Dagens arbetsvy som går in i den kategorin här på bloggen är från nya räddningsstationen i Lovisa. Taklagsfest firades i dag. Här finns i framtiden räddningsväsendet med bland annat brandbilar och brandmän under samma tak som våra poliser.
Nu då jag pilat runt i bygden och träffat massor av människor förstår jag hur mycket jag har saknat detta. Då vi hade pandemin satt vi alla mer eller mer tvunget hemma. De senaste fem åren har jag också haft en chefsroll som i huvudsak bundit mig till administrativa uppgifter, planering och arvodesräkning och annat ”osynligt” jobb. Ibland var jag ute bland andra människor, men allt för sällan kändes det som.
I grunden är jag en social person. Men jag är också introvert, hur konstigt det än kan låta. Efter skilsmässan 2014 blev jag ytterligare sårbar, självförtroendet sjönk och under ungefär ett års tid ville jag knappt se andra människor. Men sedan vände det förstås och livet blev mer uthärdligt.
I dag får jag fortfarande ibland kämpa för att orka. Jag tror att det är resultatet av jobbet som ensamföretagare under åtta års tid, då de olika jobben betydde allt för mig – och sedan det posttraumatiska efter skilsmässan. För nog slog den ju ner som en bomb i livet då för tio år sedan.
Hos Elisa är dagens tema Hektiskt. Så nu svarar jag på hennes frågor 🙂
Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
Planerar dagarna och veckorna så noga jag kan. Försöker att inte ta för mycket på mig på en dag. Behöver sova mycket och använder en PAPPERS-kalender där jag skriver in klockslag för alla åtaganden 😀
Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
Tänker att följande dag blir bättre. Stökar undan det som ska göras och satsar på att få dagar som är tomma i kalendern. Tid för återhämtning behövs.
Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
Jag försöker se till att det inte blir så att ”jag aldrig hinner med”. Blir det så ändå någon enstaka dag tar jag ledig tid ”med tvång” efter det.
Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
To-do-listor där jag bockar av saker jag fått gjorda. Och papperskalendern, oumbärlig!
Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?
Behövs inte så mycket mer än tidningar, teve, böcker, eller att elda här i gamla huset. Sätter telefonen på tyst och kollar den bara då och då om någon vän, syrran eller mamma skulle ha hört av sig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Visst behöver man tid för återhämtning, ju äldre man blir så känner jag att det blir viktigare och viktigare!
Ha en fin helg!
Så känner jag också – att åldern så att säga tar ut sin rätt 🙂
Jag kan känna igen det där med att vara både social och introvert. Jag gillar sociala grejor, men bara i någon timme eller så, sedan blir jag trött och behöver vara i ”mitt eget hörn”. Märker att en del andra kan umgås många timmar i sträck, eller till och med dagar i sträck 😉
Det kan ha kommit med åldern för mig också att jag behöver mer egen tid.
Annars är jag som du, orkar umgås med andra, men måste få dra mig undan också.
svårt att veta vad som är lagom när det gäller åtaganden. särskilt om en egentligen tycker att de är roliga. planering är viktigt för att en inte ska bli stressad. och visst kan en vara både social och introvert. klart att en använder papperskalender!
trevlig helg med solsken!
Trevligt att läsa här att flera använder papperskalender 🙂
Idag är vi faktiskt rätt lila. Du verkar heller inte vara en person som hetsar upp sig i onödan. Vad gäller papperskalender så kör jag också med en. När jag fortfarande jobbade bockade jag också av allt jag hade gjort, vilket kändes som en klapp på axeln, typ ”kolla så duktig du har varit!”. Det stimulerade faktiskt.
Sånt gör jag inte längre. Kan inte säga att jag saknar det;-)
Med listor får jag också ordning i huvet, annars far tankarna runt och jag tänker ”det var ju nåt jag skulle komma ihåg” 🙂
Dina svar får mig att tänka på den organisation som rådde i arbetslivet. Mitt knep för att varva ner var enkelt. Resan hem. Ibland är det bra med lång väg till jobbet. Men, extrovert och introvert… Stackar CG Jung som får vrida sig i graven… Innerst inne handlar det om en normalfördelning, som senare forskare också betonat. Dessutom tycks det gå så att man blir mera introvert med åren. Var och en av oss växlar, men ytterlighetsmänniskorna finns ju. De som inte klarar av att sitta ensamma hemma, och de som inte klarar av att ”gå ut bland folk”…
Ja, det är väl högst normalt att ha en utåtriktad sida och en lite mer inåtriktad 🙂
Har också hört att man blir mer introvert med åren.
Det där med att koppla av på en hemresa låter bra – du åkte buss en tid, men du kopplar kanske också av om du kör?
Jag gillar att åka buss 🙂
Förstår att en skilsmässa kan lämna djupa (eviga?) sår, men att helt sätta sig in i det är omöjligt… skönt att du ändå har hittat annat i livet som gör det roligt att finnas till.
Du verkar vara välorganiserad å med det jobb du haft å har är det ju en förutsättning, men även att tvinga sig till timeouter är viktigt!
Ha nu en fin å stressfri helg!
Tack för dina ord ❤
Ja, livet ska gå vidare.
Ska varva ner lite nu på helgen 🙂
Livet har gett både sött och surt och du har med tiden lärt dig hantera en intressant men stressig arbetsroll samtidigt som du unnar dig sånt du njuter av. Jag tror allt handlar om harmoni mellan arbete och fritid, o det är nog inte många som är jättebra på det. Du är en klok kvinna som nu kan ta lite större friheter. Visst är en skilsmässa ett trauma. Säger hon som varit gift fyra gånger…Ändå var nog sista skilsmässan värst, för då hade jag inte en blekblå aning om att något i vårt över 20 år långa förhållande felade. Jag reste mig haltande, och det har du också gjort, vi kvinnor har inget annat att välja på. Ha en mysig lördagskväll
Fint att du delar med dig här av det DU upplevt – tack ❤
Ja, att inte ha en aning om att nåt är fel… efteråt förstod jag nog ändå, såg många tecken… men hade ändå aldrig trott att jag inte var hans livs kärlek. Eller ja, jag var väl det 12-13 år, men sedan tröttnade han.
Man får resa sig, putsa dammet av sig och hoppas att livet behandlar en rättvist framöver. Många säger att det inte finns någon rättvisa.
Men jag hoppas att det finns. Och kärlek också framöver för oss alla.