… innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂
Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.
Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤
Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.
Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.
Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.
Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.
Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Lyft du fram dina texter, intressant tycker jag, lite perspektiv är ju aldrig fel.
Vill andra inte läsa så är det ju upp till dem, vi är många som är intresserade iallafall.
Ha de gott nu.
Jag lider troligen av ett småstads-syndrom 🙂 Tro inte att du är nåt! Vem vill nu läsa det du skriver? Osv.
Men många vänner här får mig att förstå att jag skriver vad jag vill – och de som inte vill läsa kan låta bli 🙂
Ha en fin lördagskväll!
Ann-Britt minns jag mycket väl! Hon är en otroligt vacker kvinna. Stilig och elegant och färgsprakande. Gick in på hennes Instagram och hon är verkligen en modeikon för ”mogna” kvinnor. Du tog en toppen bild på henne, och det är inte mindre än helt rätt att den fick pryda omslaget. Grattis!!!
Det är din blogg och du kan skiva/visa vad du vill på den. Jag som bloggläsare sedan över 10 år har alltid uppskattat dina berättelser om Lovisa. Jag menar, jag har ju aldrig varit där, men genom dina bilder och inlägg lär jag ju känna staden. Och att du älskar Lovisa finns det ju ingen tvekan om:-) Så skriv gärna nåt roligt från Lovisa så ofta du vill!
Tack för gratulationerna, BP! Jag har nästan aldrig tänkt på det – att jag inte fått nån pärmbild, men nu känns det toppen!
Fint också att höra att du som en kär bloggvän och följare hos mig inte störs av att det kommer inlägg som t.ex. handlar om det jag skrivit om Lovisa.
Tack för spraket =)
Burrata är riktigt krämigt och gott.
Ha en fin kväll!
Ja, just den där krämigheten är det det som gör burratan extra!
Klart du ska göra som du vill på din blogg.
Den som inte vill läsa dina texter kan ju bara låta bli.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid
Så vill jag också själv tänka.
Tack för din kommentar.
Kram!
Tänk vilken bondtur jag hade, jag fick ju in Vivica på omslaget i vintras – och jag skriver inte precis ofta för Kuriren. Jag är nästan stoltare när något jag skrivit hamnar på paraden i Nya Östis, som nu i senaste nummer, Emma Klingenbergs konsert! Och jag fick två nummer av Kuriren, kunde glädja grannen med en tidning!
För mig var det första veckotidningens parad – de paradbilder jag haft i Nya Östis, Östra Nyland och Östnyland kan jag inte räkna 🙂
Men klart att också det känns kul varje gång någon bild landar där 🙂
Svenska språket, avskydde det i skolan, hade 4-5 i betyg, fick läsa på somrarna… men sen började jag läsa finska på Göteborgs universitet (svenska makens förslag 💜)
Fortsatte med svenskan… språk viktigt för mig, fick magisterexamen 🙂 till min gamla mors glädje.
Nu kan du då flera språk – grattis till det och till din examen! 🙂
Självklart ska du visa och skriva allt du vill på din blogg. Oavsett hur du gör finns det alltid någon som inte tycker om det. Strunt i det och gör som du vill.Ha en trevlig ny vecka, kram!
Tack – jag vet ju att det är så. Ibland är det något med småstaden som får mig att hålla tillbaka en del.
Anonymitet skulle ibland kännas bra, men ändå vill jag nog vara mig själv och stå för allt det jag tänker, säger och skriver.
Måndagskram!