Men känslosamt var det, vackert och roligt! Så många glada människor och även barnen till spelarna fick vara med.
Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.
På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.
I dag Glad måndag på tre sätt. Dessutom är det Alla hjärtans dag, även vändagen kallad i Finland.
Annars har jag jobbat sedan klockan 9 och det är alltid rivstart på veckan. Ett sextiotal mejl per dag är inte ovanligt. Då jag har skickat ut listan med redan inplanerade jobb och med idéer för kommande tidningar, börjar kommunikationen med 10–15 medarbetare. Utöver det har jag fotouppdrag och administration i dag.
På privata sidan fint att höra att mammas årskontroll efter operationen (tumör i huvudet för några år sedan) visade att inga ändringar till det sämre skett. Operationen gav henne många år till i livet ❤ Årskontroller görs för forskningens skull och kirurgerna vet nu att det inte alltid är bortkastade resurser att operera personer som är över åttio år gamla.
Glad måndag mina vänner ❤
Min dators väderleksprognos säger just nu ”Sataa lunta” – på svenska betyder det att det snöar.
Min runda med bilen är avklarad, fordonet flyttat. Har annars jobbat hela dagen med tidningsproduktion och -planering. En ganska vanlig måndag således.
Orsakullans utmaning i dag: Sista januari, blir det ett vinterbad?
Mitt svar är definitivt ”nej”. Vågar doppa mig i en isvak, men känner inte för det i dag 🥶🤣
I dag har det varit jättemycket jobb att koordinera alla texter och grafiken vi ska ha efter välfärdsområdesvalet. Utan anställda är det alltid en utmaning då jag inte kan ge order åt redaktörerna. Men många ställer upp från det team vi nu har, och vi brukar säga att vi gör så gott vi kan och det får räcka så 🙂
Då jobbet sker helt på distans blir det massor av mejl varje dag och meddelanden via Messenger som är en viktig kanal för oss som leder jobbet och behöver ha kontakt med layouten och övrig produktion.
Orsakullan vill i sin utmaning i dag att vi ska skriva om Ett känslosamt ögonblick.
Många sådana har förstås fått plats i mitt snart sextio år långa liv, så det blir svårt att välja. Men kanske den stund för några år sedan då vi första gången, en vacker höstdag, tog ut mamma i en rullstol efter att hon blivit opererad för en tumör i hjärnan och legat på sjukhus flera veckor. I dag mår hon bra, klarar sig med hemhjälp en gång i veckan och vår hjälp däremellan.
Det blåser hårt, viner i knutarna. Och det lär vara väldigt halt, finns isfläckar under snön.
Orsakullan säger den 17 januari, Låt oss tala om…
Och då blir ju det självklara svaret: Snön. Vintern. Bara att gilla läget fastän jag helst såg våren komma NU!
Av choklad, blir man glad! Det bestämde jag i fredags och inhandlade mörka chokladpraliner från Bistro Kronan på Alexandersgatan.
Men här har jag sedan att något att bita i då jag börjar pussla igen. Massor av bokryggar och sedan de där trappräckena och räckena där uppe på andra våningen. Vissa detaljer återfinns i alla van Haasterens pussel. Mobiltelefonen med frågetecknet, pappersflygplanen, bläckfisken, hajfenan, glasögonen, små tomtar, en katt, tassar och randig svans, fisk i vattenskål osv.
I dag frågor Orsakullan Madeleine ”Kommer du ihåg att skriva 2022. Eller råkar du skriva 2021?”
Svar: Tillsvidare har jag kommit ihåg det. Jag skriver datum ofta, sådant som har med tidningen att göra. Dessutom skriver jag dagbok varje dag. Där har det genom åren hänt att jag skrivit fel år några gånger i januari 🙂
Solen skiner från en klarblå himmel och på förmiddagen hittar den in i min bostad genom reflekterande fönster från huset mittemot.
Det är minus sexton grader och ärligt sagt gillar jag inte alls den här kylan, den ställer till med olika problem. Bråttom får man inte heller ha, då det tar tid att skrapa bilens rutor och sedan bör den köras ordentligt varm, så totalt sett räknar jag med minst en timme för denna procedur.
Imorgon ska det vara varmare, kanske bra minus två grader. Det ser jag fram emot!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 