Mörka ringar under ögonen?

I anslutning till Systembolaget och mataffären står ibland försäljare av olika slag. Här kan man köpa säsongsblommor, handskar och vantar, ibland telefonabonnemang, eller som i dag skönhetsprodukter.

En av försäljarna, en grundligt sminkad tjej, stoppade mig och sa ”Hej, jag ser att du har couperosa”. (Jasså? Det har jag inte vetat själv, inte tänkt på, inte reflekterat över och även om jag hade vetat så WHO CARES?)

Jag hade händerna fulla med kassar och plötsligt fann jag henne smeta in en väldoftande kräm i mitt ansikte. Okay, jag protesterade inte högljutt, det fick ske. Hon tillade att jag hade mörka ringar under ögonen också… Jag som tycker att jag sovit så gott de senaste nätterna…

Krämen var mycket dyr och jag sa att jag har andra bra krämer hemma. Då drämde hon till med ett ”superspecialerbjudande” – ni vet, så där som man åtminstone förr fick höra i södern – ”only for you madame”.

Det slutade med att jag köpte krämen. Men inte för att den ska göra mig vackrare, för vackrare kan jag ju inte bli 😀 Nej, bara för att den doftade himmelskt gott.

I dag pysslar (och pusslar) jag hemma. Jag har sorterat papper och håller nu på att lägga in det som ska vara i ”arbetsskåpet” och annat som ska vara i andra lådor och skåp. Mycket slängs förstås bort. Sådant som jag av nån anledning sparat ett år eller två 🙂

Efter att ha haft paus i postcrossingen skickade jag i dag iväg tre kort. Ett till Ryssland, ett till Tyskland och ett till USA.

Pusselläget

… ser ut så här i dag den tredje januari. Och lite mer har jag också fått ihop mot högra kanten.

I dag tar jag det bara lugnt hemma. Jag visste inte vad tandläkaren skulle göra, eftersom vi hade inhiberat en träff före jul. Hon bestämde sig för att avlägsna några rötter, så det blev ett kirurgiskt ingrepp.

Jag är stolt över mig själv som tagit itu med min tandläkarskräck och i dag var jag inte ens nervös i väntrummet. När jag kom in till läkaren sa jag ändå att jag är rädd och att det bottnar i ovissheten om vad som komma skall. Hon och sköterskan var bägge lugna och förståelsefulla. Jag fick hela tiden veta vad som var på gång.

Ännu återstår olika ingrepp, men då jag klarade det här med bedövningssprutor och allt annat däromkring klarar jag förmodligen resten också.

I morgon ska jag vara ledig från jobbet. Jag ger mig egen tid med att fortsätta röja och pyssla och pussla här hemma.
Ute fortsätter stormen dåna och riva i trädkronorna. Jag är tacksam för att ha ett trivsamt hem och tak över huvudet ❤

Dagens vits, 3 januari

Köpte en kalender med vitsar från Roberth Johanssons serie Humor i helgade hyddor. På kalenderns baksida står det bland annat så här: Martin Luther ansåg det självklart att skrattet föddes i himlen. Och visst är det något himmelskt över ett gott skratt.

De här vitsarna är alla snälla. Och det finns olika slag av humor.
Som motsats till det här gillar jag den humor som serveras i programmet Svenska Nyheter på Sveriges tv och Helenius hörna är också kul.

Just nu känns min vardag inte så humoristisk… har tandläkarbesök framför mig, det stormar rejält där ute och himlen är grå. Kanske jag blåser bort och på det sätter kommer undan tandläkaren…

Årets andra dag

Har varit ganska arbetsdryg men ändå på ett positivt sätt. Nya Östis kommer ut först i morgon fredag, på grund av nyårshelgen – annars om torsdagar.

Att förbereda redaktionsmötet och kläcka idéer till artiklar är en av många arbetsuppgifter. Ibland får jag idéer från andra tidningar, och i kväll ska jag läsa Kyrkpressens jubileumsnummer. Det är en bra tidning och jag tog en prenumeration på den efter att församlingen i Lovisa slutade skicka ut den gratis till sina medlemmar. Alla kämpar ju med sin ekonomi, såväl församlingar som små tidningar.

En snyggt layad tidning och det finns för det mesta mycket att läsa i den också.

I kväll ska jag fortsätta pussla. Jag har inte kommit så långt eftersom arbetet där tillsvidare handlat om sortering av bitar. Men rogivande och kul är det!

Många askar för sortering behövs.

Månadsbilden, januari 2020

Vem har gått och åkt här? Det här är januari månads bild i kalendern jag fick i julklapp av min syster.

Muminfamiljen har snö där den bor. Eller också har den åkt till Lappland 😀
Här i södra Finland har vi ingen snö, men mig stör det inte. I dag regnar det inte heller.

Nyfikenheten verkar vara stor hos Mumintrollet, såsom den ska vara inför ett nytt år. Ett nytt år är som ett tjockt häfte med 365 sidor, alla blanka och oskrivna.

Jag avger inga offentliga nyårslöften. En del tysta tankar har jag för mig själv. De handlar om hur jag ska få ork i vardagen. Det där med att lära sig säga nej och att delegera uppgifter hör hit.

Jag ska försöka att inte oroa mig över sådana saker som jag inte kan påverka, och istället tänka ”saker och ting ordnar sig om jag släpper dem”.

Trevligt mingel och goda tilltugg

Nu är jag hemkommen från stadens nyårsmottagning.
Många vänner och bekanta, lagom med en och en halvtimme mingel, goda tilltugg.
Staden ordnar mottagning för inbjudna vartannat år. En fin gest och ett lagom avslappnat tillfälle där man kan prata om ditt och datt. Jag fick ett par artikeltips också 🙂

Kvällen fortsätter med Bingolottos uppesittarkväll ❤

I morgon ska jag läsa första kapitlet i Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad – 365 påminnelser om vår sannaste identitet”.

Jag har köpt mig en humorkalender också, så utöver den med Muminmotiv kan jag då och då bjuda på inslag från ”Humor dag för dag – humor i helgade hyddor” av Roberth Johansson 🙂

Det smäller i knutarna nu. Tänker på alla djur som är rädda för fyrverkerier, men också på människor som kommer från krigshärjade områden. Ibland låter det nämligen som om kriget var löst här också…

Gott nytt år till er alla!

Nyårslockar

Ska ikväll på stadens nyårsmottagning, lite nöje, lite representation ser jag det som. Har inte fått inbjudan förr, så det ska bli kul att se hur det går till där.

Den pågår en och en halvtimme tidig kväll, så efter det kommer jag högst troligen hem för att ta del av uppesittarkväll med Bingolotto 🙂

I håret finns två flätor som inte syns här och en liten blomformation av mitt eget hår.

 

Min osminkade vardag

Jag brukar sällan ställa till rätta allt innan jag tar bilder. Beror förstås lite på vad som fotograferas och varför, men på bloggen låter jag också ”små katastrofer” komma med.

Osminkad vardag stämmer också på mig själv som kvinna. Jag använder numera nästan aldrig något annat än fuktighetskräm, och det är ju ingen make-up. Mina ögon tål inte längre vilken mascara som helst, har aldrig varit bra på att använda vare sig ögonskugga eller eyeliner 😀 Läppstift även väldigt sällan.

Jag får duga som jag är helt enkelt, naturell 🙂

Så här ser min säng ut på vardagarna. Inte nattetid förstås. Den ligger på lagom avstånd snett bakom min kontorsstol, så här läggs alla papper på hög som behöver åtgärdas under dagen. Här finns också mina två telefoner och fjärrkontrollen till radion.

Vid månadsskiftet är det mycket administrativt jobb som har med tidningen att göra. Men även annars uppdaterar vi nästan dagligen listor på artiklar och annat som ska göras.

Jag ser positivt på det hela. Bra att det finns jobb! Fint att just jag får vara en del av allt det här. Bara jag ännu lär mig säga NEJ ibland och även att bara skjuta vissa oviktiga saker åt sidan, inte vara den där duktiga-flickan – då blir allt bra 😀

Nu är julen slut…

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.
Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.
Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

En del av mitt hjärta

Musikalen ”En del av mitt hjärta” rekommenderas varmt, om du är en vän av Tomas Ledins musik och av svenska musikaler överlag. Jag vill inte avslöja handlingen men tårar i ögonen fick jag några gånger, både för att jag blev rörd och för att några scener var så dråpliga. Då skrattade jag så tårarna rann.
Bra skådisar över hela linjen!

Biografen i Lovisa heter Kino Marilyn i dag. Förr hette den Bio Ulrika, och där har två av mina tre morbröder jobbat. En rev biljetter och en körde filmerna. Det var på den tiden som filmer kunde trassla till sig och plötsligt såg man bara hur den ”brann” på duken, det blev ett brunt hål!

Ja ni ungdomar som eventuellt läser detta 🙂 Det var ungefär på samma tid som man hade en telefon på bordet där man skulle veva siffrorna på en cirkelformad platta om man ville ringa nånstans 😀

Trappan upp till biljettförsäljningen och salongen.

Vi var ute i ganska god tid min syster och jag, så det är folktomt som vanligt. Men jag gissar att vi var runt sextio personer i biopubliken i dag och det är bra med Lovisamått mätt.