Färgsprakande fredag och Fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Minne från kryssningen till Stockholm i mars. Det går in som bidrag för Färgsprakande Fredag, en utmaning som Lillasyster håller i. Männen på bilden är för mig helt okända, så det var liksom inget spännande med det – att ”vem är dom där?” 😀

Elisamatildas fem frågor har temat ”Antingen eller” och den här gången känns det lätt att svara på frågorna.

Vill du hellre laga mat eller ta hand om disken?
– Jag tar hand om disken och lägger in den i diskmaskinen 😀

Går du hellre på en aktivitet utomhus eller inomhus?
– Såsom läget är nu, svinkallt och blåsigt ute är det inomhusaktiviteter som gäller. Men blir det varmt i sommar är jag gärna ute på olika evenemang.

Handlar du hellre online eller i affär?
– Absolut helst i affär där jag kan se på och ta på sakerna jag vill köpa. Men visst köper jag också vissa grejer online.

Titta på soluppgång eller solnedgång?
– Eftersom jag är nattuggla, ingen pigg morgonlärka, blir det solnedgång.

Väljer du upplevelser under en semester eller göra ingenting?
– Beror lite på semestermålet. En mix av bägge brukar det bli. Några dagar med bara poolhäng och allmän lättja är alltid skönt.

    Jag är lycklig och glad…

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    … att få bo i en stad, som en liten och trivsam och som har charm. Där idyllen finns kvar, där ej bråttom man har, där man skonas från storstadens larm…

    Så låter en del av Lovisavalsen, även Varvsundsvalsen, kallad. (Fick senare via FB ett meddelande om att Varvsundsvalsen är en separat låt, och jag tror hon som skrev det har rätt).

    Och orden stämmer bra in på mitt sätt att tänka och känna. Inte minst nu när jag är lyckligt återförenad med min goda vän Saaben, Herra G som jag också kallar honom.

    Solen har visat sig en stor del av dagen. Det är bara +2 grader men min lycka är gjord då jag får ha den här bilen en dryg vecka. En sådan frihetskänsla! Jag behöver inte planera varje dag och vartenda affärsbesök noga, jag behöver inte hela tiden be om hjälp av andra, för att jag har problem med benet.

    Bilen skiner i kapp med solen. Det första jag gjorde i dag vara att föra honom till tvätten. Han är lika glad som jag 🙂

    Tre kort i samma kuvert

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Det har inte hänt förr att jag fått tre kort i samma kuvert i postcrossingen. Alla skickar ju inte ens kuvert, men sänder någon tre kort så använder han eller hon kuvert. De här fick jag från Wisconsin i USA. Dagen då kortet postades, den femte april, var där bara noll grader och mulet klockan sju på morgonen.

    Här har vi också ynka +4 grader. Ska vara kallt en vecka till. Våren blir så kort då värmen aldrig kommer. Men kanske klimatförändringarna betyder just detta. Torka och hetta på andra håll, översvämningar, jordbävningar. Hos oss allt mer snö om vintrarna, en längre och kallare period från november till april. Alltså ingen uppvärmning här.

    Fick hjälp av kollegan Moa i dag. Vägen till affären är inte lång, men jag klarar dessvärre inte av att gå så långt. Det är riktigt trist, och nu också för kallt att cykla.

    Nästa gång ska jag se om det finns nervtrådar och några paket tålamod att köpa i affären.

    Trees on Tuesdays, Ankarparken

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Ett foto som togs igår, och genom bilfönstret. Det var mulet och kallt, vi går åter mot en kallare period med minusgrader på nätterna. Trist, men vad kan man göra.

    Läget för mitt ben. Håller inte fullt ut att gå på. Här hemma går det bra då jag kan ta stöd av väggar och möbler. Utomhus använder jag stavar, men egentligen är EN käpp nästan bäst. Ibland går jag utan stöd, långsamt. Men det är obehagligt, och känns otryggt, då det knakar till och knäet ger efter.

    Det har nu gått fem och en halv vecka sedan muskelfästet brast, eller flera muskler gick sönder. Tre månader lär läkningen ta, så jag ska försöka ha tålamod sju veckor till. Alla blåmärken är borta, värk har jag inte haft på två veckor alls, men benet är styvt ibland och tål inte allt för mycket ansträngning. Varje gång jag försökt promenera lite känner jag att det kanske var för mycket i alla fall.
    Jag fortsätter gymnastisera här hemma, lätta rörelser – så att musklerna inte förtvinar.

    I bakgrunden syns en arbetsmaskin. Det grävs inte i parkerna, men på Mariegatan mellan dem görs vatten- och avloppsarbeten och korsningen mellan Mariegatan och Brandensteinsgatan är stängd.

    Fint fönster, och lite glad måndag till!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Har i postcrossingen bland mina önskemål bilder av James Bond, förstås, i första hand av Daniel Craig. Andra önskemål är Inge Lööks glada gummor, Muminfamiljen och Snobben & Charlie Brown. Dessutom har jag önskat mig bilder av fina fönster. I dag kom ett sådant från Litauen.
    Visst är det här fönstret fint, så trasigt som det är. Fåglarna som sitter där, och vinrankan som klättrar ❤

    Och lite glädje från helgen också som får skvalpa över till måndagsglädje. Finska landslagets fotbollsmålvakt Lukas Hradecky blev tysk mästare i tyska Bundesligan, i Bayern Leverkusen ❤ Första mästerskapet för Leverkusen och första för en finländsk spelare att vinna som kapten i ett tyskt lag! Han är en mycket sympatisk person.

    Och isen har gått…

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    … men vilken dag och vilket klockslag det skedde har jag inte ännu lyckats luska ut. Finska lokaltidningen hade istippningstävling, så resultatet lär ska klarna inom kort.

    Det har regnat mest hela dagen, det är fortfarande +6 grader. Stundvis stod regnet som spön i backen. Pia hjälpte mig få ut en del saker hemifrån som väger och som jag inte ska bära med mitt onda knä. Vi åkte en runda, köpte pizza i Valkom och åt ett par bitar i bilen här vid Sågudden. Fick också iväg ett par postcrossingkort och tomflaskor till affären. Vad vore livet utan hjälpsamma vänner? ❤

    Skyltsöndag, den 14 april 2024

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Det känns som att våren blir kort då det fortfarande är ganska kallt, och ska bli kallare. + 6 grader nu, mulet och dimma.

    Men Skyltsöndag piggar upp och här kommer ett minne från fina Täby-besöket i slutet av mars.

    Tycker mig också ha råd med bonusskylt från hemmaplan. Tokmanni i Lovisa.
    ”Glädje på gång. Ett mångsidigt urval av sportkläder och motionsartiklar” står det här.

    Hos bästa bloggvännen BP hittar du fler skyltar och länkar till andra som är med i denna utmaning.

    Odlarglädje <3

    ~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

    Det här är kanske inte svårt, att få en aralia att skapa rötter. Men det har aldrig tidigare lyckats för mig då jag kapat en ranglig sådan och satt i en flaska…

    Så nu är det här rena rama amatörodlarglädjens tjut och lyckotårar 💪😍🌱

    Haft en bra dag. Ledig dag. Tid för mig själv. Suttit ensam hemma i och för sig, men det har varit skönt. Genomfört bengympa flera gånger längs dagen.

    Ska snart se/lyssna på futsal i teve, då Finland möter Nederländerna. Och senare, klockan 22, om ögonen hålls öppna, se och lyssna på hockey-VM där våra damer möter USA i semifinalen. Det blir en hård match. Mina förväntningar är inte så höga då det gäller att Finland skulle klara av att vinna. Men vem vet? Pucken är inte rund, men isen är lika hal för alla 😂

    Och nu ska jag börja läsa mina vänners bloggar. Dom är många! Och ofta hittar jag via bloggvännerna nya intressanta bloggar ❤

    Dagen dokumenteras i dagboken

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Hade sovmorgon. Lördag är ibland min enda helt lediga dag, så då passar jag på att ”göra ingenting” och att sova så länge jag kan. Frukosten påbörjades därför först efter halv tolv.

    Det här med att ”göra ingenting” och inte ha några måsten, betyder de facto sällan att jag inte gör nånting. Det finns ju massor som behöver göras hemma, också fastän vi inte talar om att städa, diska eller sånt.

    Jag beslöt mig för att i korta drag dokumentera i min dagbok allt jag gör i dag. Då ser jag vart timmarna tog vägen.

    Här läser jag Hufvudstadsbladet, hela långa intervjun med statsminister Petteri Orpo. Jag tycker det låter rimligt att Finland måste spara då statsskulden är så stor att vi börjar klassas som Rumänien.

    Kan vi inte själva få bukt med ekonomin kommer EU-kommissionen att lägga sig i, såsom den gjorde i Grekland för några år sedan. Frågan är ju sedan HUR man ska spara, var och på vem. Jag har nog lätt att säga att de som jobbar i riksdagen har superhöga löner, några av dem drar på två månader ihop det jag förtjänar under ett år… men kanske deras ansvar och kravet på tillgänglighet också är större.

    Det blir allt möjligt smått pulande i hemmet. Bland annat köpte jag till påsken dessa strån. De är gjorda av plast men ser äkta och fina ut tycker jag. De fick nu en plats i köksfönstret.