Övrigt

Doften av ett nybakat bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Lycka är att få känna doften av ett nybakat bröd. För att inte tala om smaken och då brödet ännu var varmt i papperspåsen när jag köpte det. Brödet är bakat på ett litet lokalt bageri som inte ligger många kilometer från affären där jag handlar.

Lycka och tacksamhet känner jag också för att mamma mår mycket bättre. Hemvården behöver gå hos henne bara två gånger i veckan nu.

Ute river stormen i trädens kronor. Jag känner således lycka och tacksamhet också över att jag kan jobba för tidningen hemifrån. Texter ska redigeras, en del av korrekturläsningen hjälper jag till med i dag, mejl hanteras och framtida tidningar planeras.

Fönstren är blöta av regnet som började mitt på dagen. Asfalten glänser. När jag kommer hem från affären, dit jag kan cykla eller gå för att den ligger så nära, tänder jag ett ljus för att det är så mysigt.

I kväll åker Tor-supportrarna på match till Helsingfors.
Hösten är här, och det finns mycket som är fint med den.

Vackert inramat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Fint höstväder. Klarblå himmel, sol men inte varmare än +10 grader.
Snart pustar och stånkar jag väl åter, letar efter skugga. I Andalusien, dit jag åker om en dryg vecka, lär de ha temperaturer på +30…

Kyrkan sedd ur ett lite annorlunda perspektiv.

I dag har det varit full rulle med texter som ska in i veckans Nya Östis. Likaså samtal kring stundande läsarresa, och tro det eller ej – men lucia är också aktuell då vi letar efter kandidater.

Jag kom ut på en liten happihyppely (happi är finska och betyder syre, hyppely ungefär att man skuttar runt), då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Hörselbilen var på besök där så det blev en artikel kring nedsatt hörsel.

När jag kom in var det sådant sorl i huset att det första jag sa till en bekant var ”VA?” … så kanske jag borde ha låtit min hörsel undersökas också 🙂

Den här vackert inramade skylten hade platsat bland vackra väggar och söndagsskyltar också, men den fick gå ut redan i dag.

En jätte-aralia

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag undrar om jag får den här aralian att trivas hos mig.
Den trivs utomordentligt hos mamma, och hade där vuxit sig så stor att vi var tvungna att kapa den. Jag gör i alla fall ett försök att få den att rota sig, och sedan återstår det att se om den kan bli lika enorm hos mig som den är hos henne 🙂

Bladen är cirka femton centimeter långa. Diametern är över en halv meter.

Farväl till en vän, och hösten kom

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Med den här buketten sade min syster och jag farväl till en vän i dag.

Kapellet var fyllt av människor som ville ta farväl av vår kära vän Lotta i dag. Det blev en fin jordfästning, med många vackra blomster, tröstens ord och körsång.

Det har regnat en hel del och också blåst, men varit förhållandevis varmt, kring +14 grader. När solen tittade fram var det säkert ännu varmare.

I kväll vill jag bara vara hemma och ta de lugnt. Läsa ikapp mig på vännernas bloggar som jag av olika anledningar inte nästan alls hunnit titta in på de senaste veckorna.

Hösten är också en fin årstid, med alla fina färger. På vissa ställen är det ännu väldigt grönt, men granna inslag syns 🙂

Löv på mammas gräsmatta.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.

Vardagshjältar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det finns många av dem. Till exempel tycker jag att teamet på Nya Östis utgör vardagshjältar.
I dag fick vi choklad som en av medarbetarna köpt på en resa och sedan tejpat upp på vår whiteboard som en överraskning för alla. Tusen tack Hanna!

Kexchokladpaketen hade olika texter, sådana som Du är grym! Jobba, jobba! Heja dig! Starkt kämpat! och så den här, Vilken hjälte!

Den här chokladen hade jag nog också kunnat ge min syster, men den fanns inte kvar efter vårt möte. Syrran har städat hela badrummet hos mamma, så nu är allt klart där när hemvården kommer för att hjälpa till med dusch.

Alla förtjänar kexchoklad ❤

Lovisabilder, Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den där kvällen för en dryg vecka sedan, då jag belönade mig själv med en stilla stund i naturen och fotograferade mycket, tog jag den här bilden av Alexandersgatan i Lovisa på väg hem.

Jag tycker om att pressa motivet en aning med teleobjektivet, men inte till oigenkännlighet.

Den här dagen blev bra trots att jag kände mig som en urvriden en trasa i morse. Hemvården för mamma börjar snurra på. Efter några veckor utvärderas vårdbehovet. Hon klarar rätt mycket själv, men vissa saker behöver hon hjälp med. Och vi anhöriga tar ju inga blodprov 😀 Fint att sådant kan göras hemma, behöver inte kuska henne till labbet.

Jag sov en halvtimme på eftermiddagen… vet inte när det skulle ha hänt innan. Bara då jag är rejält förkyld och febrig sover jag dagtid. Men nu lyckades jag ta en power nap, den behövdes!

Ser fram emot ett någorlunda normalt liv igen. Där jag hinner städa mitt eget hem, låta tvättmaskin och diskmaskin gå. Där jag kan sova de 7-8 timmar jag behöver. Ett liv som ger utrymme åt mig själv i den ensamhet jag behöver, tid för umgänge med vänner och mamma, samt ork för mitt givande jobb.

Tre poängs helg!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!

Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀

En sisådär-bild. Övning ger färdighet.

Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.

Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.

Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.