Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.
Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.
Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂
Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.
Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.
Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺
Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.
Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag läser nyheterna om Örebro om och om igen, för att på något sätt försöka förstå, men det går ju inte att förstå … Så fruktansvärt!!
Nej, det går inte att förstå. Kanske mannen handlade ensam, men ordet VARFÖR finns ju för evigt kvar.
Jag låg till och med i natt o tänkte på de anhöriga till offren. Vilket livslångt trauma det här skapar.
Vanmakt är ett passande ord Carita. ❤️
När man blir bra/bättre efter en smärtperiod som begränsat en, ja det skapar en stor känsla av tacksamhet över att återigen kunna använda sin kropp som det är tänkt.
Kram/Barbro
Tacksamhetskänslan finns varje dag när jag kan gå utan att det gör ont.
Nu får vi bara hoppas och be om att världen kan bli en bättre plats.
Händelsen i Örebro var ju en enskild sådan, men förfärlig ändå… och då det förekommer så många sprängningar hos er…
Måste bli ett slut på det.
Kram!
Ja det är fruktansvärt att sånt här händer (skjutningen i Örebro) och mycket annat elände också för den delen. Ingen trygg värld alls som vi lever i…. Men gå, det behöver vi, alltså röra på oss. Det gör gott åt alla sinnen. Det viktigaste är inte hur långt, utan det viktiga är att vi inte stannar upp. Ha en fin Onsdag
Promenaderna, även korta sådana, luftar våra sinnen och det kan behövas när nyheterna som når oss blir bara hemskare…
Jag var tvungen att stänga tv efter en timme igår – det blev för mycket 😦
Onsdagskram till dig!
Jag har faktiskt inte alls haft tid att titta på tv på några dagar nu, knappt läst om allt som sker, väl lika så bra. Torsdagskram till Dej!
Nej fy… det är så hemskt alltsammans… så jag tar det i portioner.
Människan har ju ett behov av att förstå… på något sätt få svar på frågor.
Men det är inte alltid möjligt.
Kram!
Håller med dig Carita jag mår verkligen dåligt av detta med Örebro lägg till skjutningar och sprängningar det börjar bli för mycket och det börjar komma för nära.. ännu så länge så är den närmaste sprängningen på gatan bredvid mig..sen kan vi lägga till att det eldas upp några bilar i veckan..🤬 varför denna galenskap just i Sverige?
Blev i alla fall glad och tacksam igår när Finland visade sitt stöd för Sverige 🙏🇫🇮 och även Danmark 🇩🇰 som avstår från att flagga för sin drottning som fyller år för att stödja Sverige.. och många andra med er… TACK.. kram..♥️
Jag förstår att många i Sverige mår dåligt. Illamåendet känns också här. Vi lider med er.
Och vi vet ju inte när våldet kommer hit. Vi har haft skolskjutningar och bombmän, men inte nu riktigt i samma utsträckning som ni har det med gängvåldet och annat hemskt i Sverige 😦
Klart att vi visar våra sympatier och ger er allt stöd 🙏❤
Visst är det fruktansvärt det som hände i Örebro. Man kan verkligen känna vanmakt.
Det är skönt att komma ut på promenad och jag tror att man behöver det inte bara för motionen utan för att man kommer ut och får njuta av lite ordentligt dagsljus.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid
Precis! Så mycket motion blir det ju inte – men att jag går korta sträckor varje dag känns viktigt. Frisk luft. Ibland sol.
Onsdagskram till dig!
En sån här dag känns det minsann sorgligt och skjutningarna i skolan där 11 dog verkar som så meningslöst och hemskt. Inte nog med det utan alla sprängningar som händer alla dagar. Vad ska det bli av detta elände som aldrig verkar ta slut.
Att bli gammal är minsann inte kul men Lerins program är roligt att titta på och dom gamla och senila verkar i alla fall ha kul men jag skulle tro att det inte är överallt dom kan få komma ut från hemmet och se någonting. Det är bara att hoppas att man inte slutar sitt liv med att sitta och hänga i en rullstol. Vårdbiträden har ju bråttom och hinner inte ens prata med någon för det finns inte tid. Fy sjutton.
Verkligen ofattbart och hemskt att det inte får ett slut där i Sverige.
Dödspatrullen har försökt få fäste i Finland också, polisen haffade nån i samband med det – allt känner man ju inte som invånare till.
Narkotika är ofta roten till mycket ont då det rör sig så mycket pengar kring det.
Men mer glädje får man ju istället via Lerin och gänget ❤
Lerin på tv är en ljuspunkt i tillvaron…så mycket glädje, empati å kärlek…mer sånt!
Prestationsångest – nej tack! Bara man mår bra själv …det är det viktigaste
Må så gott!
Ja, det är så underbart att följa Lars och Junior, deras familj, hans konstnärskap och funderingar.
Att en vy visas ofta är bara trevligt, det känns tryggt och vyn är ju alltid föränderlig – solens läge, skugga, ljus, känsla, frost eller inte frost, människor eller folktomt. Mindre kul ibland att även ens spegelbild är föränderlig, propå åldrandet som du nämner. Namnet Smedsgränd, som du nämner mot slutet, har jag sett på några platser här i Sverige också. Men Degerby? Ordet deger, även det nutid diger, betyder ju stor. Var Lovisa alltså en stor by redan under medeltiden? Och i Danmark är by ju ordet för stad.
Lovisa hette Degerby fram till 1745 🙂 Hur stor byn var vet jag inte.
Och ja, det stämmer, spegelbilden förändras – men det här med åldrande är intressant, ju mer vi talar om det.
Intressanta aspekter kom fram i programmet med Lerin.
Trevliga, lugna bilder efter gårdagens galenskaper från Örebro. Även här i USA fick vi höra nyheterna från Sverige och det är inte ofta vi får nyheter därifrån eller från de andra nordiska länderna kan jag meddela. Så oerhört tragiskt och man bara undrar vart denna värld är på väg…? Det är nog viktigt att lägga ut känslorna i skrift. Om inte annat så för att lätta på dem.
Hoppas onsdagen är en aning bättre i alla fall….
Ja, väldigt viktigt att skriva vad man känner eller att i bästa fall få tala om allt, om man så vill.
Dela en bulle, dricka kaffe – som de sade från kyrkan i Sverige.
Var och en på sitt sätt, men inte så att man blir ensam.
Någon vill tala om det här i dag. Någon annan behöver vänta och låta allt smälta.
Livet – ja, det suger ibland. Som idag till exempel.
Ålderdom – jag vägrar använda det ordet, för då känner jag mig verkligen gammal. Visst blir man ”klokare” med åldern, och förhoppningsvis har man lärt sig nåt från sina misstag som man begått under livets gång. Det viktigaste är att ha barnasinnet i behåll.
Örebro – ja, till och med jag är totalt chockad. Vår bloggkompis Christian (professordeutsch) har jobbat på just den skolan. Läs hans inlägg idag. En tankeställare…
Ja, viktigt att ha barnasinnet i behåll och förmågan att känna tacksamhet och glädje.
Tänkte direkt på Christian när jag hörde om Örebro…