Nämen du har ju målat en …..!

En målning jag skapade på en kurs för några år sedan.

Ungefär så minns jag att min kurskamrat viskade för några år sedan. Jag målade mycket i svart och rött då, men försökte få in något slag av morgonljus i bilden.

Jag minns också att jag filosoferade mycket kring närhet på den tiden. Det var inte avsaknad av sex, eftersom sex var det sista jag tänkte på direkt efter skilsmässan. Jag hade varit sexton år med samma man och blotta tanken på att ha sex med en ny, främmande person skrämde mig – i alla fall då.

När jag hittade den här målningen då jag städade här hemma (jo, det finns ännu några få små kartonger som jag inte gått igenom) minns jag hur min väninna hade tittat på bilden. Hennes ögon vidgades, hon blev nästan mållös, nickade bara försynt mot konstverket och sa ”du har målat en …..” Fem bokstäver. Det ena börjar på P, det andra på S 😀

Det jag egentligen ville uttrycka med målningen var något helt annat än avsaknad av sex. Jag försöka förmedla den känsla av närhet som de flesta av oss vill ha, någon gång, då och då.

Fortfarande i dag kan jag tänka att det som jag ibland saknar är att bara  göra något roligt tillsammans med en likasinnad man. Att prata, skratta och kanske äta något gott. Sex är ju bara en liten del av ett stort liv, funkar det så funkar det och bra så, men nån kanin är man ju inte 😀

Månadsbilden – maj 2018

Vackra penséer, violer – på finska orvokit – målade av Minna L Immonen.

Jag har inte violer på balkongen, däremot pelargoner. Jag tror att de klarar sig då balkongen är inglasad, men vi har haft frostnätter från och till.

I dag har det regnat från och till. Finska flaggan står rakt ut från stången, så det blåser friskt. Lite sol och aningen varmare än +7 har det lovats mot slutet av veckan. Man längtar ju så…

I dag kunde jag för första gången på fem dagar duscha hela kroppen, det var riktigt skönt. En liten sak att glädja sig över i vardagen.
Har jobbat lite för tidningen men också sorterat privata foton. Då jag såg bröllopsbilder från sommaren 1998 slog det mig … aj jo, det är första maj i dag, fyra år sedan jag fick veta att maken hade en annan kvinna…

Eftersom jag har sifferminne glömmer jag knappast nånsin datumet. Men så här långt efteråt gör det inte ont längre. Varken att se bröllopsbilder eller att tänka på den där ödesdigra dagen då allt avslöjades.

Längtan efter sommarängens blomster är stor just nu.

GULD!!!

This just need no words! Finally!
Jag satt och kramade pinnen till finska flaggan så att den nästan brast och jag fick närapå kramp i handen…

Att segermålet 3–2 mot USA gjordes i numerärt underläge var pricken på i:et.

Och de som inte vet, eller som låtsas att de inte vet, vad det här handlar om så var de våra U18 Lejon som vann VM-guld i dag ❤

Äntligen åter balans

Har två röriga veckor bakom mig med överraskningar som kullkastat mina planer och olika konflikter som kommit upp till ytan. Men det som inte dödar en ger nya erfarenheter och styrka, och det är såsom jag ser på läget nu.

Mitt i allt detta genomgick jag den andra biopsin = vävnadsprov togs från bröstet. Inte konstigt alls att jag har känt mig både otillräcklig och trött.
Jag vill ju så mycket och brinner speciellt för lokaltidningen.

Fint resereportage i dagens Hufvudstadsbladet.

I går morse och i dag hade jag ingen väckarklocka på ringning. Jag sade flera gånger till mig själv, ”du måste inte stiga upp, du har nästan inga jobb-måsten heller”.

Det har funkat bra. Jag har levt i nuet. Stökat undan ett par översättningar, stuckit mig in på ”redaktionen” och haft bra samarbete där.

Tog för en tid sedan den så kallade 2+5 prenumerationen. Två dagar Östnyland, fem dagar Hufvudstadsbladet. Ska nog ha den åtminstone över sommaren. Speciellt söndags-HBL bjuder på bra läsning. Då har jag också tid att läsa, liksom det underbara resereportaget (bilden), som gick över tre sidor.

I kväll blir det rätt mycket hockey. Mest hejar jag ju på Finlands U18-landslag ❤ som är i VM-final mot USA.

Förmiddagstankar

Allmän illustration. Keramikkonst i Täby.

Sömnen är viktig. Har man problem med den skapas fort en ond cirkel.
Jag kan ligga sömnlös ibland, då handlar det oftast om en timme eller två. Följande natt sover jag i allmänhet gott.

Jag sover gärna 8–9 timmar per natt och är lycklig över den förmåga jag har att sova. Jag är inte en lat människa som sover bort dygnets bästa timmar. När jag vaknar mellan 8 och 9.30 är jag utvilad och orkar jobba effektivt flera timmar, eller syssla med något i hemmet.
Att kunna sova är en dygd, inte en odygd 🙂

Min andra förmiddagstanke handlar om diskmaskinen. Den är SÅ bra att ha, ställer undan disken, behöver inte ha den framför ögonen varje dag och få en känsla av att jag måste diska ofta.
Att tömma diskmaskinen är av någon anledning ändå inte en favoritsyssla 😀 Fastän jobbet inte kräver mer än ynka fem minuter om ens det.

Molnformationer

Bilder tagna från balkongen några kvällar under veckan som gick.

Domedagen kommer?

Det är inte så lätt att på bild fånga det som ögat ser. Men det var i alla fall just så här. En skarp kant av hotfulla svarta moln mot en ljusare himmel.

En annan kväll såg det ut så här.
… och en tredje kväll så här.

Den tredje bilden var svårast att få rätt nyans på. Jag använde fem olika inställningar, och medan jag fibblade med kameran hann läget skifta, hur snabb jag än tyckte jag var 😀

Veterandag och cykeln i skick

I dag har vi firat Nationella veterandagen.

Såsom det blåst de senaste dagarna tänkte jag att det är piece-of-cake att få en bild av finska flaggan. Men se nej, då jag gick ut på balkongen blev det plötsligt stiltje… Men sedan kom det lyckligtvis en vindpust och jag fick vara snabb för att få den här bilden.

Vi har firat Nationella veterandagen. Min morfar stupade i kriget. Hade han inte gjort det hade han förvisso ändå inte upplevt den här dagen om han inte hade blivit en bra bit över hundra år. Men det finns fortfarande veteraner i livet, även om deras led börjat glesna.

Den här bilden hade också passat i Gemsweeklyphotochallenge där ordet är MINNE. Till veteranernas minne.

Hade haft cykeln på service. Den fick bland annat nya pedaler och en grundlig översyn. Och äntligen är åter mätaren i skick. Statistikern kan börja hålla reda på trampade kilometrar!
Jag satt på en bänk i Karlskronabulevardens park och lät solen värma kinden innan jag skulle på reikibehandling.

Dagen i bilder

Solen sken över torget där Nya Östis firade sina tre verksamhetsår med kaffe och kaka.

Strax före elva infann jag mig på torget, och sådant väder vi fick! Efter några mulna dagar med både dimma och duggregn sken solen över torget och över NÖ:s treårsdag.

Sedan bar det av till Helsingfors, till Vita terveyspalvelut – Hälsotjänster.

I Helsingfors var det stundvis mulet, stundvis sol. Sedan kom det regn, och sedan även hagel. Och så var det sol igen.

Hann shoppa en tröja medan jag väntade på läkaren.

Där låg jag sedan på mage på en brits med hål i. Ni kan säkert gissa varför där fanns ett hål – det var inte för ansiktet 😀

Undersökningen, som inkluderade fyra vävnadsprov med biopsi (efter lokalbedövning sticker läkaren in en tjock nål, när proven tas låter det som en maskin som häftar ihop papper)… jag såg inget men kände en del av ingreppen. Inget direkt smärtframkallande, och såväl röntgenskötare som läkare var väldigt vänliga. Jag fick svar på alla mina frågor och man frågade hur jag mådde under behandlingen. Ja, jag blev omhändertagen ända till den stund jag skulle ut genom dörren från läkarstationen. Toppenbetyg får Vita!

Provsvaren skickas nu till radiologen och resultatet får jag höra om cirka två veckor.

Min syster åt getostsallad med ett underbart krispigt bröd (det bruna på bägge sidorna av osten) som hade beströtts med sirap…
… jag åt Hav möter land, skagenröra på Malaxlimpa.

Att varva ner på ett av favoritplatserna i centrala Helsingfors, Kaarna Baari & Keittiö i Forum, kändes bra.

Den här utsikten över Mannerheimvägen och Studentkårens hus gillar jag – därför besöker jag Kaarna så ofta jag kan.

Studentkårens hus.

Det blev några bilder över också. Till exempel en Hur-galet-som-helst som jag visar senare 🙂

Vi vill ha sommar nu!

Lite väl hårt krav kanske, vi är ju bara i slutet av april.
Men jag tror nog att den här glasskiosken vid torget gärna skulle vilja öppna sina luckor, se barnens tindrande ögon och köerna av kunder ringla långa i solskenet och värmen.

Vi har haft dimma och mulet väder, kring +3 – + 7 grader, ganska många dagar nu. Meteorologerna vågar knappt tala högt om vilket väder dom spår till valborg. ”Det är för tidigt att säga” sade dom på tv i går.

Nåja, vi får ta det som det kommer.
I dag firar Nya Östis sina tre verksamhetsår på torget med kaffe och kaka klockan 11–13. Välkomna!

(redigerat kl. 9.30 – solen skiner åtminstone NU från en klarblå himmel, telefonen visar +4 men månne det inte blir varmare längs med dagen om solen får vara framme)