Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.
Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.
Jag funderar ofta vart tiden flyger.
Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan.
Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.
Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.
Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.
Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik.
Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.
Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.
Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vad brukar man säga. Bättre att vara fattig på pengar än fattig på vänner och socialt umgänge. Jag tror det finns många människor med skral ekonomi som är betydligt rikare på meningsfulla liv än personer som sitter med miljoner på banken.
Så försöker jag också tänka, pengar är inte allt, man kan inte köpa hälsa, eller kanske i viss mån ha råd med privatläkare.
Men meningsfulla relationer kan man inte köpa.
Du lider helt klart av vinter-blues. Men den 21 december borde den lättas. Du, ordet fattig förknippar jag med stackars syrier som just nu återvänder från Turkiets flyktingläger till sitt förstörda hemland. Du är så långt ifrån fattig man kan komma. Så länge du har råd att gå ut på restaurang/café, vilket du absolut ska unna dig minst en gång i veckan, så är du inte fattig.
När du blir ”riktig” pensionär kommer du undra ännu mera hur du orkade med ett heltidsjobb, jag lovar;-)
Ja, jag har nog släng av vinter- och mörkerdepression, ibland!
Sedan finns det dagar och kvällar jag inte alls märker av det.
Ordet fattig – ja, man kan tolka det på olika sätt. Jag har ju besparingar men de äts fort upp nu då jag inte längre jobbar heltid.
Jag ska börja föra bok över inkomster och utgifter så ser jag var jag kan skära ytterligare.
Ja, och det där med restaurangbesök tycker jag du har rätt i – jag är usel på matlagning själv så de pengarna sätter jag hellre på restaurang, för det finns förmånlig mat där också 🙂
Ser fram emot de RIKTIGA pensionärsdagarna 🙂
Mysig belysning du har i fönstret å sen en brasa på det….då kan man trivas.
Ja, vissa dagar funderar man mer djupsinnigt än andra dagar, har själv mina perioder då å då, men en rejäl promenad eller joggingtur gör susen för mig. Sen tror jag det är lite ”åldersbetingat”, känner av det själv nu när jag gått i pension mer eller mindre…vad har man gjort, vad gör man vad ska man göra…… ja man kan bara göra sitt bästa då har man gjort det man ska….livet är vad det är å skulle det vara ljust å härligt å problemfritt jämt skulle man ju aldrig kunna känna den där djupa fina glädjen….tror jag…..
Må så gott å lycka till med pusslet…å allt annat!
De djupa och allvarliga funderingarna är ju inte farliga – bara en del av livet.
Huvudsaken att man inte fastnar i dem. Alla har vi våra bekymmer och sömnlösa nätter, men sedan rullar allt på igen.
Och som du säger, vore allt sol och glädje så skulle vi inte veta vad glädje är, om vi aldrig kände sorgen mellan varven.
Ha det gott och kram!
Fint inlägg. Bra tankar.
Tack – ha en skön onsdag!
Nej jag undrar också ibland hur jag orkade när jag jobbade heltid från det jag var 16 år och dessutom körde bil varje dag och så sköta barn och hem och hundar och katter och trädgård och dessutom spelade teater med barnen och lagade massor med mat hela tiden till många. Nu har jag tappat energin och nu ska jag ha minst 10 stycken här till jul och börjar redan fundera på om jag ska få till det som jag vill. Det är väl åldern skulle jag tro. Skönt i alla fall att vi har så lite snö ännu.
Ja, vi blir långsammare och tappar energi med åren. Det är säkert meningen så 🙂
Unga föräldrar orkar med mycket, men visst antar jag att de också ibland tänker ”nu stupar jag av trötthet”.
Sedan har jag börjat undra om det det är telefoner, allt det digitala, mejl osv. som stjäl vår uppmärksamhet och tid. Sociala medier också?
Sånt fanns ju inte förr.
Ser fint ut i ditt fönster. Ja, det finns mycket man kan fundera över när det gäller livet. Om vi bestämmer oss för något har vi säkert tänkt igenom det. Just då är det rätt val, tror jag. Vad framtiden har i sitt sköte har vi ingen aning om. Så tänker jag ofta.
Tack för ljusare tider. Det här året känns det väldigt grått och tungt. Idag fick vi i alla fall några timmar sol. Alltid något. Ha en trevlig kväll, kram!
Nej, om morgondagen vet vi ju inget, så det gäller att leva i nuet, så gott det går.
Viss planering behövs förstås 🙂
Igår mulet, i dag sol – varje solstråle behövs nu.
Kram!
De där LED ljusen har blivit så populära här med. Ingen fara om man råkar glömma blåsa ut ljuset så att säga… Ni får ingen hemhjälp åt er mamma eller ngt slags serviceboende?
Mamma vill inte flytta till serviceboende, vi skulle behöva tvinga henne och det vill vi inte.
Hemsjukvården har inte hört av sig, vi ska ringa dit själva nu något tag, vi trodde att vi hade ringbud.
En gång i veckan får hon hjälp med duschandet, men vi handlar till henne. Städhjälp har hon då och då.
Nu är det sårvården och uppföljning av medicinering, med labbprov, ibland nya mediciner, mätning av blodtryck (det kan hon sköta själv), som tar tid.
Det är nog inte många som blir lyckliga av att ha ett kapital på banken. Visst, det underlättar livet i mycket, och man slipper pressen att inte slantarna räcker till. Men lycka är något helt annat, tillfredsställelse över att njuta av att ha vänner, att ha tid att umgås osv. Du har definitivt inte bytt ner dig! Kram
Jag har mina tankar som mal ibland – hur ska jag klara allt det här ensam?
Men de flesta dagarna har jag hopp och framtidstro.
Kram!