… vill jag spara i mitt minne. Som igår. Då vi med min syster hämtade bär som hon hade beställt från Reko-ringen. Ni vet, lokala producenter som åker runt i nejden och säljer lokalt odlat.
Min syster hade beställt blåbär och hallon från Jordas trädgård i Lappträsk. Jag tycker det är lite roligt att jag fick försäljaren med på bild i alla fall – hans skugga faller på bilens vägg.Ja, som ni ser på kvinnans klädsel var det en varm kväll i går, kring +22. Vi har värmebölja på kommande, men det känns helt ok eftersom det har blåst en hel del och då nätterna är svalare blir det inte längre olidligt hett inomhus. I alla fall inte hos mig.
De här byggnaderna finns invid torget, mittemot vårt rådhus. Den närmast kameran kallas Forum, sedan finns där en bank i en liten ”glasbur” och längst borta ligger det som förr var Posthuset. Där finns bostäder, en reklambyrå och tandläkarmottagning nuförtiden.
Rådhuset badar i kvällssol.
I dag har jag inget inprickat i kalendern. Skönt! Jag brukar göra undan sådant jobb för tidningen som känns roligt att göra men sätter inte mer än en timme eller en och en halv på det. Att resten av dagen är ett oskrivet blad känns skönt!
Fredag brukar vara lugnare dag och jag kan ta sovmorgon som betyder att jag har väckning tidigast klockan 9. Men i dag såg några flitiga herremän till att jag vaknade 7.10. BRUM-BRUM! Skrap-skrap, pip-pip!
Jag sover ju med vädringsfönstren öppna, och då det här sker på femtio meters avstånd snett nedanför mitt sovrum är ju väckningen garanterad 🙄
Jag kan tänka mig att de som arbetar den här tiden tänker ”Får inte vi sova, ska vi vara flitiga i tidig morgontimme, så ska också andra vakna. Upp och hoppa som en loppa! Morgonstund har guld i mund!”
”Det här jobbet kan man inte göra tyst, försök själv”, säger dom. Nej, jag vet det – det hjälpte inte att jag stängde fönstret. Det monotona brummet, skärningen i asfalten och flyttandet av kantstenar hördes ändå.
”Se det positiva, du sover inte bort den bästa tiden på dygnet”, tycker jag mig höra någon hurtigt ropa. Jo, tack… men har ni tänkt på att det är SKÖNHETSSÖMN en dam i min ålder behöver?
Här ska kanske komma en trottoar längs den tomma tomten. Vad vet jag? Och inte gick jag ut och frågade heller.
Tio minuter innan min väckarklocka skulle ha plingat slutade gänget jobba. Det blev tyst och skönt. Tack, tack! Jo då, jag kom igång med jobbet en timme tidigare än vanligt. Men först av allt skrev jag det här blogginlägget. Nu blev ni kändisar!
… har jag länge tänkt föreviga, men det har inte blivit av. Nu gick jag förbi i dag, men ledde cykeln samtidigt, så vinkeln blev inte bästa tänkbara. Fick med en del av rådhuset också, det som på många orter kallas stadshus. Nymålat är det, befriat från ställningar och skyddsplast.
Vi har haft riktigt fint väder flera dagar. Någon enstaka regnskur har gjort oss glada mellan varven. I dag hade vi +22 grader. Den här sommaren klagar jag inte på.
Angående min statistik här på bloggen har det kommit några toppar med tusentals besök från Schweiz. Statistiken blir såtillvida snedvriden, för jag kan ju inte annat tro än att det är en robot som på något sätt gör besök. Ska kanske ladda ner Statcounter för att få mer detaljerad info, fick tips kring det av bloggvännen Antonia.
Lite fundersam är jag åter i dag. Känslorna går i vågor. Jag har mycket att vara tacksam för och jag försöker ha fokus på det. Men ensamheten tär ibland. Jag har många vänner och ett givande jobb. Men som ni vet, jag saknar pusselbiten, själsfränden 💕
Här har en stolpe kommit upp som märke för Silta1 (Bro1) och så finns det en annan stolpe/käpp lite längre till höger som heter Silta2 (Bro2). Det ska inte byggas två broar men jag antar att man har märkt ut var bron ska komma in till Rosenstranden.
Kronobron är en del av projektet Lovisa Bostadsmässa 2023. Arbetena ska påbörjas i höst. Det blir spännande att följa dem och att sedan se hur bron klarar väder och vind.
Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.
Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.
Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten. Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt. Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.
Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.
Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.
Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det. Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.
Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏
Då jag får syn på en molnformation som liknar något, såsom den här enligt mig liknar en stor örn – då gäller det att vara snabb med kameran. Inom loppet av några sekunder kan formationen ha ändrat skepnad.
Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.
Någon har också sett en tjej med långt hår här. Fascinerande!
Mumin och jag. Vi kan ta varandra i handen och vandra mot solnedgången tillsammans ❤ Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.
”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.
Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂
Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.
Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂
Min arbetsvy i dag. Klockan var 16.25 och jag satt och väntade på en person jag skulle intervjua och äta tillsammans med. Det hade regnat hela förmiddagen men efter klockan fyra blev det sol och hur fint som helst.
Fint dukat ute i trädgården hos Anna där vi hade planeringsmöte och sensommarfest. Väldigt gott alkoholfritt bubbel och rödvinbärssaft. Pajer och piråger och hembakad blåbärskaka också.
Dessutom första gången som jag var i Renum fastän det inte ligger långt borta från Lovisa. Det finns faktiskt otaliga platser på nära håll som jag aldrig besökt. Vi talar då om enskilda vägavsnitt, små byar mot öst och väst.
Från Rosenparken på västra sidan av Lovisaviken såg det ut så här i går. Det tar sig, egnahemshusen börjar forma sig. Vi har bostadsmässa i Lovisa 2023, den öppnar i mitten av juli.
Ett monotont muller och buller hörs här hela tiden då muddringsmaskinerna och andra mackapärer är i gång. Men jag är säker på att det här blir riktigt fint när det är klart.
Det blåste så underbart skönt från sydost här i går på eftermiddagen och kvällen. Jag försökte fixa en del såpbubblor också men de blev inte riktigt lika fina som med den blandningen som jag köpte från affären. Min egen blandning av vatten och diskmedel var inte så lyckad, men visst blev det några bubblor ändå.Rosenbuskarna har fått en del långa skott, eller vad de nu kallas. Men vackert är här i Rosenparken vid den strand jag döpt till Rosenstranden 🙂 Vet inte om den officiellt heter så.Tillsvidare har jag varje dag kunnat skörda en, två eller tre tomater från balkongen. Totalt kanske kring tjugo, inte mycket alltså – men helt okay! Och goda är dom ju.
Ikväll sommarfest hos en av redaktionens medarbetare. Ska bli kul!
Att ett kexpaket, en glass, en blomma, en pryl – till exempel från hyllan med Muminsaker – talar till dig? Köp mig, säger den. Jag vill hem till dig. Du kanske själv tänker, jag behöver inga kex eller ingen växt just nu och så försöker du gå vidare. Men så hör du hur den där saken börjar gråta bakom din rygg. ”Du vill inte ha mig… buhääää” 😭 Och sånt står ju ingen ut med.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 