Övrigt

Det ska tränas i tid…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Lyckades inte få rollatorn ”pressad ihop”. Vi försökte följa instruktionerna, men det hade behövts minst tre händer för att trycka, dra och klämma samtidigt… EN person fixade det inte, och tillsvidare har två personer inte heller gjort det, men kanske vi lär oss med tiden.

Rollatorn gick således inte att få in i bilen. Därför fanns ingen annan möjlighet än att en av oss körde bilen med mamma och hennes saker hem, och den andra skuffade rollatorn.

Om någon eventuellt sett mig gå med den här från sjukhuset till mammas hem så kan jag berätta att jag ännu är i någorlunda god form och INTE behöver rollator 😀

Lite småkul var det ändå.

Lovisa i gott sällskap

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det var Lisbeth i Sverige som vann Lovisamagneten, och nu har hon skickat en bild på den och på ett flertal andra magneter hon har på en dörr. Sådan här respons och växelverkan bloggare emellan är jätterolig.

Där alldeles på mitten av dörren ståtar Lovisa rådhus. I gott sällskap av ett antal magneter från USA.

”Sonen köper magneter till mig när han reser i USA. Det har blivit tre resor inom loppet av ett år. De två med ordspråken är egna inköp” skriver Lisbeth.

Inom kort ska jag lotta ut ytterligare en magnet. Det blir åter Muminmotiv.

Lovisabyggnader, Hambergska hemmet

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den här fina byggnaden har under många år varit ett trivsamt boende för äldre personer. Jag känner några som tyckte väldigt mycket om att bo här. de personerna finns dock inte mer i dag.

Lite synd att allt ska vara så tipptopp nuförtiden… minsta lilla sak som kan påpekas som ”skavank” leder till saneringsbehov och det blir för dyrt…
Nu står byggnaden tom… riktigt sorgligt… för såvitt jag vet fanns här inga mögelproblem.

Byggnaden får mig att tänka på mamma och framtida behov för alla som åldras.
Dessutom har jag nu till höger och vänster ute på stan berättat hur det är med mamma, så jag tycker att jag kan berätta även här. Jag vill att de som är intresserade av hur hon mår ska veta vad som hände på riktigt. Ingen ska behöva nöja sig med lösa rykten, för sådana finns det alltid gott om.

Mamma lever. Om någon hört något annat så dementeras det ryktet.
Hon åkte in på sjukhus på grund av högt blodtryck och ”lätt förvirrat tillstånd” den 12 augusti. Magnetröntgen visade att hon hade en godartad växt i huvudet. Hon hade ingen hjärnblödning, vilket misstänktes till en början, men växten hade börjat blöda.

Mamma opererades av en av Finlands främsta neurokirurger den 23 augusti. Efter det var hon några dagar på infektionsavdelningen i Borgå, men i det stora hela har hon återhämtat sig rasande fort.

Alldeles i dagarna ska hon få komma hem, och min syster och jag har fixat allt som behövs kring det.
Jag är trött men också mycket tacksam, och i morgon skriver jag i Nya Östis en kolumn om mina tankar kring vården.

Trött är jag också på att bita ihop, bara orka och hålla tyst.
Tusentals människor kämpar med samma ”problem”, det vill säga att orka med jobb, privatliv och att ta hand om släkt och vänner som blir äldre.

Varför vara tyst om det?

Att släppa taget är ett sätt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är mycket att tänka på nu, pusselbitar som ska falla på plats.
Man lär sig nytt, dag för dag. Om sjukvård, om hemvård, om hjälpmedel.
Om hur man ska uttrycka sig för att bli förstådd, hellre än missförstådd.
Både på professionellt plan men även på det privata.
Läget är inte tungt bara för mig, många andra är involverade.

Hösten smyger sig på.

Ibland känns det som att orken tar slut, på riktigt. Men en människa klarar mer än hon tror. Det vet jag efter vad jag gick igenom 2014 och även tidigare motgångar i livet pekar på det.

Så man tar en dag i taget. Prioriterar och organiserar enligt bästa förmåga. Försöker säga ifrån då det behövs.
Att släppa taget är också ett sätt. Att bara lita på att allting ordnar sig då man själv inte orkar mer, då man bara vill falla ihop och gråta en skvätt.

Då gråter man, då ger man upp. För stunden. Men inte för alltid.

Hösten är magisk på sitt sätt. Sover ännu vid öppet fönster.

Söker balans och lugn

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer
Lugn Lovisavik.

Vardagen är rätt kaotisk nu. Jobb och jobb, möten och möten. Praktiska saker som ska arrangeras för mammas välmående.

Människan orkar rätt mycket då hon måste. Men ett lika stort måste är det att ta hand om sig själv. Att hinna varva ner, träffa vänner, äta hälsosamt ens då och då – kanske ge sig en tid för en fototour såsom jag gjorde i lördags.

På veckoslutet börjar innebandymatcherna. I våras då jag inte visste om jag hade bröstcancer eller inte meddelade jag att jag slutar dubbeljobba, det vill säga jag jobbar inte längre som innebandyföreningens medieansvariga. Och med facit i hand inser jag att det var rätt beslut. För såsom läget ser ut i dag skulle jag inte ha orkat jobba även veckoslut och sena kvällar.

Båtar vid Skeppsbron.

Ibland måste livet få vara som en lugn havsvik. Allt måste få vila spegelblankt. Däremellan stormar det nog ändå.
Jag försöker prioritera varje dag, för att hitta balansen och det lugn som behövs.

Sensommarkväll, fototour Plagen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Sexton somrar tillbringade jag mycket tid här, på badstranden Plagen, eller kanske närmast bestämt i kiosken. Var det fina, varma och soliga dagar hann jag inte ner till stranden alls. Sommaren 2014 blev den sista i arbetets tecken i kiosken.

Den här kvällen, som var magiskt lugn och för årstiden exceptionellt varm, +20 grader ännu vid 19-tiden, bestämde jag mig för att ta en lite fototour på stranden. Sedan fortsatte jag fotografera av bara farten på väg hemåt. Det blev allt från fåglar till löv, fjädrar, båtar och byggnader, som jag visare senare.

Vackra, blå och små badhytter på rad.
Hemtrevligt.

En öde strand.
Men ute till havs var det ännu liv i sensommarvärmen.

Minnen från LHH-dagarna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag blev kvar med några bilder som jag aldrig kom för mig att publicera från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Det är tagna på en plats som jag besökt många gånger förr, så jag tyckte väl då – för två veckor sedan – att det kändes som upprepning med Kungsdammen i stadsdelen Garnison.

En inbjudande oas för stillsamma fikapauser.

Det är +17 grader och sol med lite dis över Lovisa centrum klockan tio i dag, lördagen den 8 september. Prognoserna visar att vi kan ha 19–22 grader och lite sol ända till tisdag, men redan torsdag nästa vecka förutspås +14 på dagen och +8 på natten. Så sommaren tvingas ge upp.

Det här räknar jag till mina barndomskvarter. Vi åkte skridsko vintertid på dammen då vi var små.

LHH_Konungsdammen_2
Kafeterian i gårdshuset.

Sällsynt ekipage

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag hörde klappret av hovar mot asfalten i dag. Hann inte byta objektiv på systemkameran, så jag nöjde mig med att använda mobiltelefonen för att överhuvudtaget få den här bilden.

Väldigt glädjande var det att se att de bilister som uppfattade hästarna i trafiken verkligen saktade in och tog hänsyn.

Efter besöket på sjukhuset hos mamma träffade jag två väninnor och åt gott samt drack några glas på en restaurang.
Jag glömde be dem ta foto av mig och maten glömde jag också ta bild av. Men bra är det väl att man är mest upptagen av att umgås med vännerna ❤

Nu är jag jättetrött… men lycklig och tacksam över vad den här dagen gett mig.

Den svartvita bilden förmedlar bästa stämningen.

Skyfall

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag skulle behöva ett par nätter med bra sömn… men i morse vaknade jag strax före fem av att åskan mullrade i fjärran. Tio minuter senare var den rakt över oss, det blixtrade och dundrade och regnet öste ner. Ovädret varade kanske tio minuter. Hade jag inte varit så trött, och hade det inte varit så mörkt ute skulle jag gärna ha velat försöka få blixtarna på bild.

Nu får ni nöja er med Bond i stället 😀
Honom får vi se i Skyfall på Nelonen på lördag.

Jag lyckades somna om efter skyfallet och åskan, men sedan väcktes jag av en lövblåsare… Det måtte ha varit en liten hög som man likaväl hade kunnat kratta upp, för blåsaren dånade bara några minuter. Så pass att den väckte mig ändå…

Men jag kom upp ur sängen och fick äntligen tid att lotta ut Lovisamagneten. Fru Fortuna gynnade Lisbeth från Karlshamn, hon har fått ett mejl av mig med lyckönskningar av mig. Tack även till alla andra nio som var med!