På hösten vill jag sitta inne och mysa med tända ljus. Eller vara ute på Kretsgången i hög och klar luft på dagen då de sista solstrålarna ännu värmer.
Till hösten hör också så kallade to-do-listor.
Att rensa klädskåp känns alltid lika bra. Vissa saker ska slängas, andra doneras till UFF. När det är gjort kan jag med gott samvete köpa nytt.
Den här hösten, senast då jag firar mina två återstående sommarsemesterveckor, ska jag också rensa bland digibilderna. Slänga vissa och bränna ner resten på CD. Innan vi åker till Budapest, för där vill jag starta med ett helt tomt kort i kameran.
Och smycket på bilden har jag köpt i Efva Attlings affär i Helsingfors för några år sedan. Det kostade 220 euro och hade en läderrem som efter ett år hade slitits sönder. Jag skaffade en ny, inte lika dyr, rem – som också gick av.
Så NU står det högst uppe på min to-do-lista att jag ska skaffa en ny rem till mitt älskade Human-smycke. Tycker det är liiiiite för dyrt för att bara ligga på byrån och samla damm.
Övrigt
Jag skulle bara …
… köpa en rullgardin. Och en ny sits till toalettstolen. Men det blev som vanligt lite mer. Och efter det skulle man ju bara … skruva i hop. Tur att maken är händig och dessutom har både tålamod och långa nervtrådar.
I kundvagnen fanns plötsligt bland annat knäckebröd, värmeljus, gardiner, lakan, toalettborstar, förvaringslådor, sittdynor, en liten hylla, en blomma med kruka m.m.
Ni vet, allt möjligt sådant där som man behöver – eller inser att man behöver – då man går runt där i Ikeas lockande labyrinter. Ingvar Kamprad var ingen dum kille.
Ett tack som rörde mig till tårar
Jag har som den skrivande reporter jag är i dag haft eld
i baken, eller med andra ord fullt upp. Därför har jag inte hunnit blogga. Men jag ska skärpa mig och försöka komma
i håg att ha privata kameran med då jag är ute på vift i bygden. Man ser och upplever allt möjligt där ska ni veta.
I dag blev jag rörd till tårar då jag fick den här fina buketten. Marianne från Lovisa Blomster hämtade den hem till mig. Det var en människa som jag hade intervjuat som ville tacka för att jag gett mig tid att göra reportaget. Själv tycker jag att det är jag som ska tacka för att människor ställer upp och berättar om sina liv.
Jag skrev också om tacket på min andra blogg, Bakom rubrikerna.
Varje magnet berättar sin historia
De flesta av våra kylskåpsmagneter är minnen från resor. Antingen har vi köpt dem själva på ort och ställe, eller också har vi fått dem av vänner som gåva.
När vi köpte nytt kylskåp plockade vi bort alla magneter från det gamla. Endast en bråkdel av alla vi äger syns på bilden.
Men på det svarta skåpet passade det liksom inte med magneter i alla storlekar och färger. Bara en fick bli kvar, och nu finns där absolut inget annat på dörren än just den ena magneten.
Ett minne från James Bond-ön i Thailand.
Lite tråkigt känns det att alla andra magneter ligger i en låda. Ska nog skaffa en magnettavla från Ikea. De små magneterna är ju souvenirer. Alla bär på sin historia.
Trafiksäkerhetsgrodan
Den här grodan sitter ovanför instrument-
panelen i vår bil. Han är inte fastlimmad på något vis så det gäller att ta kurvorna försiktigt, annars åker han ner på golvet.
Där ligger han sedan och ser förolämpad ut, så jag kör nuförtiden verkligen försiktigt för hans skull.
Men jag kan inte heller låta bli att ropa ”BRA GRODAN” då jag ser att han är på väg att åka ner, men ändå på något underligt vis trotsar både G-krafter och jordens dragningskrafter.
För helt som en snigel i ”tjärubyttan” kan jag ju inte heller bete mig i trafiken.
Naturupplevelser på jobbet
Från och med första september är jag åter, på egen begäran, allmän reporter på Östra Nyland. Ibland är jag förstås vikarierande nyhetschef, men mest får jag nu för tiden åka runt i nejden, träffa människor och skriva! Allt har sin tid, och efter nästan tre år i en mer administrativ roll, tycker jag nu att varje dag är ett litet äventyr.
I går var jag och fotografen på vackra Versö på Mogenpört i Pyttis. Under åren har alla möjliga planer gjorts upp för strandområdena. Somliga vill bygga stora hotell, andra semesterbyar. Kommundirektören hoppas Pyttis ska få arrangera fritidsboendemässa här inom loppet av några år. Men byaföreningens medlemmar och många andra hoppas området ska bibehållas så orört som möjligt. De semesterstugor som finns räcker till och behöver bara snyggas upp.
Mer om det här får ni snart läsa om i tidningen Östra Nyland.
På tal om att varje dag är ett litet äventyr så fick fotografen och jag två naturupplevelser på fem minuter här på Versö. Först såg vi en vacker kopparödla, men den var död 😦 Sedan såg vi en snok. Fotografen hoppade en halv meter upp i luften och skrek ”Hjälp! En orm!”. Den lille ormstackaren blev jätterädd och flydde för sitt liv mot tryggare marker.
Sommaren är INTE slut
Jag hade nästan glömt hur skönt det kan vara på balkongen då solen lyser över den.
I somras var det helt enkelt för varmt där. Men på vår och sensommar är det helt perfekt. +33 som varmast i dag.
Och pelargonen som är inne på sin andra blomning tycks också trivas.
Så kom inte och säga att sommaren är slut. Många varma sköna dagar ska vi ännu ha. Men inga klibbigt svettiga och heta sådana, utan dagar som är fyllda av klar och syrerik luft.
Svampmysterium 2
Jag vet ingenting om svampar. Bra att jag vet att det som syns på bilden är svampar. Röda flugsvampen med vita prickar känner jag igen, men that´s it.
På vägen från hemmet till släktens sommarställe går jag längs en femtio meter lång skogsstig. Den kantas av ett tiotal svampar som jag, surprise surprise, inte känner igen.
Således skulle jag kunna fylla den här bloggen med svampfrågor. Jag har ju sett att de väcker ett enormt intresse hos svampkännare. Mykologerna är inte alltid överens om vilka svamparna på bilderna är. Men det är roligt med kommentarerna och engagemanget ändå.
Jag har blivit våldsam
Jag som alltid sagt att jag inte gillar våldsamma spel där man ska skjuta, sparka, slåss och döda… är nu helt fängslad av spelet Puzzle Saga. Namnet låter ju väldigt oskyldigt, men spelet går ut på att jag ska slåss mot mörkeralver, troll, spöken, skelett, hundar, katter och monster.
Så om telefonen ringer kan jag inte svara direkt. Det samma gäller textmeddelanden. Hur som helst – pockar du på min uppmärksamhet samtidigt som jag slåss i Fängelsehålan eller i Skogen, i Bergen eller i Öknen… då måste du vänta tills jag är klart med slagsmålet mot min fiende.
Annars dör jag. Eller blir i alla fall inlagd som svårt skadad på sjukhus.
Och vill jag inte vänta på att energin ska återvända till min spelfigur måste jag betala för att få hälsa och liv.
Så ni kanske förstår… min prio ett är att slåss och besegra fienden, innan jag gör något så trivialt som svarar i telefon.
Dagens utmaning
Detta är dagens utmaning. Statsminister Jyrki Katainen samt förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen är några av de höjdare som besöker Lovisa. Det är Samlingspartiets sommarmöte som arrangeras i Lovisa, Borgå och Esbo.
Få se vad gänget har att berätta. Ska klura ut några frågor själv också, inte kan man ju låta dem komma så lätt undan att de bara själva väljer vad de säger.
