ❤
Jag tänker på min pappa ofta, drömmer om honom ibland. Frågorna efter hans självmord är många.
Men sorgen ändrar skepnad, det uppstår stråk av något jag tror är förståelse och förlåtelse.
Kram!
Jo men visst har du fotograferat vackert här!
Jag tror ibland att vi blir så ’fast’ i det där med att november är så grå och det är så mörkt. Vilket ju naturligtvis är fallet. Fast det betyder ju inte att det är bara negativt heller! 😀
Tack 🙂
Det finns fina nyanser av svart, grått, vitt, brunt.
Och storm kan vara vackert liksom även stiltje.
Det gäller att se det vackra.