Ett foto som togs igår, och genom bilfönstret. Det var mulet och kallt, vi går åter mot en kallare period med minusgrader på nätterna. Trist, men vad kan man göra.
Läget för mitt ben. Håller inte fullt ut att gå på. Här hemma går det bra då jag kan ta stöd av väggar och möbler. Utomhus använder jag stavar, men egentligen är EN käpp nästan bäst. Ibland går jag utan stöd, långsamt. Men det är obehagligt, och känns otryggt, då det knakar till och knäet ger efter.
Det har nu gått fem och en halv vecka sedan muskelfästet brast, eller flera muskler gick sönder. Tre månader lär läkningen ta, så jag ska försöka ha tålamod sju veckor till. Alla blåmärken är borta, värk har jag inte haft på två veckor alls, men benet är styvt ibland och tål inte allt för mycket ansträngning. Varje gång jag försökt promenera lite känner jag att det kanske var för mycket i alla fall.
Jag fortsätter gymnastisera här hemma, lätta rörelser – så att musklerna inte förtvinar.
I bakgrunden syns en arbetsmaskin. Det grävs inte i parkerna, men på Mariegatan mellan dem görs vatten- och avloppsarbeten och korsningen mellan Mariegatan och Brandensteinsgatan är stängd.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Very nice!
Trees are beautiful.
Det låter verkligen jobbigt. Jag hoppas att du snart kommer att må bättre.
Krya på dig!
Kram, Ingrid
Kram och tack!
Humöret och måendet går i vågor. Ibland mår jag bättre och vågar tro på morgondagen, ibland sörjer jag.
Ja, det är en sorg när man inte orkar och kan leva som man varit van. Varm kram!
Inte för att vi längre tar något för givet, allra minst hälsan – men sedan när vi mister något vi haft, som t.ex. ett friskt ben – då blir det sorg.
Bara att kämpa på och försöka rehabilitera sig.
Kram!
Så jobbigt att inte kunna vara säker på om knät håller att gå med. Men till sommaren borde du vara bra.
Jo, jag lever på det hoppet 🙂
Och för mig är det exakt 5 veckor idag. Jag vet ju inte riktigt vad som hände mer än att jag inte bröt något. Men något med musklerna är det ju, kanske fästet rent av. Oavsett så blir det bättre varje dag, häromdagen blev jag så glad att jag kunde använda högerhanden till att klämma ihop klädnyporna när jag hängde tvätten. Tror att simtagen i poolen hjälper mig snabbare framåt nu, för de är en skonsam belastning. Önskar dig snabb läkning!
Åh, så jag önskar att jag kunde träna i simhall också men vi har inte sådan i Lovisa.
Eller jo, en liten, men den är upptagen av olika grupper och grupperna är fullsatta.
Att simma är skonsamt, att cykla på motionscykel också, utan motstånd.
Muskelskador är jobbiga. Men vi kämpar på!
Det gamla trädet är mäktigt, nästan lite skräckinjagande. Sedan ser jag att Lovisa kommun inte heller sopat ihop grushögarna efter vinterns sandning. De är kvar hos oss också.
Inte roligt med ditt knä, och tålamod är ju inte direkt ditt mellannamn heller. Skulle absolut använda en käpp eller en krycka för att gå. Här kan man låna sånt via landstinget eller så köper man det själv.
Håller verkligen tummarna att du snart kan gå obehindrat igen.
Tålamod har jag med allt möjligt, men nu känns det svårt då rörligheten är hårt begränsad…
Ska försöka få upp humöret, inte för att det är lätt då det är kallt ute och snö utlovas. Men skam den som ger sig!
Här har vi samma väder och det ska också bli kallare igen.
Vad bra att du slipper smärtan. Alltid något och också ett tecken på att det går åt rätt håll.
Apropå promenad. Igår gick jag med en granne 6.3 km (1 tim. 20 min.) Bara skogsvägar och en liten bit landsväg.
Oj, om jag skulle kunna gå längre än 100 meter igen. Hoppas den dagen kommer!
Men ja, ingen värk, inga blåmärken, dock svullet – eller tjockare än friska benet.
Kallt även här, bara +3 nu…
Kram!
Aj då låter som det kommer att ta tid med läkningen. Synd nu när det förhoppningsvis blir vår och sommar och man vill vara ute och njuta av sommaren. Lycka till
Ute ska jag försöka vara – vågar testa cykeln bara det blir varmare 🙂
Träd är vackra även utan löv. Så jobbigt med ditt knä men du måste vara försiktig och ha stöd när du går.
Kramar från oss
Hemma har jag stöd av väggar och möbler, de stunder som det behövs.
Ibland går det bra utan.
Men sedan finns det stora ytor på P-platser och i affärer där det inte finns stöd.
Kundvagn hjälper, sedan då jag kommit fram till en sådan 🙂
Kram!