Ingen lättnad i sikte

… alltså vad gäller kylan. Måndag kanske sådan ”sommarvärme” som minus fem, minus sju, men annars är det kallt månaden ut med nätter på -17 eller i värsta fall upp till -25. Det är troligen också först i mars som solen börjar värma lite, att det blir takdropp osv. När den lyser nu betyder det kyla. Är det mulet är det också lite varmare.

Jag brukar inte annars vara den som talar så mycket ”väder och vind”. Nu har det ändå blivit så då jag går i väntan på något slags lättnad. Känns som om man själv gick med dieselmotor, och den har svårt att komma igång. Men då jag får värmen upp när jag är i affärer eller gör lite kroppsligt arbete, då rullar det viktigaste på.

Och humor försöker jag ha. Igår fick jag upp värmen till +19 i teverummet där kakelugnen finns. Konstaterade med några vänner att nu på vintern är kampen hård för att komma upp till +19. På sommaren är kampen lika hård att få ner värmen inomhus från +28 till +20, om det blir värmebölja. Så människan är tydligen aldrig nöjd 😀

I dag har det varit den normala anhörigvården med medicindosering, handla mat och skotta snö hos mamma. Den är ändå puderlätt och väldigt mycket har det inte kommit på en och samma gång, så tack för det 🙏

Jättetrevligt redaktionsmöte hade vi också online med de skribenter som hade möjlighet att vara med. Vi bor på många olika orter, så möten via Meets är toppen!

Jag tycker att jag har det helt bra här ändå, i sovrummet. Inget värme-element påslaget, behövs inte. Har duntäcke och yllepläd. Telefonen på bordet är en gammal Samsung som funkar bara som väckarklocka.

Här brukar jag ligga och tänka. Jag har en varm säng, jag har tak över huvudet. Vi har skonats under många årtionden i Finland nu från flyglarm och bomber. Krigen i dag är ju ännu hemskare med alla drönare och annan utstuderad teknik.

Nog ska vi klara lite kyla. Det tvingas dom göra i Ukraina också.

4 reaktioner på ”Ingen lättnad i sikte

  1. Jag cruisade i Borgå, det kändes inte kallt alls mitt på dagen! Låånga sjukhuskorridorer för att lämna tillbaks ett par kryckor! Tre gånger av o an till bilen för att kunna betala parkeringen i strejkande betalautomat. När jag kommit mig därifrån mötte jag Parkkipate, mera nitisk än de som är anställda av staden…

    1. Nä, vi börjar ju vänja oss vid -15 nu – nästan…
      Hmm ja… mycket måste man göra själv nuförtiden inom ”välfärds”-området. Men ok att lämna tillbaka kryckor t.ex. Allt kan ju DOM inte hämta från klienten 😀

  2. Och i Ukraina har många varken el eller värme. Men visst måste man gnälla ibland. Det kan ju bero på att vi har haft så många relativt milda vintrar de senaste åren. Då blir man aningen bortskämd. Minns att vi hade dina temperaturer i början på 1980-talet. då fick vi parkera bilarna i ett av centrums garage för att de skulle starta.

    På tal om ”starta” Vi har ju inte helt så kallt som hos er, men jag har inte använt bilen på en vecka. Han kanske startar inte heller längre…

    Gillar de söta nallarna på ditt bord:-)

    1. Exakt – de har varken det ena eller det andra där… Men jag håller också med dig om att vi har rätt att gnälla lite.
      Vi kan inte precis hela tiden tänka på krigets elände, svält och naturkatastrofer. Vi vet att vi har det bra, och kan reflektera över det.

      Jag tror Frans är medgörlig även om han tvingats stå ett tag. Du får meddela om problem uppstår 😉

      Den ena nallen på bordet är nästan sextio år gammal ❤

Lämna ett svar till bpz3 Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.