En bra deg för en bra dag!

Då jag tog bilden av tidningssidan i Året Runt blev det otydligt och blankt precis där som ordet DAG står skrivet i rubriken. Så det kunde lika väl vara DEG.

Den här dagen har varit ganska kaotisk, med massor av telefonsamtal som avbrutit jobbet. Jag har nämligen två telefoner som används i jobbet. Nu måste jag begränsa svarstiderna på den ena. Samtidigt hör det till mitt jobb att svara på frågor som läsare och kunder har. Medarbetarna behöver också vägledning.

I natt hade jag en mycket trevlig dröm ❤ Jag brukar tacka Gubben Gud för dem. Då jag inte i verkliga livet får kramar och uppskattning, hålla handen och andra beröringar, är det härligt att få dem via drömmarna. Absolut bättre så än ingenting. Och jag suktar ju inte efter sex överhuvudtaget. Det enda jag saknar är kramar, någon puss då och då, djupa diskussioner och en arm kring min midja. Kanske det blir verklighet någon dag 🙂

Spara tid – till vad?

Jag brukar säga att jag är en bra chef, åtminstone för mig själv. Passade därför på att ge mig ledigt den här veckan, annars hade min födelsedag på en tidningsonsdag (dagen innan Nya Östis kommer ut) med värsta rusningen av allt, inte ha blivit en lugn dag.

En del av min lugna frukost i dag. På Ernst-brickan, med visdomsorden ”Man kan fråga sig vad vi spar all tid till”.

I dag tänkte jag skriva något fler inlägg än i vanliga fall, mest korta sådana 🙂

Jag känner allt mer…

… att jag har rätt att ge mig själv tid.
Jag behöver känna efter vad jag vill göra resten av mitt liv.
Det kan gå någon dag då och då att jag bara är hemma och pysslar med sådant som ger mig sinnesro.
Andra dagar har jag full fräs från morgon till kväll med olika arbetsuppdrag.
De ger mening i mitt liv, ett socialt umgänge en människa inte ska vara utan.

Men – jag tänker ofta på att det troligen är först nu som jag har landat efter smällarna jag fick 2014–2015.

Den första kom  i maj 2014. Den kärlek jag trodde på höll inte. Min man hade hittat en annan, han ville få ut mer av sitt liv än jag kunde ge honom. Det blev en för mig ofrivillig skilsmässa.

Sedan kom nedläggningen av tidningen jag älskade, totalt lokala Östra Nyland som blev regiontidningen Östnyland i januari 2015. Jag miste många fina arbetskamrater, rötter revs upp.

Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.
Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.

Men det är klart att jag stretade vidare. Det fanns inga alternativ. Jag kunde ha lagt mig ner för att bara dö, men det gjorde jag inte.

Nu 2-3 år efter de här stora omställningarna i mitt liv tar jag en dag i sänder.
Ibland är jag orolig. Hur ska jag klara ekonomin på sikt? Med besparingar går det en tid, men vad händer sedan?

Jag tycker själv att jag har varit modig. Som sagt upp mig från en fast anställning, lyssnat till hjärtats röst och satsat på ett eget företag. Jag ångrar ingenting.

Varje kväll, många morgnar också – tar jag några stilla samtal med kraften jag tror på. Har jag klarat mig så här långt klarar jag mig alltid några dagar, några månader till.
Högre krav än så behöver jag inte ställa på mig själv.
Jag önskar att du som läser det här inte heller ska vara för sträng mot dig själv.

Det finns något som kallas tillit.

Mellan hägg och syren

Syrenen blommar och doftar så gott.
Syrenen blommar och doftar gott.

Snart är maj månad slut. Tiden går skrämmande fort.
Mycket handlar om jobb, jobb och åter jobb. Man kutar på i ekorrhjulet.
Timmarna blir dagar. Dagarna blir veckor. De förvandlas till månader och år.

Vart har vi människor bråttom? Till döden?
Dagar bara rinner och försvinner. Dagar som ska utgöra LIVET.

Ibland vill jag bara slå ut med armarna och gasta ”NU FÅR DET VARA NOG!”
Inte för att jag vill ge upp, lägga mig ner och dö.
Utan enbart för att jag vill STANNA upp och LEVA.

Men vad gör jag? Jag går pliktskyldigt till jobbet då jag ska. Jag betalar mina räkningar. Och vem skulle betala dem om jag bara sket i allt och lättade ankar för att jag vill utforska LIVET.

Det måste finnas alternativ till ekorrhjulet.
Livet kan inte enbart kretsa runt pengar.
Det var inte såsom Gubben Gud hade funderat ut det från början.

Jag ska fundera på dessa livets stora frågor under min semester.
Det kostar i alla fall inget.

Här finns institutet för språk och folkminnens beskrivning av ”mellan hägg och syren”.

Tiden tickar

Tiden ska vara vår vän.
Tiden ska vara vår vän.

Ibland tycker vi den går oerhört långsamt. Speciellt då vi otåligt väntar på något spännande eller roligt. Jag har förmånen att befinna mig i den situationen just nu ❤

På innebandymatcher går tiden jäkla fort om favoritlaget ligger under, eller om gästerna har en spelare utvisad. Samma sekunder sniglar sig fram om vi sitter utvisade eller om vi leder matchen med bara ett eller två mål.

Varje sekund i sig är unik. Därför ska tiden vara vår vän, inte vår fiende. Vi får inte sekunderna, minuterna, timmarna eller dagarna som gått tillbaka.
Förhoppningsvis har vi en lång räcka av samma vara framför oss. Men om det är så, det kan vi aldrig veta.

Bäst är därför att leva i nuet.
Också varje andetag och hjärtslag är unikt.
Låter det som om någon går en kurs i mindfulness? 🙂

Marry me – tredje gången gillt?

Finlandssvenska Krista Siegfrids representerar Finland i Eurovision Contest.
Finlandssvenska Krista Siegfrids representerar Finland i Eurovision Contest. Fotograferat från ett Youtubeklipp på datorn.

Missförstå inte rubriken, det är inte jag som ska gifta mig för tredje gången. ”Marry me” framförd av finlandssvenska Krista Siegfrids blev Finlands bidrag till Eurovision Contest. Toppen! Fastän den kritiserats för att vara kvinnoförnedrande. Om man har lite humor och förstår ironi klarar man nog av det här. I den här videon, som jag fotat på datorn, tejpar Krista igen truten på en man, så inte är hon helt undfallande 🙂

Men segern kommer säkert åter en gång att reta upp någon som inte gillar finlandssvenskar. Det var tredje året årad som ett finlandssvenskt bidrag utsågs att representera vårt land i Eurovisionen.

Det var länge sedan jag drack chokladmjölk till frukost.
Det var länge sedan jag drack chokladmjölk till frukost.

Annars började dagen med chokladmjölk till frukost. Jag dricker nästan aldrig mjölk nu för tiden, men om jag gör det så ska den vara riktigt kall och smaksatt med O’boy.

Klockan tickar mot sommaren och våren.
Klockan tickar mot sommaren och våren. Det är tulpanernas tid och jag kan inte låta bli att föreviga dem 🙂

I fredags förlorade Lovisa Tor snöpligt nog med 2-5 mot Erä i innebandyligan. Det var en konstig match. Laget kan bättre, men lyckades inte utnyttja sina målchanser. I kväll gäller det att visa bättre takter mot tabelltvåan Classic. Vi har aldrig besegrat det laget, så nu skulle det vara dags!

Många sådana här scener vill jag se i dag i matchen Tor-Classic.
Många sådana här scener vill jag se i dag i matchen Tor-Classic. Foto: Benny Liljendahl

Dagens detalj nr 2

Säg mig vad vi INTE sparat på hemma hos oss. Gamla väckarklockor, mobiltelefoner och radioapparater? Jonej, som östnylänningen brukar säga. Allt det där har vi och här är en äldre variant av en väckarklocka. Visst är mycket gammalt fint? Finare än en del av det man gör i dag. Eller mer gediget kanske. En klocka skulle hålla tjugofem år, likaså en tv, en radio eller ett kylskåp. Skor gick inte heller sönder på ett halvår.
I dag är det slit och släng som gäller, vi ska konsumera mera mera. Ticktack – ur led är tiden.

Det är något som inte stämmer med tiden

Kan någon förklara hur det är möjligt att två minuter och 38 sekunder känns evighetslånga då det gäller att försvara en 7-6 ledning? Men då det gäller att göra ett eller två mål för att få en förlängning eller nå seger, då är samma tid ingenting.
Tiden bara flyger i väg då man är laget som jagar, men i går i Nokia är jag säker på att någon hade satt sirap i klockan.
Dom hade femton minuter långa periodpauser också, så nog hade dom säkert längre perioder också…

Men! Lovisa Tor vann 7-6 på bortaplan! Hittills två segrar och en förlust i ligan – vi är på G!

Om man redan har allt

Fyller i morgon femförefemtio men firade av olika orsaker födisen redan i går. Dels har det ju i massmedia spridits information om att jorden ska gå under i dag, men det fanns också helt praktiska skäl till att jag valde att inte skåla på en söndag.

Då man redan har allt man kan begära men ändå får önska sig vad som helst av Gubben, vad önskar man sig då? Jo, en heldag utan måsten, en heldag utan sekunder då vi är ifrån varandra.
Och önskningen ska bli uppfylld. En junilördag åker vi på insjökryssning. Låt gå för att där kommer att finnas några andra gubbar och gummor ombord. Men jag väntar ändå på den här dagen då jag får en HEL dag då jag inte behöver vara i från min älskade en enda sekund.

(jag vet vad ni tänker – så jag svarar jo, om JAG så vill måste han följa med mig på toa, för en heldag utan varann ska vara en heldag utan varann, det ingick i önskningen)