Övrigt

En underbar bok och en dag då jag är tacksam

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer
Den här boken ”snubblade” jag över i vår härliga, prisbelönta bokhandel. Under fem års tid kan jag, om jag får leva så länge, kort svara på 365 olika frågor. Jag bara älskar sådana här böcker där jag själv får skriva in mina tankar. Första frågan för den första januari är ”Vad vill du genomföra under året som kommer?” Sedan upprepas samma fråga på samma datum nästa år och framtill 2026.

Andra frågor som här dyker upp är ”Skriv upp en sak du inte kan förmå dig kasta”. ”Är du avvaktande?” ”Vilken veckodag är din favoritdag?” ”Vem skulle du vilja lära dig känna närmare?” osv. osv.

Det är alltid lika roligt att gå in i den här affären. Personalen är kunnig och vänlig, har tid att prata med kunder som så vill. Jag köpte också Marimekko-pärmar till mitt kontor och ett par vykort med Muminmotiv.

Min tacksamhet bottnar i mycket, men just nu är jag mest tacksam för att jag inte på ett dygn fått några symptom av tredje covidsprutan. Två väninnor som tog sprutan igår har blivit sjuka i dag med feber, trötthet och huvudvärk 😦

Ser som vanligt stillsamt ut på vintriga Drottninggatan, men många rör sig med bil och pilar sedan fort in i affärerna. Tämligen lugnt är det nog ändå, vilket jag tror att beror på att en del affärer håller stängt och restaurangerna har åter drabbats av coronarestriktioner 😦 Människor håller sig hemma också för att de antingen är sjuka eller inte vill riskera att smittas av covid-19.

Verkar inte finnas ett slut på problemet med viruset, alla mutationer och varianter. Jag tror att vi har detta problem så länge som de fattigaste länderna i världen inte får vaccin. Det kommer hela tiden nya pandemier. Men vad annat kan man göra än att leva här och nu, ta en dag i taget.

Humor och gott humör i kön

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Klockan 13.21 ställde vi oss i kö här med Pia för att få vår tredje dos vaccin mot covid-19 på busstationens walk-in. Eller ja, kön började på andra sidan av byggnaden. Klockan 14.50 kom vi in och där går det ju sedan undan så att själva vaccinationen inte tar mer än en minut. Efter det skulle vi vänta femton minuter i ett angränsande rum för att vara på den säkra sidan att vi inte drabbas av en omedelbar allergisk reaktion eller andra problem.

Har man inte humor och gott humör ställer man sig inte en sådan här kö då det är minus sex grader ute. Där såg man några göra olika gymnastiska rörelser, en person läste en bok. Det skämtades om ditt och datt. Inte ett enda surt ord hörde jag, inga klagomål, folk var på gott humör, förståelsefulla och vänliga. Tacksamma också för att få gratis vaccin av vänligt sinnade och duktiga vårdare. Att dom orkar med denna ruljans, hatten av och famnen full av rosor till vårdpersonalen.

Visst går dagarna även så här

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Något jag tänkt på länge. Har bott här fyra år och inte frostat av frysen en enda gång…
Ingen favoritsyssla, men dessvärre då och då ett måste.
Problematiskt tyvärr på många sätt.
Lådorna går inte att få ut helt och hållet, alltså bort från frysen.
Varför inte? För att dörren inte kan öppnas tillräckligt. Det i sin tur beror på att termostaten till värme-elementet som står under köksfönstret är placerat så att det blir stopp.
Klar och tydlig planeringsmiss då frysen kom på plats?

Det går inte heller att få vattnet att rinna rakt ner i ett uppsamlingskärl så det gäller att byta handdukar ofta, torka och torka.

Nåja, golvet blir i alla fall rent. Och på balkongen är det så kallt att de några varor jag ska ha kvar i frysen hålls kalla där.

Lovisa från ovan, vacker vy!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
En ambassadör för min hemstad vill jag vara ❤ Som ni ser är den här bilden fotograferad från Lions Club Lovisas jultidning. Jag tror att bilden har tagits av Helge Nystedt, det framkommer inte från artikeln som hör ihop med bilden. Men i tidningen finns en annan bild som han har tagit, troligen med hjälp av drönare. En bild som visar Lovisa ytterligare ur en annan vinkel från ovan, med bland annat medborgarinstitutet i fokus.
Det är välgörenhet på hög nivå då Lions Club Lovisa gör sin tidning och samlar in annonser. De flesta skribenterna skriver artiklar gratis, för den goda sakens skull. Pengarna som klubben får in via annonser och på försäljning av tidningen delas senare ut till hjälpbehövande i nejden ❤

Naturens underverk

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Det är minus tolv grader ute. På balkongfönstret har det bildats iskristaller, dessa naturens underverk.

Gårdagen blev trevlig men några gäster vid bordet. Vi skulle inte samlas i stora skaror denna jul heller, och då min släkt är väldigt liten behöver vi inte tänka hur vi ska ses för att inte bli för många. Vi behöver inte dela upp träffarna och åka än hit, än dit. Extra trevligt var det att systersonen, som nu bor i Helsingfors, kom på besök ❤

I dag inga måsten. Börjar kanske ikväll på ett nytt pussel. Har diverse lådor med papper och andra saker som jag gärna går igenom i lugn och ro i dag. Och så ringer jag till en väninna ikväll då vi inte hinner träffas den här julen.

Ha det gott i stugorna 🎄🤗

En gammal tomte och två annorlunda granar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Den lille tomten är en kär tingest som börjar ha närmare sextio år på nacken. Han är nästan den enda julprydnaden jag har. Den andra är en modern gran i trä, klädd med vitt skinn. I krukan står en riktigt bordsgran men där finns också några fuskgrenar med kottar och bär.

Den lysande stjärnan kompas senare ikväll av blockljus på bordet och andra små levande ljus här och där. Julbordet är klart. Gästerna kan komma.

En fridfull julhelg önskar jag er alla.
Och grattis Jesusbarnet på födelsedagen! Om den nu var i dag, eller nån annan dag, därom tvistar de lärda.

Julens lugn lägger sig i stugan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Bilden tagen från porten till gamla kyrkogården i Lovisa. Där långt borta, på en svart skylt, hänger en borttappad tomteluva!
Det har varit fyra timmars ”fläng” i dag. Vi förde julljusen till kyrkogården redan i dag för att få en lugnare julafton imorgon. Det blåste som attan på nya kyrkogården, så där var det en stor utmaning att få ljusen att brinna. Här på gamla kyrkogården var det lugnare då den ligger i skydd bakom åsen och blåsten kom från väst.
De gamla murarna med mossa och nu även ett lätt täcke av snö är så fina ❤

Vi fixade också i dag den mat som vi behöver till julaftonen och skötte en del ärenden för vår mamma.

Nu ska det bli mys i soffan med Bingolottos uppesittarkväll! Brukar få kopior av lotter av en vän i Sverige ibland. Inte för att jag kan vinna något på dem, men det är kul att ”spela” ändå. Nära 25 000 kronor i Ettans Bingo hade min kompis 🙂 Skulle vara kul att kunna spela det här även i Finland!

Mårran i grannhuset?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Det är lite tunnsått med bilder just nu. Mest är jag hemma, då jag sköter jobbet hemifrån, och ute är det bitande kallt. I och för sig bara minus elva idag men där som det blåser känns det betydligt kallare.

Häromkvällen blev jag förskräckt när jag tittade ut genom köksfönstret. Det såg ut som om Mårran från Mumindalen hade flyttat in på översta våningen i grannhuset 😱🥶

Klipsk som jag är insåg jag ganska snabbt att det nog ändå troligen var en julgran! Men figuren hade två lysande ögon. Ett ljus som silades mellan grenarna från fönstret på andra sidan huset.

I dag hade Mårran fått en ljusslinga och nu såg figuren ut som den gran den är 🎄😂

Jag är så glad – nu vänder det!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Vädret vände, från plus två till minus fjorton. Bildörrarna frös fast igen en gång och det fanns inget annat råd än att gå in för att hämta en påse med hett vatten. Men jag är glad ändå, och kände tacksamhet. Eftersom snön hade isolerat fönsterytorna behövde de inte skrapas.

Jag är också glad för att det efter denna dag, minut för minut blir ljusare och vi går mot en ny vår! ❤

Vi kämpar just nu på Nya Östis med att få ett dubbelnummer klart. Efter det får vi ta det lite lugnare, pusta ut en vecka då nästa tidning kommer först onsdagen den femte januari.

Jag ser med glädje fram emot det nya året. Det har ordnat sig med avlastning i mitt jobb. Jag har små korta ledigheter inplanerade för årets första fyra månader och lite ledigt på sommaren ska det också kunna bli, såsom det nu ser ut.

Det är ju viktigt att känna glädje i jobbet. Annars kan man lika gärna sluta och hitta på något annat.

I dag känner jag tillit och glädje och något slag av hopp inför framtiden. Och ikväll ska jag kolla Mandelmanns jul och Ernst ❤ 🎄

Fotot är taget av Outi Välitalo till föreningen Freestyles kalender. Jag har fått lov att publicera dem då jag länkar till deras webbsajt.