Jag övar mycket på tacksamhet, att känna den – trots att livet inte alltid är lätt.
Vi har det bra i Finland, jämfört med hur vardagen ter sig i många andra länder.
Jag är, såvitt jag vet, frisk. Har ben som bär mig.
Jag har tak över huvudet, mat för dagen, ett givande jobb och många vänner.
Men just i dag känner jag mig ensam, och innerst inne vet jag själv varför det är så just i dag.
Allt oftare tänker jag nuförtiden… åtta år… och även tre månader över åtta år, har jag varit ensam.
Den första tiden behövde jag det. Ett par år behövde jag det, för att komma över smärtan efter skilsmässan.
Såren plåstrades tillfälligt om med korta förbindelser, via vilka jag förstod att det var möjligt att träffa andra.
Men det fanns inget djup i allt det där. Känslan av tomhet och otillräcklighet kom alltid tillbaka.
Det är skönt att gråta ibland och jag vet att också den här känslan går över.
Kanske jag inte behöver längta för evigt. Kanske den där intelligenta personen med den speciella humorn och värmen finns.
Eller ja, jag vet att han finns… men kanske han också någon dag finns för mig?
Tänk att få känna hans hand i min. Hans arm runt min axel eller midja. En kropp mot min och en kyss i nacken.
Jag är bara en människa med känslor då jag saknar just det.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så fint skrivet!
Tack – känslorna är så oerhört på ytan nu.
Jag måste få dem ut, och kanske det att jag öppnar mig kring det här leder nån vart.
Jag gråter med dig, för ensamhet kan vara förödande. Jag förstår dig och hoppas innerligt att han kan visa sig snart, för du borde inte vara ensam. Du får söka där andra ensamma finns, kanske i en annan stad nära dig, ta med dig en väninna och ge er iväg och leta.
Tack för din empati ❤
Med ett litet leende på mina läppar sig jag mig själv leta, här i Lovisa och i grannstäderna.
Jag går och vänder på alla stenar jag ser 🙂
Men inte finns han där!
Nä, det är inte bra att vara ensam. Jag kan bo ensam, inga problem.
Men saknar en hjärtevän.
Jag förstår dig så bra. Själv letade jag inte och helt plötsligen fanns han där. Det är precis det sista du skriver: ”Tänk att få känna hans hand……..” som jag inte visste att jag saknade. Hoppas verkligen att era vägar korsas snart. Kram!
Jag har inte heller aktivt letat efter 2015-2016 då jag nätdejtade lite.
Då hade jag otur, alla ville bara ha sex, inget förhållande 😦
Det känns motigt och jag försöker tänka att det inte är nåt fel på mig – att jag inte ska behöva ändra mig för att bli godkänd av nån.
En mänska ska älskas sådan som hon är.
Kram!
Precis! Så har jag alltid tänkt: Ta mig som jag är eller låt bli.
Ja, den regeln måste gälla. Även om det leder till att många backar.
En person ska inte behöva ändra sig för min skull och jag ska inte behöva bli en annan för att duga för en man.
Hoppas du hittar en omtänksam man så du slipper vara ensam.
Kramar från oss
Jag har hoppats och bett i många år 🙏
Tack för omtanken – kram!
Hoppas du hittar ngn! Skulle föreslå ngn nätsida att träffa ngn, men ser att du redan provat detta. Min frissa har precis gift sig med en man hon träffade via en dejting site, så det kan gå bra. Kanske värt ett nytt försök…?
Det är klart att känslorna måste få komma ut. Mycket hälsosammare att lufta på dem än att hålla dem inne. Sköt om dig!
Har lite funderat på ett nytt försök där, men med förra gången i färskt minne från 2015-2016 så var alla finskspråkiga och varenda en ute efter enbart äventyr…
Jag ska inte ge upp hoppet. Ibland känns det bara motigare än vanligt.
Jag har ju haft känslor de senaste åtta åren, varit kär från och till, men det har alltid varit helt obesvarade känslor.
Så fint skrivet. Förstår din längtan. Jag tänker också på nätdejting, min svägerska träffade sin andra man på det sättet. Och även min kusin. Kanske får du noga ange att du vill att han ska vara svenskspråkig bl.a. Men förstår att det inte är lätt. Hoppas verkligen att du får en kärbo så småningom, eller en sambo.
Särbo eller kärbo helst, finns inte plats för två här som jag bor.
Jag är inte emot att flytta nånstans om det är en bra plats där jag trivs med en man, men jag jobbar också så mycket att det kanske skulle funka bäst med att träffas bara då och då, göra vissa saker tillsammans, gå ut och äta, diskutera, filosofera 🙂