Övrigt

Dimman ligger tjock, konst piggar upp

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Är det här också ett nytt väderfenomen? Det har varit grått och blött, tack – hellre det dock än kyla och mycket snö.

Plus en grad i dag och igår mitt på dagen blev det rejäl tjocka, alltså sådan dimma som gör att jag inte ser träden på åsen som ligger ett par hundra meter bort.

De här konstverken piggade ändå färgmässigt upp igår då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Ett gäng som kallar sig Utopiaklubi har en liten utställning kring aktivism och andra saker de anser vara aktuella och viktiga. Det handlar om att göra saker tillsammans, våga vara sig själv och här finns tanken om att alla ska få vara med om att planera det nya bibliotek som staden behöver.

Det var dock helt andra saker jag var där för att skriva om, men utställningen är ändå sevärd 🙂

Så jag lyckades ta lite nya bilder igår. Också av vår kyrka som snart är helt inplastad eftersom det görs takrenovering där. Väggarnas tegel ses också över.

På Facebook har vi de senaste veckorna fått se bilder av kyrkan från olika vinklar, tagna på nätter, kvällar, dagar, morgnar. Många har börjat kalla det här Lovisas första skyskrapa, för på avstånd ser tornet ut som sådan.

I dag vanliga rutiner som hör torsdagen till, med att hjälpa mamma. På kvällen elda. Det behövs fortfarande fastän jag inte längre gör det precis alla dagar.

Arkivbilder i brist på annat…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂

Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat.
Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂

Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.

Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.

Stort lass ved inne, nytt brädspel och KAJ!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Grannen Pia hjälpte mig bära in ved, så att jag fick två kassar på en gång. I den orangefärgade säcken finns ”tänd-stickor”, mindre bitar av blandved som jag då och då köper från Tokmanni.

I samma affär fanns brädspel med 30 procents rabatt. Vi spelar mycket sådana med grannen och nu har vi fått lite ”lejdon” (tröttnat på) då det gäller Pictionary och Trivial Pursuit. Inte helt och hållet så att vi inte tänker spela dem igen, men lite nytt känns välkommet.

Sanaselityspeli = ordförklaringsspel. Alkuperäinen ja kotimainen = original och inhemsk. Redan över fem miljoner sålda spel!

Och så måste jag ju förstås lyfta fram Svenskfinlands stolthet, humorgruppen KAJ. Låten ”Bara bada bastu” är helt fenomenal, men jag hade inte trott att också Sverige ville se den i sin Mellofinal 🙂 Riktigt positivt överraskad blev jag därmed igår kväll. Kände eufori! Måns i all ära, men på något sätt… inget nytt under solen 😀

Artikelsmakprov och Tor höll nollan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var ett tag sedan jag var på den här föreläsningen, men den fick plats i tidningen först den 20 februari. Relativt tidlöst ämne, men egentligen händer det hela tiden något i Mellanöstern, så det som var nytt igår kan vara gammalt i dag. Jag försökte skriva artikeln så att den inte skulle kännas föråldrad om den tvingades vänta på publicering.

Föreläsare heter Svante såsom det står i bildtexten. Sedan har det blivit lite fel då citatet lagts in i efterhand 🙂

Jag lärde mig en hel del om problematiken där nere. Men helt och hållet är den svår att greppa, och Svante sa att han kan inte ge svar på alla frågor.

Jag marknadsför gärna Nya Östis lösnummer här, de kan köpas via lehtiluukku.fi.

Det var här på den här prisutdelningen som jag tyvärr inte hade tid att stanna och äta den goda kakan 🙂

Förra natten sov jag elva timmar, nästan utan avbrott. Jag behöver mycket sömn och är nu tacksam för att jag sällan behöver ha tidig väckning. Jag tar också ogärna jobb som börjar före 12. Säger ärligt till alla att jag inte är någon morgonmänniska. Då får jag faktiskt rätt ofta som svar ”det är inte jag heller”, och det känns skönt. Av nån konstig anledning har det åtminstone förr ansetts vara en dygd att vara morgonpigg, man är liksom en ”duktig och bussig människa” då. Jag vill inte alls bli kallad vare sig duktig eller bussig, det är ord jag inte gillar 😀

Med mobiltelefonen blev bilden suddig då killarna jämnt rör på sig i innebandyn. Men Tor vann grundseriens sista hemmamatch mot Top Team från Nyslott med hela 8–0. Systersonen Conny gjorde ett mål och passade till tre.

Det är kväll nu och jag eldar. Hoppas att de allra kallaste nätterna nu är ett minne blott och att våren så småningom anländer. Ute är det minus en grad.

Hade aldrig trott detta om mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Alltså att jag skulle tycka att färgläggning är kul. Men då jag får sätta till egna texter och också rita egna bilder och skriva nåt till dem, då blir det roligt, och även terapeutiskt.

Det var min syster som ledde in mig på pusselvägen för många år sedan. Hon köpte ett till julklapp och sedan dess har jag lagt många, många. Den här vintern har det bara blivit ett då jag haft rätt svalt i köket och det stora bordet har varit upptaget av annat från och till. Men jag har två pussel som väntar på att bli lagda 🙂

Det här med att rita och skriva korta texter blev jag inspirerad av via olika reklamer som ploppade upp i Facebookflödet. Kanske mer avsedda för barn som vill lära sig rita. Man kan börja med en cirkel, sedan kommer en till, sedan ögon, näsa, armar, fötter osv. Och efter det tar jag fram färgpennorna och så blir det ofta en liten text till.

Här har vi bokstaven R som bas, och runt den och inne i den kommer sedan andra detaljer. Från bildens text har ordet ”i” hamnat utanför, alltså det ska vara ”i Caritas teckningsvärld en ny fas”. Jag gillar ju att dikta så där i all enkelhet också.

Färgläggningsboken med Muminmotiv som jag fick av min syster till namnsdagen har också fått sina första färger och dessutom skrev jag en text till.

Så utöver intervjuer och artiklar, lite hemvård för mamma, frissa, massage, bära in ved + elda… så är det sånt här jag sysslar med då jag inte skriver dagbok, bloggar eller läser. Dagarna blir inte långtråkiga.

Den här boken är på finska, därför heter den Muumi 80. Där finns bara svartvita teckningar, så det är jag som har färglagt den här.
Mumin 80 år firas i år.

Kustannusosakeyhtiö Otava = Förlagsaktiebolag Otava, har gett ut boken, och förlaget finns Helsingissä = i Helsingfors. Så det blev liten lektion också i finska igen 🙂

Små gåvor, så glad man blir!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det har varit rätt fullt upp de senaste dagarna. Ett möte och ett jobb i måndags. I går ett möte med hemvården, det har avancerat bra där nu med kartläggning för hur mamma mår och hur vi orkar. Just nu går ju allt bra med mamma, men med tanke på vad som kan hända och vad som behövs då en person blir äldre är det väldigt värdefullt att de här hembesöken görs.

Ofta blir det så att jag hinner läsa mina vänners bloggar först mot slutet av veckan. Eller ofta är det så att jag läser, men då det gäller att kommentera – vilket jag vill göra – tar jag mig den tiden fredag, lördag, söndag.

Namnsdagsgåva av min syster. Värityskirja = färgläggningsbok. Passar perfekt nu då jag skaffat mina färgpennor. Det blir terapeutiskt också, inser jag då jag ser bilderna. Jag kan skriva in små texter och jag har hört många vänner säga att det där med att sitta där med färgpennor och långsamt färglägga, det är härligt ❤

På kortet står det ”Vänd ditt ansikte mot ljuset, och låt solen värma ditt hjärta”. De sista orden kom inte med på fotot. Orden passar mig perfekt, för jag har ju då och då en släng av ”mörkerdepression”. Nu då solen lyser, och även börjar värma, känner jag hur livet återvänder. Det blir snart vår och sommar igen!

Och på Alla hjärtans dag fick jag också små gåvor. Den där röda rosen som omges av rött stanniolpapper, den var faktiskt ätbar choklad 🙂

Varför skrämma snälla, små fåglar?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Lite spontant ritat för någon vecka sedan, och senare färglagt.
Jag har via Facebook fått tips som gäller hur man lär sig teckna, till exempel med cirklar eller andra former, eller siffror, som bas. Ett slags teckningsskola. Troligen algoritmer som analyserat det jag skrivit på bloggen och länkat på FB om teckningar och färgpennor osv.

Man behöver ju i stort sett bara tänka på nya vinterstövlar eller en kappa eller något annat så är algoritmerna där och avläser ens hjärna 😱😂 och så dimper reklam om stövlar och olika plagg in i Facebook-flödet.

Alla hjärtans dag och välmående

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Nu har jag börjat färglägga mina teckningar, och så här på Alla hjärtans dag passar det ju med hjärtat på ängelns bröst. Låt oss alla sprida glädje, kärlek och vänliga ord – inte bara i dag, gärna alla dagar året om ❤

Vi har haft kalla nätter så jag steg upp redan strax efter klockan nio för att börja elda. Planering är a och o om vintern i det här gamla, men ack så underbara, huset.
Att elda kräver mellan tre och dryga fyra timmar. På eftermiddagen ska jag träffa vänner över en bit mat och en skål. På kvällen har jag bastu. Så om det ska bli varmt här hemma är det förmiddagen som gäller för eldning i dag. En livsstil.

Verkar vara minus 10 grader, fjunlätt snöfall som är fint i solen. Hoppas på några soltimmar, för då värms huset upp också utifrån när vi kommit så här långt in på ”våren”.

I Nya Östis, gårdagens nummer, var temat också vänskap. Jag hade äran att träffa få härliga män. ”Totte” som är promenadkompis/utevän och Sakari som ibland behöver hjälp med bland annat butiksbesök. Men framför allt den trygghet en vän innebär, en person du kan ringa till när som helst och även gå ut på kaffe med.

Lösnummer av Nya Östis kan köpas här. Skriv in tidningens namn i sökfältet.

Hos Elisa är temat i dag välmående.

När var du senast sjuk?
Oktober-november 2024. Glömmer det inte i första rasket. Norovirus eller matförgiftning i Montenegro och efter det en seg influensa som krävde antibiotika. Drygt åtta veckor var jag sjuk.

Vad har du alltid hemma när du är sjuk?
Värktabletter, honung, slemlösande tabletter, Strepsils-tabletter med citronsmak att suga på.

Tror du man kan boosta sitt immunförsvar?
Ja, det finns väl olika knep. Ibland tänker jag också att människan måste vara rejält sjuk ibland just för att då bygga upp sitt immunförsvar.

På vilket sätt får du bäst återhämtning?
Vila, vila och åter vila. Mycket sömn och ibland medicin om sådan är nödvändig.

Finns det någon huskur som faktiskt fungerar?
Kunde vara varmt honungsvatten eller het kakao mot halsont? Andas in varm ånga om näsan och andningsvägarna känns täppta.

En vackrare matbild 😋😊

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kanske det är så här man ska fota maträtter? Jämfört med bilderna jag visade igår av focaccian och fastlagsbullen 😀

Och så borde jag förstås ha lyft bort glasen med vin och vatten, så att deras fötter inte syns 🙂

Supergoda blinier åt grannen Pia och jag på Bistro Kronan igår. Det som alltid ingår är rödlök, smetana, saltgurka och honung. Utöver det tog jag rödbetskaviar medan Pia valde löjrom.

Det var lugnt mellan lunchrusningen och innan kvällens gäster kom, för vi gick ut och åt redan 15.30.

I ett annat rum satt flera gäster, här träffas medlemmarna i ett stickcafé om onsdagar.

Fick med ett fint fönster också 🙂

Visa inte bilder på det du äter 🤣

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag känner mig ofta som ett trotsigt barn. ”Visa inte foton på bloggen av sånt du äter, det blir sällan bra bilder” 🙂 Jag kan ju hålla med, men det oaktat vill jag fortsätta med mina bilder, det här är ju en icke tillrättalagd vardagsblogg.

En focaccia är ganska flottig. Och jag kan hålla med om att rödlöken på bilden ser ut som maskar och att de supergoda russinen inte heller ser så bra ut på denna bild. Skenet från den starka läslampan gör ju sitt. Men gott var det!

Det här var också mer än lovligt gott 😋 Här har jag redan ”lyft bort taket” från fastlagsbullen och smaskat i mig den. Grädden är äkta grädde, kändes det i alla fall som, inte något som sprutats ut från en burk. Mandelmassan var smakrik och hade fin konsistens. Mandelspånen som låg under locket gav ett extra plus. Och kardemumma i bullen. Den här är från Café Favorit.

Jag ska försöka ta en finare bild senare i dag då jag ska äta blinier med en väninna. Lovar inte att jag lyckas, men försöka duger.

Jag har inte heller skrivit mer om det som hänt efter att jag fick beskedet om cellförändringen efter papa-provet. Jag har fått en tid för undersökning. Den är i mars. Men jag återkommer sedan när jag har varit där.