Övrigt

Mycket kärlek i Lovisa i dag!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Demonstrationen om en rättvisare flyktingpolitik lockade hundratals deltagare till torget.
Här bland andra, min vän Dimi och hennes dotter.

Bara en bråkdel av alla som var på plats.

Jag har sparat några av skyltarna till i morgon då det är Skyltsöndag 🙂

Men jag säger som stadsfullmäktiges ordförande Otto Andersson, under veckan som har gått har det känts extra fint att vara Lovisabo ❤ Budskapet om kärlek och fred har verkligen spridits över bred front. Utvisningen av den irakiska familjen har stoppats, åtminstone tillfälligt. Folk öppnar sina plånböcker för att hjälpa till, men framför allt öppnar så otroligt många sina hjärtan.

Lagar ska följas, men det måste finnas rättvisa. Framför allt måste förhören med flyktingar göras på rätt sätt. Tolkarna ska vara kunniga, inte bara några som försöker tjäna pengar på sina jobb, och som sänder i värsta fall använder Google Translate och struntar i hur det går för flyktingarna…

Ett halvt år har gått!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det slog mig nyss att jag har bott ett halvt år på den här adressen. Tiden går fort!
Jag skulle vilja börja inreda balkongen, och få ordning på en del andra saker här och där i bostaden. Men just nu finns inte den fysiska orken då förkylningen tar alla mina krafter. En del jobbuppdrag måste också skötas, så jag får lov att prioritera.

Tids nog orkar jag kanske städa och planera igen.
Ser fram emot första våren och sommaren här ❤
Trivs så väldigt bra.

… och förresten, jag fick en Krya-på-dig godiskanin av min syster ❤
Nu kan det ju bara börja peka uppåt igen!

När man vill mycket, men inte orkar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ju förmånen att jobba hemifrån. Vilket kanske i vissa fall också betyder att jag inte kan låta bli att jobba, fastän jag borde vila. Datorn finns ju så nära…

Nu kan det ju nästan verka som om jag inte alls var engagerad i fallet med den irakiska familjen som är utvisningshotad. Både tv, radio och massor av tidningar har tagit upp fallet, och det har förstås Nya Östis också gjort.

I morgon arrangeras en stor demonstration på torget i Lovisa. Syftet med den är bland annat att få till stånd en mer rättvis flyktingpolitik.

Jag vill gärna vara med där, för jag tror att det kommer att bli en bra demonstration med massor av folk på torget. Plakat har snickrats i flera dagar nu och engagemanget är stort över bred front. Det är inte enbart Lovisabor som kommer – det kan hända att trängseln blir större än på en rockkonsert.

Kort sagt handlar det om att familjen som består av nio personer, av vilka sju är barn och tre av dem är födda i Finland, har förhörts dels per telefon, dels med hjälp av Google Translate… SÅ mycket har gått fel, och därför borde förhören tas om och beslutet omprövas.

Få se ändå om jag orkar / vågar ta mig ut. Det är fortfarande jättekallt ute och jag är inte frisk.

Att du ORKAR vara positiv

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

… kan jag få höra ibland. Det finns människor som tycker att jag skulle vinna på att vara negativ. De talar om den hälsosamma effekt det lär ska ha att låta negativa känslor komma ut.

Och det är helt sant. Allt det svåra, negativa, arga och tunga man eventuellt bär inom sig – det SKA ut. Men man har ju rätten att välja i vilka forum man låter ilskan pysa ut.

Många häver ur sig ilska på sociala medier och tycker det är en bra plats där man kan kritisera andra. Man gör det för det mesta i sitt eget namn, men inte ansikte mot ansikte med dem man kritiserar.

Jag väljer, för min egen skull, att alltid åtminstone försöka se det positiva. Jag mår själv bättre då. Jag vill också uppmuntra andra, säga snälla saker, stötta och finnas till. Till och med fastän det i enstaka fall lett till att jag fått skit i nacken. Välmenande personer är lätta att utnyttja, att frysa ut och att förtala – det är sällan snälla personer ryter ifrån.

En gång skapade jag en grupp på Facebook. Då jag slutade med verksamheten inom gruppen bad andra personer mig om att ge över administrationsrättigheterna till dem. Jag tvekade men gick sedan ändå med på det. Så fort som jag hade gett rättigheterna ifrån mig blev jag blockerad och kunde inte längre delta i diskussioner eller gilla inlägg där. Flera år efter att det här hände fick jag en fråga, ”varför skriver du eller gillar du inte längre något där?”

Samma gällde några personers inlägg som jag förut hade gillat och uppmuntrat. Personerna hade blockerat mig för att de tyckte att jag var ”äckligt positiv” och nu skulle jag få stå där med mitt ”så kallade stora hjärta”. Jag skulle inte tro att jag hade några vänner…

Alla kommentarer, privata mejl och Messenger-meddelanden har jag förstås sparat, om jag någon gång skulle behöva bevisa att den här formen av trakasserier förekommit.
Men för det mesta försöker jag intala mig själv att ställa mig ovanför den här formen av utstuderad vuxenmobbning.

Första hjälpen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… som jag hoppas ska räcka ser ut så här.

Halstabletter, näsdukar, vitaminer, varmt att dricka, värkmedicin.

Ensamföretagaren kör med det här några dagar i en from förhoppning om att det ska hjälpa.

Hon blir i och för sig förskräckt då hon ser att utetemperaturen är -23 då hon vaknar och ännu kring tolvtiden på dagen -19. Hon måste ut en sväng till affären och för att sköta ett fotouppdrag. Så länge hon inte har feber jobbar hon, men blir det värre än så här måste också ensamföretagaren ge sig.

Hon ångrar ändå inte sitt val, att vara sin egen herre – eller tydligare sagt, sin egen kvinna 🙂 Det finns så många fördelar med frilansjobbet som väger upp, att få välja själv vad man gör är en av de bästa.

Därför har ensamföretagaren bestämt sig för att avstå från vissa uppdrag och koncentrerar sig på tre. Hon slutar splittra sig, inser sina begränsningar.

Bara hon står ut till påsk. DÅ är det tänkt att hon ska kunna vara ledig.

Men hon vet också att kroppen reagerar när det blir för mycket. Under helgen jobbade hon hårt, och då hon tänkte att NU får hon pusta ut lite grann – då drabbades hon av dunderförkylning.

Det här var nytt för mig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och höll på att glömma bort att berätta om det.
Nu då videoklippen är ute kan jag ju marknadsföra dem, tror inte lokala telebolaget misstycker 🙂

Alltså jag har gjort de svenska textningarna, första gången som jag fått ett sådant jobb – att jag ska lyssna på ett band, se en video och försöka höra vad dom säger, och sedan skriva ner det så tydligt som möjligt. Kul!

Andra pusslet klart

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om jag minns rätt började jag pussla den sjätte februari och i går kväll blev jag klar – tadaaa!

En bit var försvunnen. Men jag visste att jag i sorteringsskedet hade tappat en bit på min lurviga gråvita matta… jag letade och letade just den dagen, men hittade inte biten. Varje gång jag dammsög mattan var jag noga med att inte suga in en pusselbit 😀

I morse gick jag ner på knä vid soffan och tänkte att om biten finns någonstans är det här. Och ser man på! Där låg den och smålog åt mig.
Morgongymnastiken avklarad!
Och jag blev åter förvissad om att det ibland kan ta tid att hitta en viss bit, eller att lägga den på rätt led – lite såsom det är i livet.

Därför är det tålamod som gäller. Sov över saken en natt, och sedan brukar problemen lösas, pusselbitarna hittas!

En rolig fredagskväll

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Restaurang Bella i Lovisa.

Här började kvällen med lite mat och ett glas vin.

En matig förrätt.

Jag har visat bild på bruschetta mozzarella förr, men här kommer en till.

Också kyrkan har kommit med på många bilder på bloggen 🙂

Min väninna har fastnat på Pokémon-kroken, men mig störde det inte ett dugg att hon plötsligt bara ”försvann” – såg ryggtavlan av henne då hon jagade Pokémons i närheten av kyrkan, det finns ett antal på ett litet område.

Jag strövade långsamt vidare mot nästa vattenhål, för jag visste att tids nog kommer hon efter 😀

Meny.

Efter två glas på happy hour tog vi oss hemåt via Hesburger. Lökringar och pommes frites blev sena kvällssnacksen då vi tittade på basketmatchen Island-Finland och drack skumpa. Island är ju ett så rart land att det gjorde inget fastän Finland förlorade knappt.

Indisk huvudmassage

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… är jag på väg till när jag tar den här bilden. Gamla apoteket, senare tingsrätt.
I dag finns här försäkringsbolag, hantverksbod, svit till uthyrning i övre våningen m.m.

Jag stannade till vid bankomaten på väg till min första upplevelse av indisk huvudmassage. Behandlingen var behaglig och jag såg ut som ett troll i håret efteråt 😀

I kväll ska jag ut och äta en bit mat, känns viktigt att någon gång då och då få nåt rejält att äta – jag är inte så ivrig på att tillreda mat hemma. Ibland gör jag kycklingfiléer och snart ska jag skärpa mig och fixa köttbullar, lasagne eller köttfärslimpa!

Men tills dess, hasta la vista – blir nog ett par glas mousserat i dag också!