Övrigt

Jag är den i butiken som…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nästsista utmaningen av Orsakullans 31 frågor och påståenden i mars.
Det har varit ganska krävande att delta, men roligt samtidigt att läsa vad en del andra bloggare skrivit. Man lär känna nya sidor av sina bloggvänner, så tack Madeleine för att du fixade frågorna!

Jag är den i butiken som…
– sällan stressar, låter gärna andra som har bråttom gå före i kön, men väljer ofta själv fel kö, det vill säga en sådan som av olika anledningar kräver tid (någon har glömt väga en grönsak och kassan rusar i väg, någon räknar alla småslantar från plånboken, kassa-apparaten börjar strula, rullen med kvittoremsa tar slut osv.)

– ofta yrar hit och dit då jag inte minns vad jag skulle köpa, om jag inte har inköpslista, kommer ut från butiken med sådant jag inte hade tänkt köpa

– nästan aldrig kollar priser, jag köper det jag behöver/vill ha och är extremt icke-prismedveten

Renovering pågår i affären där jag oftast handlar.

 

Jag skulle bara…

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

… köpa två nya kuddar och ett lakan.
Men Ingvar Kamprad var slugare än jag. Trots att jag i min slughet undvek övre våningen och gick direkt till inredningsavdelningen.

Och nej, min vän BP.  Konkursen hotar inte Ikea i Vanda, Helsingfors. Det är inte folktomt överallt i Lovisa och inte i Vanda heller. Nu råkade det sig så att syrran och jag var ute i god tid. Två timmar senare var P-platsen smockfull!

Som sagt. Jag skulle bara… Men utöver dynorna hittade jag fina glas, en krukväxt, ett skärbräde (bör ju bytas då och då), ett ljus (man kan inte ha för många), en toaborste (ett MÅSTE på Ikea, kostar bara 50 cent)…

Sex nya glas, Vårkul heter de 🙂

Och jo, jag köpte lakan och nya kuddar. Och en dokumenthållare, en praktisk låda för alla arbetspapper jag behöver ha ordning på vid datorn. Och nya bestick… ja, som sagt. Ikea vet att det finns mycket vi behöver 😀

Jag var nöjd som klarade mig med att lägga ut bara 50 euro i Ikea. Värre blev det då vi åkte via Borgå hem. Där hittade jag två fina ljus, ett av dem med Muminmotiv. Och sådana är ju inte gratis… 😀

Dessutom blev det ett sorteringskärl för plastavfall, en badhandduk, klistermärken… och lite annat som jag visar senare här på bloggen 😀

Ett ljus som blir som en lykta.

Det var en härligt solig vårdag med +14 grader och även annars kändes den lyckad på många sätt.

Varje gång jag unnar mig EN dag ledigt ser jag hur värdefull dagen blir. Det här är friheten jag har som privatföretagare. Samtidigt känner jag ansvar för alla uppgifter jag åtagit mig. Jag fixar dem, men då som det passar mig själv bäst.

Ännu en sak… det tog mig en halvtimme att packa upp alla mina inköp. Och nästan allt var inslaget i plast. Ljusen, klistermärkena, kuddarna, lakanet, besticken… När allt var befriat från emballage av olika slag hade jag en helt plastkasse full av plast!

Jag är den på stranden som…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… vill ligga eller sitta där som det inte är för varmt, helst i halvskugga. Eller om det är solig plats ska där blåsa lagom.

… inte går i bikini. Har baddräkt och med åren har jag börjat skydda allt mer av huden mot direkt exponering av sol.

… gärna badar, oberoende av hur många grader varmt vattnet är. Så länge där inte guppar isflak kan jag ta mig ett snabbt dopp.

… gillar att se och höra hur vågorna slår mot stranden, sopar igen spår där och formar klippor och stenar, såsom de gjort under tusentals år.

Jag vid Atlanten utanför Conils kust i Andalusien, sydvästra Spanien.

Detta är del 29 av 31 i Orsakullans bloggutmaning.

Nu sorterar vi!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I måndags dag var kärlet för blandavfall överfullt vid huset där jag bor. Orsak: det finns bara ett stort kärl och inte två som förr.
I det nya kärlet som låg intill får man bara lägga plastavfall. Senare kom också sorteringsdirektiv via brevlådan.

Det som jag upptäckt direkt är att min påse med blandavfall inte blir full på flera dagar efter att jag inledde sorteringen. Vilket tydligen betyder att det mesta innan bestod av plast av olika slag!

Det finns inget stort utrymme för sortering i mitt kök, men jag gör så gott jag kan och bär ut plastavfall varje dag om så behövs.

I morgon tar jag ledigt, företagare som jag är. Tänkte dra iväg till Ikea… woop woop!

Jobbar för tidningen på lördag istället. Frihet under ansvar 🙂

Senaste gången jag ramlade var…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag blev tvungen att ta mig en ordentlig funderare kring det här. Jag har inte halkat på ett par vintrar, eftersom jag har tassat fram oerhört försiktigt och låtit promenaderna ta tid. Jag är ju livrädd att som privatföretagare bryta armar eller ben…

För några år sedan ramlade jag i kyrkans trappa på väg ut. Då hade jag blåmärken på baken, benen och ryggen… ofta ett underverk att man inte slår huvet.

För några år sedan ramlade jag också i toaletten i hytten då jag åkte Sverigebåten. Det var sjögång och allt hände på en sekund. Jag föll in i duschen, den slog på av någon märklig anledning och jag blev förstås både blöt och blåslagen…

Det här var några minnen av ”när jag ramlade” som är del 28 av 31 i Orsakullans utmaning.

Yes! Äntligen!

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Pusslet klart! Hade kring 100 bitar kvar då jag började vid 18-tiden.
Förvånansvärt svårt var det, jag blev klart 20.45. Satt förvisso inte hela tiden vid pusselbordet, men en liten pärs var det onekligen. Ändå oerhört givande!

2000 bitar och ett vackert motiv krävde nästan tre månaders tålamod.

Mot nya horisonter…

Mycket har jag ändå hunnit tänka på, bearbeta i mitt stilla sinne… då jag vanligtvis efter hektiska arbetsdagar lugnat ner mig vid pusslet. Jag har ofta kombinerat pusslet med tv-program av olika slag, då jag har tv:n i samma rum. Det har blivit allt från hemska nyheter och dokumentärer om brott till mera lättsamma saker som Mandelmanns gård, Melodifestivalen, Strömsö m.m.

Detaljstudie av pusslet.

Tanken var att börja på ett nytt pussel först på hösten. Men vem vet?
Det här får stå framme ett tag, sedan plockar jag isär det och kollar om nån annan vill ta itu med utmaningen 🙂

Yes! Jag fixade det!

Att resa för mig betyder…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… att först planera och drömma, kolla kartor, bekanta mig med hotell och omgivning via olika webbsidor.

… att komma bort från vardagslunken hemma, fastän den är bland det värdefullaste jag har.

… att vidga mina vyer, eventuellt få använda mig av språkkunskaper, eller lära mig nya fraser och ord.

… att få träffa nya människor i en annan kultur.

Resa vill jag så länge jag orkar och alltid då jag har råd med det.

Hotellets terrass en tidig morgon, på fjolårets läsarresa i Spanien.

Detta är del 27 av 31 i Orsakullans utmaning i mars.

Hur ser en arbetsdag ut hemma hos mig?

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Officiellt börjar min arbetsdag 9.30 och slutar 17 om vardagar. Men riktigt så enkelt är det ändå inte. Jag får många mejl, textmeddelanden och kontakter via Messenger som har med jobbet att göra – alla möjliga tider på dygnet.
Jag försöker lära mig att jag inte behöver svara på alla genast 😀

Samtidigt har jag fått tack för att jag är snabb på att svara och att jag är tillgänglig då det gäller tidningsjobbet. Så det är en balansgång.

Det här har jag sysslat med i dag.

Vissa dagar jobbar jag hemma hela dagen. Andra dagar är jag ute på fältet. I dag var det bokslutsinfo på stadens rådhus. Det är alltid en utmaning att skriva korta och intressanta texter om just sådant. Att inte tycka att allt måste med, att inte fylla texten med siffror.

Jag försöker tänka på läsaren. Vad vill hon eller han ha? Hur mycket orkar läsaren ta till sig?

Här kommer jag ut från rådhuset.

Efter ett info går jag hem och börjar skriva artikeln. Ibland gör jag först en kort webbversion.

I dag tog en ung blivande frilansare kontakt. Sådant känns belönande för mig. Då jag inser att Nya Östis har en framtid, att det finns unga personer som ser den lokala tidningen som en möjlighet att lära sig något nytt och att samtidig tjäna en liten slant.

Jag tycker språk är…

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

… intressanta och ju fler språk man kan, desto bättre.
Mitt modersmål är svenska, jag är finlandssvensk och har generationer av andra finlandssvenskar i mitt släktträd.

Finska är mitt andra språk. Det talar och skriver jag nästintill flytande.
Min engelska är ganska stark men inte på något sätt fullkomlig. Utöver det har jag studerat spanska, tyska, franska och ryska.

Då jag var i Spanien kom orden rätt fort till mig så att jag förstod mycket av det som sades och sådant som jag läste.

Då jag hade en tysk pojkvän var intresset för tyskan stort. Likaså då jag hade en pojkvän från Nederländerna. ”Ik hou van jou” och sådant blev det ju en hel del av då 🙂

Samma sak då jag var en vecka i Frankrike 2012. I taxin på väg till flygfältet då vi skulle åka hem talade jag ditt och datt med taxichauffören. Ofta utgör just det där, att prata ett för dig främmande språk med infödda, en tröskel för mig.

Min ryska trampar nog på i barnaskor, men jag kan en del fraser och ord och största delen av alfabetet.

Det här är del 26 av 31 i Orsakullans utmaning i mars månad.

När jag inte förstår så brukar jag…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… ställa frågor. Som journalist har jag lärt mig att det inte finns några dumma frågor, eventuellt bara dumma svar. Det är också dumt att låtsas veta och sedan skriva något fel med anledning av det.

… ibland rycka på axlarna, låta det vara. Allt kan man inte förstå.

Som till exempel vädrets nycker i mars. Först sol. Sedan snöfall. Sedan sol , efter det hagelskur och snart sol igen 😀

Snön som föll i dag smälte fort bort.

Det här är en del av Orsakullans bloggutmaning, 31 frågor i mars.