Mina teckningar är naivistiska. Jag kommer inte att försöka sälja dem eftersom jag ibland ritar Muminliknande figurer. Men att bara teckna för sig själv och sedan skriva texter till, texter som är min personliga humor, med ordlekar och sånt, det är säkert ok.
Jag har ju varit så pass förföljd under åren då jag bloggat, att jag därför blivit helt överdrivet försiktig. Jag har omkring 10 000 läsare i månaden, men alla ger sig inte till känna med kommentarer. Det har ändå funnits tider då jag tvingats förklara för bland annat chefer vad jag menat med det jag skrivit, eftersom någon nagelfarit mina texter och känt sig träffade eller fel behandlade.
Egentligen är ju allt sånt här löjligt. Med tanke på vad människor tillåts skriva på sociala medier i dag, utan att bli tillrättavisade och ifrågasatta. Men den lilla staden och mitt ”kändisskap” här har bidragit till en del konsekvenser och krav. Tänk efter, vad skriver du och om vem, hur kan det tolkas… osv.
Jag känner ändå nu då jag återfått mer frihet genom att bara vara en frilansare bland många andra, utan chefsmantel över axlarna – att jag kanske åter kan börja skriva vad jag vill och rita vad jag vill. Sätta färg med färgpennor på mina teckningar, skriva noveller, böcker, vad som helst!
För länge sedan fick jag idén om att skriva ”Lilla kukboken” istället för ”Lilla kokboken”. Det fanns så många roliga historier om en snopp som tänkte och sa olika saker och jag såg alla teckningar av den framför mig. Det här skulle inte vara något sexistiskt, inte ens erotiskt i någon upphetsande grad, utan mer något som vilken vuxen som helst kunde skratta lite igenkännande åt.
Jag tänker ofta även på att skriva min fjärde roman. Adrian Debutsky finns kvar i mitt liv, vi umgås dagligen.
Någon gång i framtiden kommer också mina memoarer, en bok som handlar om mitt liv, hoppas jag. Livet har ju varit, och är faktiskt även just nu, mycket spännande. Fullt av människomöten. Möten jag alltid kommer att behandla respektfullt ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Roligt och spännande framtid väntar oss läsare. 😊👍
Hoppas det! Jag har ritat ytterligare en bild, men den kan jag nog inte riktigt ännu publicera 😂
Den teckningen tycker jag mycket om. Vad roligt att du vill börja att teckna. Tor du hade mått bra av att skriva igen också. Hoppas det blir av. Lilla kukboken hade jag i alla fall velat läsa 😄 Kram!
Kukboken kan nog bli av, men det dröjer ett tag innan allt är skrivet och tecknat 🤣
Sedan vet jag nog inte om någon förlag vill ju ut nåt sånt i Finland.
Kram!
Så duktig du är! Teckningen är inte bara söt utan välgjord också. Bra där! Du skulle absolut kunna göra en ”bilderbok” med fina teckningar. Idéerna verkar finnas, skriva kan du ju och har gjort förut, och teckna kan du också. Det är ”bara” sätta igång!
Så glad jag blir för all uppmuntran här. Jag ska köpa färgpennor, inte tusch, men pennor… tror det blir ännu roligare då.
Jag har en massa idéer, men tycker själv ibland att det inte blir bra.
Jag vill komma på egna figurer, inte bara rita Mumin fastän jag älskar honom.
Se till att du har gjort det klart i ditt testamente! Du kan bli storberömd efter din död och hösta in stora pengasummor på dina teckningar, med mera. På tal om kukboken – kommer du ihåg reklamen som Kokkola hade? Den nämndes ju också i TV4 i Sverige, jag torde ha skrivit ett blogginlägg…
Ja, särskilt det här med dagböckerna är viktiga att få med i ett testamente. Så att de inte hamnar i fel händer hos någon som gömmer dem eller ve och fasa, bränner upp allt.
Den där Kokkolareklamen – jag vet! Men minns inte nu hur den lät exakt, men det var väl ett skrivfel, eller att det uttalades fel – som ledde till att det blev en hit?
Förresten – du ritar minst hundra gånger bättre än jag!!
❤🙏 Nä, men inte hundra gånger bättre.
Du kan alldeles säkert rita även du, gör ett försök och sätt ut en rolig bild på bloggen 🙂
Vilken gullig teckning, du är ju otroligt duktig på att teckna!
Jag tror att många som reagerar negativt enbart är avundsjuka alternativt inte har nåt liv…..
Mig försökte de avskeda för några år sedan pga min blogg som dock är en helt å hållet privat sak som arbetsgivaren inte kan ha några åsikter om, framförallt om det inte finns tillstymmelse till namn eller annat igenkänningsbart!
Sen är det precis som du påtalar löjligt om man jämför vad som händer/skrivs på andra sociala medier … ja eller på gatorna….
Nej du, ingen skam eller rädsla bara att skriva på, våra röster behövs!
Må så gott!
Tack för dina uppmuntrande och vänliga ord. Jag tycker själv att naivism är allt jag klarar av, eller också sånt som är helt abstrakt 😀
Och som du säger om avundsjukan – så rätt! Alltid ändå inte lätt att hantera och se förbi eller över det.
Oj då – du har också råkat ut för att arbetsgivaren haft synpunkter om bloggen. Hos mig godkände alla chefer min blogg, fyra-fem har kollat den genom tiderna. Jag visste ju själv att jag inte skrev nåt fel eller negativt, tvärtom skrev jag ju ibland FÖR snällt och ”åsiktslöst”… Men ändå fanns det de som gnällde.
Och så blir jag så glad för det sista du skriver. Våra röster behövs.
Kram och må gott!
Glad att du känner kreativiteten återvända! Du är duktig på att teckna och skriva … och jag ser fram emot att ta del av många kommande alster!
Kreativiteten, vad gäller teckningarna, kommer och går 🙂
Varje dag skriver jag däremot i någon form. Artiklar, dagbok, blogg.
Men känns fint att det uppskattas av mina vänner, tack ❤