I söndags arrangerades en postum utställning med konstverk av Robin Fröberg, en profil sedan många år tillbaka i Lovisa. Här fanns allt från målningar till skulpturer och några pärmar med fotografier han tagit under åren.
Utställningen pågick bara en dag och samtidigt var det en minnesstund över Robin som gick bort i början av februari.
Som konstnär var han självlärd men arkitektstudier hade tidigare i livet gett honom värdefull perspektivlära.
Han var mångsidig i valet av motiv. Han fotograferade också mycket under sina resor, inte minst under alla seglatser han gjorde. Många av dem som ensamseglare.
Jag hade förmånen att få segla med honom i juni 2016 under några dagars tid. Jag skrev om den resan på bloggen och i Nya Östis. Fick många oförglömliga minnen, allt från ett oväder som höll på att sluta dåligt till många givande samtal om kvällarna i ruffen.
Jag lärde mig också termer som hade med segling att göra, och naturupplevelserna överlag glömmer jag aldrig. Vi hade både medvind och motvind och stiltje under seglatsen, och besöket vid Söderskär fyr blev en extra fin upplevelse.
Ett av Robins många självporträtt syns här uppe till vänster.
Det blev några fina timmar där människor som mött och känt Robin genom åren träffades för att ta del av hans verk, och även prata om alla de minnen vi hade av honom.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Väldigt fina målningar… Ja det måste ha varit ett äventyr som du aldrig glömmer, härligt!
Vi skulle ta oss över till Estland, men det blev så blåsigt att Robin visste att jag skulle ha varit sjösjuk precis hela vägen, så vi valde en lugnare rutt 🙂
Det var en av de bästa minnesstunder jag hört om! Såna borde ordnas oftare, utställning med sånt den avlidna har gjort, fotografier av det, skriverier, böcker, tavlor, skulpturer – så gott som alla människor borde kommas ihåg på det sättet under en dag. Skall vi börja planera för vår egen minnesstund?
Jo, det där var fint med kaffe, kaka, smörgåstårta, vin – avslappnat och härligt som en vernissage. Inga tal, visst hade man säkert få ha om man velat.
Men umgänge, prat och skratt, minnen. Tror att Robin såg det där från sin himmel och tyckte om det ❤
Jag har börjat på häftet "Min sista vilja" men har ännu mycket att fylla i…
Älskar hans tavlor och ”handskulpturen” är helt i min smak. Annorlunda, sån’t gillar jag. Och som du skriver, hans sinne för perspektiv är perfekt. Det är konstigt nog ofta att målarna nuförtiden inte kan ”se” rätt perspektiv. Min man retade sig alltid på det. Kul att du har så fina minnen av Robin och din seglarutflykt:-)
Han gjorde mycket som var personligt och fint.
Men han målade också ibland över gamla motiv, helt sonika, för att ha en ny yta att jobba med.