Genom tiderna var det en annan bloggvän som började med den här utmaningen. Hon slutade mig veterligen blogga helt och jag vet inte vart hon tog vägen. Men hennes idé lever vidare och sånt är alltid kul tycker jag.
Trees on Tuesdays från arkivet
Trees on Tuesdays
Trees on Tuesdays – men var finns han?
Jag övar mycket på tacksamhet, att känna den – trots att livet inte alltid är lätt.
Vi har det bra i Finland, jämfört med hur vardagen ter sig i många andra länder.
Jag är, såvitt jag vet, frisk. Har ben som bär mig.
Jag har tak över huvudet, mat för dagen, ett givande jobb och många vänner.
Men just i dag känner jag mig ensam, och innerst inne vet jag själv varför det är så just i dag.
Allt oftare tänker jag nuförtiden… åtta år… och även tre månader över åtta år, har jag varit ensam.
Den första tiden behövde jag det. Ett par år behövde jag det, för att komma över smärtan efter skilsmässan.
Såren plåstrades tillfälligt om med korta förbindelser, via vilka jag förstod att det var möjligt att träffa andra.
Men det fanns inget djup i allt det där. Känslan av tomhet och otillräcklighet kom alltid tillbaka.
Det är skönt att gråta ibland och jag vet att också den här känslan går över.
Kanske jag inte behöver längta för evigt. Kanske den där intelligenta personen med den speciella humorn och värmen finns.
Eller ja, jag vet att han finns… men kanske han också någon dag finns för mig?
Tänk att få känna hans hand i min. Hans arm runt min axel eller midja. En kropp mot min och en kyss i nacken.
Jag är bara en människa med känslor då jag saknar just det.
Trees on Tuesdays och namnsdagar
Började åter jobba igår och det var full fräs som det vanligtvis är om måndagar, så jag då och då blir det förhandsinställda inlägg.
Vädret är perfekt nu, igår +19 grader och såväl moln som sol. Riktigt skönt om någon frågar mig.
Orsakullans bloggutmaning för den här dagen är: ”Fruntimmersveckan börjar idag. Firas det någon namnsdag i veckan?”
I Finland firar Sari och Sara namnsdag den 19 juli, jag känner personer med bägge namnen. Samma gäller Maarit och Margareta för den 20 juli och Hanna och Jenny för den 21 juli. Leena/Lena firar den 22 juli och tjejer med det namnet känner jag också. Det finska namnet Oili får mig att fundera om jag känner någon som heter så, men Olga som också firar den 23 juli känner jag. Tiina, Tina och Kristina firar den 24 juli och hör till bekantskapskretsen.
Jag ska försöka komma ihåg att gratta de här damerna, men erkänner att det där med namnsdagar och att komma ihåg dem inte är min starkaste sida och jag firar inte mina egna. Ibland har jag köpt en liten present till mamma och min syster då de haft namnsdagar.
Trees on Tuesday och härliga Rosenstranden
Tanken är att det också ska byggas en pontonbro som mänskor kan vandra längs, från östra sidan av viken till den västra där Rosenstranden, Strandparken och Skeppsbro-området finns.
Den här platsen är en verklig oas. Igår cyklade Pia och jag hit. Vi hade lite vägkost med oss, bland annat pizzaslices. Det brukar blåsa friska vindar här men då bilden togs hade vinden redan mojnat såsom den ofta gör mot kvällskvisten.
Här finns två bänkar men även stenar som det går att sitta på. Platserna ligger lite i skymundan bakom präktiga rosenbuskar.
Trees on Tuesday, Rosenparken
Igår förbereddes läsarfesten och vi hade styrelsemöte.
I dag lär det bli full fart hela dagen med allehanda förberedelser, planering av kommande tidningar och texter som ska ut till torsdagens tidning. Tillsvidare har det gått bra i värmen, igår hade vi på kvällen vid klockan 20.45 fortfarande +27 grader ☀😎
Trees on Tuesdays, härliga sommar!
Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)
Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.
Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.
Trees on Tuesdays, den 14 juni 2022
Trees on Tuesdays, sista maj
Grönskan i våra parker i Lovisa är alltid lika fin. I bakgrunden syns en liten del av K-Supermarket. I det gamla stenhuset finns polisstationens service, då och då kan man gå in där och sköta ärenden.
Trees on Tuesdays, fototour och tankar om det lokala
Jag har haft lite ledigt från jobbet, inte helt och hållet eftersom jag ibland behöver svara på frågor som ingen annan har svar på. Svaren behövs för att andras jobb inte ska stanna upp.
Men i det stora hela har jag fått förbereda min kommande 60-årsdag och fest. Nya Östis intervjuade mig förra veckan, intervjun publiceras nu på torsdag. I dag ville finska lokaltidningens chefredaktör, som är en vän till mig från ungdomstiden, också ha en intervju.
Sådant ska inte sopas under mattan, men utan anställda redaktörer kan vi inte ha en djupt granskande journalistik. Alla skribenter väljer själva vad de kan och vill skriva om. Då blir det lite mera feelgood, men sånt behövs i dag. Många läsare har sagt att de får nyheter från andra tidningar, tv och radio. I Nya Östis vill de läsa sådant som de inte får läsa någon annanstans ❤
Trees on Tuesdays, träd väcker känslor
Kultur- och miljörörelsens aktiva har skridit till aktion och lagt bandage med vita band och röda hjärtan runt träd som de vill se att sparas.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 