Knappt så jag täcks säga det, men i ärlighetens namn.
Jag halkade in på Victoria’s secret fashion show 2018 på Sveriges TV3.
Och en sådan färgsprakande show, med leende modeller och bra musik!
Jag försvarar inte objektifiering av trådsmala kvinnor, och inte överkonsumtion av kläder heller.
Men showen, den gjorde mig glad!
För en gångs skull – leende kvinnor, av vilka många blinkade skälmskt på ögat.
Borta var de där sorgsna zombieliknande varelserna som såg mer döende än levande ut.
På något sätt fick den här showen mig att tänka på att livet är kort. Jag vill leva, jag vill resa, jag vill njuta och ha roligt så länge jag kan. Jag vill möta nya människor, samla på upplevelser, både stora och små.
Jag ser personer i min omgivning bli äldre, sjuka, orkeslösa – människor som av olika anledningar tappar livslusten.
Vi ska finnas till också för dem.
Men vi ska inte glömma att leva själva.
Det finns vissa enkla saker och goda smaker jag vill ha inför och till jul.
Jullimpan är en av dem. Att avnjuta den med enbart smör (inte margarin) är riktigt gott. I en jullimpa finns smak av fänkål, russin, apelsinskal, sirap…
… men pussel fortsätter ge mig frid i sinnet. Det skingrar allehanda tankar.
Det här pusslet kräver, på grund av större bitar, ett utrymme på 85 x 60 centimeter. Pusslet jag färdigställde för en tid sedan var bara 80 x 48 stort. Bägge har 1500 bitar.
Men det här pusslet är kul, på grund av annorlunda formade bitar och för att man i en stor del av dem får syn på små avgörande detaljer 🙂
Som sagt, det ser vilt ut här hos mig nu. En massa olika brickor och lådor är utspridda i sorteringssyfte.
Jag har sett på Nobelfesten med ett öga. Nu kommer alltid så gripande ”Kalla fakta”.
I går vann Finland VM-guld i innebandy! Två av målen pangades in av Juha Kivilehto, som säsongen 2012-2013 spelade i Lovisa Tor. Grattis ”Juhis” och grattis Finland ❤
Guess what-inlägget som jag skrev i går engagerade många.
Nu har jag godkänt alla svar där och många visste ju att det handlade om en lingonkrans. Det var ändå ingen krans till dörren eller till fönstret, och ingen att ha på bordet med adventsljus i. Det var inte en annorlunda bastukvast heller 😀
En gissade dock helt rätt, Chrisse, som skrev att det är en krans av lingonris till luciaföljet. Det var kransbindningskurs för tärnorna i går.
Tack alla som medverkade i gissningen! Jag svarade inte till alla, men till Chrisse som hade rätt och två andra som hade nästan rätt 🙂
Jag har aldrig sett den här formen av pusselbitar förr.
I ett visst läge, då du inte har intilliggande bitar som ger stöd för färg, form och motiv utgör de här bitarna utmaningar. Men kul med något som är nytt och annorlunda!
Det kunde ju vara titeln på en kokbok som visar hur man lyckas och misslyckas 😀
Varför är recept ibland svåra att följa? Vilka utmaningar stöter man på?
Och slutligen, glädjen över att lyckas fastän det inte blev lika vackert som i tidningen varifrån man tog receptet.
Det här blir ett lite längre inlägg än vanligt och receptet finns längst ner.
Hurrar också för Finland, 101 år av självständighet i dag!
Tidningen jag tog receptet från är Sveriges största baktidning, Hembakat.
Huvudsaken är väl att det blir gott? Att grannarna kanske känner doften av nybakt och inte reagerar på brandlukt och ringer 112 då första plåten blir bränd 😀
5–7 minuter i ugnen. Sju visade sig vara på tok för länge! Efter detta misslyckande kollade jag plåten hela tiden. Fem, sex minuter var lagom i min ugn.Slutresultatet!
Inte blev det lika vackert som i tidningen och inte är jag någon produktfotograf, men nöjd är jag i alla fall!
Sammanfattning: Spröda havrekakor var inte svåra att göra för en nybörjare.
Av erfarenhet visste jag att klickarna av smeten breder ut sig på plåten i ugnen, därför är det bäst att testa med första plåten.
Det blev ganska bråttom att skapa nya klickar av smet, då en plåt var i ugnen bara fem minuter. Jag använde tre plåtar och hade gjort utrymme i mitt lilla kök. Städat innan… och städa fick jag också efteråt göra 😀
Smeten var kladdig, jag ogillar sånt… men det finns väl nästan inget som inte är det då man bakar…
Chokladen smälte jag i mikrovågsugnen. Hade tänkt mig vattenbad men insåg att jag städat bort det mesta för att inte ha något onödigt i skåpen (sånt jag sällan använder). Effekten var låg, jag öppnade mikron och kollade ofta, rörde om osv. Det blev en fin smet, lagom konsistens. Kakaohalt 55 procent, men 90 gram räckte och blev över, i receptet stod det 200 gram!
Garnering: 200 gram mörk choklad 55-70 procent, grovhackad (för mig räckte 90 gram), vill du kan du strö strössel över också.
Sätt ungen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. Blanda ihop de torra ingredienserna i en bunke, vänd ner dem i smöret tillsammans med sirapen.
Klicka ut smeten på plåtar med bakplåtspapper. Grädda kakorna mitt i ugnen i 5–7 minuter. Låt dem svalna på plåten.
Smält chokladen i en skål över vattenbad (jag använde mikron). Ringla chokladen över kakorna. Förvara dem i en lufttät burk med bakplåtspapper mellan kakorna.
Det här med julafton kan vara svårt för många. Otrevliga minnen av slagsmål eller fattigdom eller både ock. Svag ekonomi, hur få mat på bordet, paket till barnen?
I Kyrkpressen läste jag häromdan fina råd på hur man kan lära sig att stressa mindre inför jul, sänka kraven, prata om eventuella problem med barnen, dela tankar med andra vuxna.
Hyacinten är en av mina favoriter till jul. Vad blomman i förgrunden heter vet jag inte. Arrangemanget fanns i Konungsdammen, som är ett av de öppna julhemmen i Lovisa.
