De långsamma mötena med människor

… är något jag börjat uppskatta allt mer.
Jag är långsam då jag leder cykeln upp för Östra Tullgatans backe hemåt. Det verkar som om benet är på bättringsvägen… men det har jag också sagt förr här ett antal gånger.

Solen gassar, det är +22 grader. Ibland kommer några vindpustar som känns helt underbara. Jag klagar inte. Det är inte för varmt.

Tavlan fotade jag på fotoutställningen i Galleri Theodor igår. Den är målad av Pirjo Laaksonlaita. Hennes tavlor finns till påseende ännu söndagen den 19 maj.

Men tillbaka till det långsamma mötet. Jag börjar prata med en dam på backkrönet. Jag kanske borde veta vad hon heter, men minns inte namnet. Vi talar med varandra då och då när vi ses. Så givande små samtal i vardagen.

Vi reflekterar över hur det är att åldras, vare sig man är 60+ eller 70+ eller mer. Vänner går bort, somliga får minnessjukdomar. Men det var inget sorgligt samtal. Tvärtom hade vi glimten i ögat och skrattade åt allt möjligt.

De här små långsamma mötena i vardagen, där diskussionerna inte ägnas åt allt det elände vi ändå får ta del av på teve och via tidningar, får mig att med ett leende på läpparna sakta gå vidare.

I år har jag sett knoppar bli mössöron och löv. Jag har sett citronfjärilen, krokusarna och maskrosen. Jag hör motorcyklar spärra, jag hör fåglarna kvittra. I morse var jag uppe redan 7.30 eftersom städföretaget kom för att tvätta två fönster och mina golv.

Dagens citat från ”Du klarar allt”-boken.
Hitta något du älskar och fortsätt att intressera dig för det”. (Julia Child)

8 reaktioner på ”De långsamma mötena med människor

  1. Härligt med sommarväder och sommarmöten. Det är alltid kul att spontant växla några ord med grannar eller personer man känner utan att känna dom om du förstår vad jag menar. För min del äger sådana spontana möten ofta rum i hissen eller på innergården. De uppskattas verkligen:-)

    1. Jo, förstår precis, man vet vem dom är men vet ändå inte allt om dem, kanske inte ens namnet 🙂
      Och just det, spontana möten i hiss och på gården, och i lilla stan sker de ju också på gator och torg – är fina ❤

  2. Dessa trevliga samtal med byborna får jag också när jag går mina promenader. Tack vare mina hundpromenader i 10 år känner jag varenda en här i byn.
    Jag gillar mina hobbyn också och fortsätter att intressera mig för dem.

  3. De där små mötena när man inte har bråttom är guld värda. Och detta att man ser det vackra i det lilla och forsätter hänföras över naturens små under. Fin tavla av den lilla hjälpredan. Trevlig helg snart!

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.