Övrigt

Långsamhetens lov och klokord

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I torsdags bjöd radioprogrammet Andrum på bra tankar kring fysisk långsamhet.
Många människors vardag är hektisk i dag. Vi förväntas svara på mejl och i telefon genast. Vi blir irriterade om det dröjer tre sekunder innan en webbsajt laddar upp sig.

I mitt jobb har jag blivit van med ett högt tempo. Men jag har också märkt att ju äldre jag blivit, desto mer framförhållning behöver jag. Jag vill planera det som ska göras, och jag räknar in extra tid för olika eventualiteter – ”om, ifall allt inte går som jag tänkt mig”.
Det är att vara gammal det 🙂

Ett minne från en utfärd i somras. Ibland behöver tiden få stå stilla.

Jag känner också att jag behöver få umgås med människor som orkar lyssna och ta sig den tid som en dialog kräver.
Människor som pratar med  och lyssnar på varandra.
Människor som inte är upptagna av sig själva, av sina telefoner eller som har så bråttom att de inte orkar vänta tills andra talat till punkt.

Ur boken ”Om konsten att ändra andra” av Bertil Martinsson plockar jag i dag följande klokord:

Det vore olyckligt om du måste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt att ändra andra, skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskat många,
och du är bara en.

Fick boken av en bloggvän, tack – du vet vem du är ❤

 

Nytt in, gammalt ut

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Mina gamla vinterstövlar åker nu ut. De såg ungefär ut som de nya. Jag hade låtit byta dragkedja på dem en gång, kostade 40 euro. Så att ytterligare reparera fodret som gått sönder lönar sig dessvärre inte. Det blev nya stövlar, från Zalando, märke Tamaris.

Efter ett idogt letande på nätet fann jag ett par stövlar som föll mig i smaken.

Jag köper alltid och väldigt gärna allt jag kan i våra lokala affärer i Lovisa. Men som jag sagt tidigare, vi har inte en möbelaffär – och grova kängor med högt skaft har jag hittills inte heller hittat i Lovisa.

Annars har jag jättemycket att göra just nu, mest jobb för lokaltidningen. Det är kul, jag är tacksam, och jag njuter av livet, av nuet även om det är lite stress ibland. Jag försöker prioritera, och tänka att det alltid finns lösningar om jag vågar be om hjälp då något känns övermäktigt. Då jag inser mina begränsningar och talar öppet om dem, då förstår jag rätt fort att många andra känner precis lika.

 

Fullkomligt fin fascinerande fasad!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det finns några bilder från Corfu-resan som är likt juveler.
Jag menar, jag tog kring 250 fotografier, inte tokmycket – men så mycket ändå att där fanns allt möjligt, bra och mindre bra.

Men de bilder jag gillar mest lägger jag ut en i taget.
I den här är det SÅ mycket jag gillar!

Ibland får man till det, och jag tycker jag kan säga det själv, att den här bilden är härlig.

Fönsterluckorna, den slitna fasaden, de spretiga små antennerna, solljuset som inte når ner till gatan på kvällen, den blå himlen. Och så den där lampan ❤

Inte ofta jag läser Husis numera

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Synd och skam, kanske bör tilläggas. Jag är ju finlandssvensk!
Jag skyller på att jag får så mycket gratis av tidningens innehåll via webben, och så skyller jag på tidsbrist.

Men en sanning är i alla fall att jag är så inriktad på det totalt lokala i dag, att jag inte vill satsa pengar på en prenumeration av en rikstidning. Speciellt med hänvisning till det jag skrev ovan, jag får det jag behöver, och det jag HINNER läsa, via hbl.fi och via Yles hemsida.

Rikstidningen.

Den här tidningen innehöll ändå bland annat ett intressant reportage från Tyskland, inför valet. Orkade dock inte läsa riktigt hela.

Men Philip Teirs kolumn ”Förhandlingsfällan” var riktigt bra. Samma ärende togs upp häromdagen i Sveriges ”Supernanny”-program (som jag inte ALLS alltid tittar på… hahaaa)… men liksom det där om att föräldrar som hela tiden låter barnen fatta beslut egentligen gör dem en björntjänst.

Eller som den danske regissören Lars von Trier lär ska ha sagt om en fri uppfostran som gav honom en livslång depression. ”När man känner att man har ett fullständigt fritt val, blir man ideligen omskakad när man konfronteras med den yttre värld där fritt val inte existerar” (citat, Teirs kolumn, Hbl 18.9.2017).

Jag förstår och håller med. Kanske lätt att göra för mig som inte har några barn, men jag tycker jag har något slag av sunt bondförnuft ändå.

Fler minnen från Corfu

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Skrev ett inlägg för sju år sedan. Rubriken var Kvinnan som talade med en virkad tomte 🙂

På Corfu köpte jag en tvål som påminde mig om doften av min semesterromans. Och då tänkte jag att det skulle bli ett inlägg under rubriken Kvinnan som sov med en tvål 🙂
Men det får bli blandade minnen från resan i stället!

Den här tvålen kan jag dofta på då jag vill minnas min semesterromans 😉
Fasadeer i Corfu stad. Alla dessa härliga gamla hus och balkonger!

Och namnet på affären, texten längst ner till höger på bilden, såg jag först då jag tog fram bilden på datorn. Den passar in eftersom vyn är vacker, men vi människor ska också själva komma ihåg att vi är unika och vackra.

Och med den här bilden vill jag tacka Grekland för en underbar semestervecka. Hoppas turisterna fortsätter besöka landet och att ekonomin där återhämtar sig ❤

Tack och heja Grekland!

 

En härligt rolig kväll

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag som inte har barn själv tycker det är jätteroligt då jag får träffa andras barn. Det är också underbart att uppleva barn som får vara barn i ett hem där det är fritt fram att tillverka slime, måla ansikten, baka med trolldeg osv.

Visst är vi söta? Men vi kan se skrämmande ut också.

När pizzabudet kom med vår kvällsmat var det flickorna som öppnade dörren och några steg bakåt tog nog killen. HUUU!!

Alltid lika gott.
Rosor till en fin vän och en mamma som alltid har tid för sina barn.

Det blev en toppenkväll med en hel del skratt men också djupa diskussioner om livet som dragit iväg med oss på slingriga stigar. Där har vi ibland dansat fram leende, så att fötterna knappt nuddat marken. Ibland har vi snubblat, krupit, gråtit.

Men inte en dag skulle vi vilja vara utan. För precis allt som vi har varit med om har format oss till dem vi är i dag, och av motgångarna har vi lärt oss massor.

Tack min vän för en oförglömlig kväll ❤

 

Hotellbilder, Corfu

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Hotel Rossis sett från olika håll.

Vår balkong uppe till vänster. Som du ser finns där ett öppet valv…

Då vi tittade ut från det hade vi havsutsikt! 😀

Hade gärna haft balkong med havsutsikt, men alla de rummen hade sålts slut tidigt på våren.

När man tittade neråt från det öppna valvet i väggen såg det ut så här. En liten servering vi aldrig hann besöka fastän den fanns så nära.

En del av hotellet sett från stranden. Bakom öppningen till vänster finns frukostsalen.
Utsikt från ändan av gången som ledde till vårt rum.
Stranden vid hotellet, utsikt mot söder.
Strandutsikt mot norr.

Blandade bilder från Corfu

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag har en del bilder kvar i Corfu-arkivet, här kommer en blandat kompott.

Det fanns vackra blomsterarrangemang på många ställen i Messonghi.
Längs den här gatan gick vi varje dag, bland annat till Supermarketen.

Vi vandrade också längs stranden mot bägge hållen från hotellet. Men då det blev mörkt kändes trätrallarna där något osäkra att gå på då de ställvis var trasiga (se följande bild). Här var det ibland livlig trafik och många som var ute och gick, så på kvällen var det bra med reflex på väskan.

Pina colada och bacardi cola, våra stranddrycker.
Vägen från stranden (ligger längst bort på bilden) och Dåliga Matstället jag skrev om tidigare. Till höger i rött Harrys taverna där vi fick mycket bättre mat och betjäning.

 

I väntan på vin på ett ställe. Men där var så mycket folk att vi inte orkade vänta 🙂

 

Det artar sig i nya bostaden…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… men ack det går långsamt.
Vilket kanske i och för sig är bra.
Att man lär sig ha tålamod.

Matsalsbordet har kommit på plats.

Fick i dag hjälp av en elektriker då det gällde att få upp två lampor. Det var bra, för det var en massa skruvande och micklande innan lamporna lyste, då det var fel på ett av uttagen i taket.

Samma man hjälpte mig också att skruva ihop matsalsbordet. Vilket jag i och för sig hade klarat själv. Men jag hade inte ensam klarat att lyfta det på plats. Ensam är INTE alltid stark 🙂

Det gamla linneskåpet som jag målade grått.

Jag börjar se meningen med alla gånger jag flyttat, för det har funnits mycket att röja upp bland under tre år. Både på det mentala planet och på det fysiska. Det har blivit allt lättare att göra sig av med saker, för det finns minsann kvar av dem än. Men målet är att nå feng shui till jul ❤