Restaurang Kapellet i Kapellparken var igår min arbetsplats för ett par timmar. Nu ser ju dammen inte så inbjudande ut, men så här blir det troligen på grund av pollen så här på våren. Dammen brukar städas upp minst en gång per år.
Här mitt i den skira försommargrönskan hade föreningen Loviisan seniorit (Lovisa seniorer, men föreningen har inget svenskt namn) vårens sista möte. Det var samtidigt en födelsedagsfest för alla som hade fyllt jämna år under verksamhetsåret. Förtjänsttecken delades ut och det bjöds på sång av Erkki Liikanen ackompanjerad av Heimo Mäntynen.
Denna Erkki Liikanen är inte att förväxla med politikern och bankmannen som har samma namn.
Jag hade äran att få sitta i samma bord som artisten, så det var lite trist att jag inte hann bli kvar på kaffe och kaka. Jag skulle direkt hem och skriva artikeln. Tyvärr hade jag inte mycket spaltutrymme den här gången men jag torde ha fått det viktigaste med och det kan ni läsa om i Nya Östis den 22 maj.
Det blev alltså härliga människomöten i en vacker miljö. Jag hoppas i framtiden kunna intervjua några av de äldre som är med i föreningen, för där finns många personer som säkert har mycket att berätta. Och just de här historierna som de äldre bär på är värda att låta tryckas på papper.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Bra att du bekantar dig redan nu med Seniorföreningen. Du har i och för sig ett antal år kvar, men ändå;-)
Miljön för mötet var verkligen fin, och geggan i dammen är algblomningen. Skulle inte vilja bada i den dammen;-)
Nej, man badar inte annars där heller – men vissa tider om året ser den hemsk ut 🙂
Närmast nog pollen, tror jag.
Två år har jag kvar tills jag är senior och 65 år 🙂
Inte stör det att det är grönt i dammen, alla begriper ju att det inte är smuts! Trevlig miljö sannerligen och hoppas du får intervjua några pensionärer. Deras livshistorier eller delar av dem berättar så mycket om gångna tider, o det som hände för bara 40-50 år sen känns som en evighet sedan.
Ja, när jag sa till min mamma som snart fyller 91 år och det är 59 år sedan jag och min första barndomsvän träffades (vi var fyra år då) – så sa mamma att det känns så konstigt att tala om att 60 år gått, och jag tror att hon menade att då hennes barn är 63 i dag 😀