Gårdagen i bilder

Vi har många energiska företagare i vår stad. Först var dom med och ställde upp på Lovisa Open med förlängda öppethållningstider sista helgen i augusti. I går arrangerades en modeshow. Den skulle arrangeras redan i våras, men som ni vet så kom corona och ställde till det.

Showen hade fina restaurang Kapellet som inramning och den visade att vi har ett enormt utbud av varor och tjänster i vår stad. Det handlade inte bara kläder utan lika mycket om skor, smycken, väskor, blommor, glasögon och mycket annat.

Efter showen fick mannekängerna blommor. Här syns bara några få av drygt dussinet som ställde upp.

Jag skriver om företagarnas 70-års jubileum och om modeshowen till Nya Östis den 10 september. En kort webbversion finns här.

Goda tilltugg på efterfesten.
Vackert dukat. Och då bilden togs hade det mesta ätits upp 😀

Kul jobb jag har – javisst! Men visst tar det lite på krafterna också att vara social och att sedan följande dag skriva texterna. Det är ju EFTER showen och festen som mitt jobb börjar.
Jag var nog hemma redan före kl. 23 i går och fick sova till 8.30 så det känns lugnt 🙂

Godaste efterrätten i värmen

Bellini med rabarbersorbet. Kan köpas åtminstone på restaurang Kapellet i Lovisa. Väldigt läskande i värmen!

Den bubblande drycken hälls över sorbet-bollen. Sedan äter man sorbet med sked och dricker lite bubbel då och då 🙂 Även ätbar blomma.

Har varit en varm och ganska intensiv dag. Jobb mellan 9 och 12. Sedan ut för att köpa ytterligare en fläkt, som jag hade hade tänkt att jag tar direkt ut lådan och ställer på bordet. Men Pia visste att det krävs mer än så, nerver för att montera ihop allt.

Plast- och pappförpackningar… eländes elände! Både små och större bitar att pilla ihop. Inte för mina nerver!

Så hon hjälpte mig och jag är evigt tacksam för att jag har vänner som kan hjälpa. I någon annan situation kan jag i min tur hjälpa henne – det kallas väl win-win om något 🙂

Det fanns ingen större fläkt till salu än denna men jag har sedan tidigare ett fläkttorn. Är bara rädd att den går sönder någon dag och att jag ska stå utan fläkt i hettan. För nu har de åter gått åt som smör på heta stenar, dessa blåsare.

Dagen avslutades med Nya Östis årsmöte, vi brukar ha det i april men corona har ju skjutit på allt.
Nu ska jag bara slappa här hemma, eventuellt ännu lägga ut ett inlägg med Flowers on Fridays.

Viktigt med vätska i värmen

Således intogs sådan, i form av mousserat och vatten, på Kapellets terrass i dag.

Hups! Hur hamnade kakbiten på fatet?

Terrassen är väldigt fin och välkomnande med sina fladdrande gardiner och svalka så här sommartid. Jag har visat bilder härifrån förr, bland annat firade jag här med nära och kära då jag blev chefredaktör i augusti i fjol.

Nu skulle lunchplatsen/cafeterian precis stänga då jag kom in, därför är här folktomt. Men jag serverades ändå. ”Det tar ju ändå tid för oss att städa undan och ställa i ordning innan vi stänger” sa servitören.

Fina planteringar har vi fått på torget också i år. Och bänkar att sitta på. Där kan man äta jordgubbar och glass eller bara språka med en vän.

Glad måndag! 13-04-2020

Dockor på rad på en bänk i restaurang Kapellet. Hoppas verkligen att vi kan besöka den platsen i sommar.

Just nu tar jag inget för givet. Världen är verkligen konstig, upp och ner.
Men det finns troligen en mening också med allt det som sker nu i samband med coronakrisen.

Håll ut… vi klarar det. Vi har kommit, ganska långt ändå… vi klarar det, hela vägen, de ska sluta så…
Såsom Bo Kaspers orkester sjunger.

Andra som är med i Glad måndag – länkar upp till dem jag hittar!

Ankis bildblogg

Geddfish

Minton

Just nu, just här

Kajsalisasblogg

BP:s blogg

 

Fina fönster, del 165

När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.

I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.

Ett fönster i restaurang Kapellet i Lovisa.

I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.

Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.

Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.

Festbilder från i går

Sällan jag har två fester på samma kväll, men igår blev det så.
Elevförbundets vårfest och innebandyfamiljens säsongsavslutning.
Jag var med en kort stund som styrelsemedlem på den första och hälsade tillsammans med en annan styrelsemedlem de över sextio gästerna välkomna.

Förberedelser innan festen började i restaurang Kapellet.

Sedan förflyttade jag mig till festen med innebandyfamiljen. Där kan jag vara mig själv, med likasinnade. Fick en fråga här under veckan – finns det nu nåt att fira då laget degraderades?

Hmm… hur skulle det se ut, och framför allt – hur skulle det kännas för LAGET och för Tor som förening – om vi bara fanns där då allt gick bra, då alla segrar kom?

Smått och gott tilltugg. Bredbar ost med parmesansmak är ny favorit!
Och vad gör man på en innebandyfest? Jo, följer med hur det går för två andra lag. i samma grupp. Slutresultatet betydde att Tors A-juniorer inte föll direkt ur sin serie ❤

 

Fest i går och fest i dag

Mitt liv är inte en enda fest, men nu råkar det bli några efter varandra.
I går firades den traditionella Lovisa Historiska Hus-festen, främst som ett tack till husägarna som öppnar dörrarna under evenemanget. Men här tackades förstås också styrelse och alla frivilliga krafter, samarbetspartner, såväl nya som gamla, osv.

Vacker bordsdekoration.

Själv har jag inte varit aktiv i LHH-föreningen i år. Dels beror det på att jobbet som chefredaktör och redaktionschef på Nya Östis tar all min tid, dels fanns det inga direkta uppgifter för mig att ta hand om. Allt har sin tid! Och då jag är chefredaktör är det nog inte bra att samtidigt ha en massa ”föreningshattar” på huvudet.

Efterrätten.

I kväll ska jag ut och äta med en väninna som fyllde 50 år i januari. Vi har inte hunnit fira än 😀 Men vi lovade varandra att vi ska göra det innan hon fyller 51!

Här firades LHH-husfesten.

Restaurang Kapellets terrass ter sig annorlunda men mysig också i novembermörkret. Här firade vi ett par fester i somras också.

En vacker lampa i restaurangens bar.

Sensommarminnen, Kapellet

Minnen från vår fina sommarrestaurang Kapellet. Öppen även då och då under hösten och speciellt mot beställning i stort sett när som helst. Men på vintern sitter man inte ute på den öppna terrassen.

Här har vi firat två fester med vänner i somras.

Jag gillar de skira gardinerna här. Blev själv fotograferad till tidningen Östnyland i samband med chefredaktörsintervjun så att jag satt på räcket intill en av gardinerna.

Egentligen kan jag nog se framför mig hur man kunde njuta här även då det är vinter. Om man håller sig under tak och har något slag av värmekälla, levande ljus osv. Men brandrisken ska man förstås ta i beaktande.

Och man kan sitta i den inglasade cafeterian också.

Bilden togs på kvällen den första september.

Tacksamheten är stor

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.