Vill ni ser mera snö, eller nåt annat?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Här jag på väg till idrottshallen där Lovisa Tor mötte grannstaden Borgås PSS i dag. Det blev tyvärr förlust, igen.
Men jag fick ihop nästan 5000 steg och noterade att det i dag var 71:a promenaddagen på raken sedan den första oktober. Heja mig!

Vy mot Degerbygatan. Vet inte om ni är så intresserade av att se våra snömängder 🙄😂 Men nåt slags dokumentation för framtiden blir det ju ändå för mig själv. Minnet sviker ju ofta och det är lätt att glömma när första snön kom, i vilka mängder och hur vintrar – eller somrar likaväl för den delen – ter sig från år till år.

Ahaa! Det är inte mannen som ska in i målet. Det är BOLLEN som ska dit. Okay.

LITE tunga var stegen hemåt i ensamheten efter innebandyförlusten.
Men efter en timme hade besvikelsen lagt sig och jag började pyssla med julkort.

Lucka 10, får vila från snöarbetet

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bilden är tagen under Lovisa Jul, öppna julhem, i Konungsdammens försäljningsbod.

Hade mycket trevlig julfest igår på Degerby Gille tillsammans med sjutton kolleger. Det fria umgänget, prat förstås om jobb också, men kryddat med mycket skratt – oj, så välgörande sådant är då och då ❤

I dag förde jag bilen till ägarens gård. Jag behöver den inte på två eller tre dagar och får således vila från snöarbetet och hoppas att snöröjarna får högar bort från gatorna så att jag hittar en p-plats i början av nästa vecka. Vi har minus en grad, så lyckligtvis var de tio centimeter med snö som jag putsade bort i dag från bilen väldigt lätt sådan.

Bilden togs igår då jag promenerade hem från julfesten vid 23-tiden.
Idag borde det bli en promenad till och från idrottshallen.

Lucka 9, dags för lite glitter och fest

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Vaknade från och till av snöröjning men brydde mig inte om att titta på klockan. De var nog tidigt i farten som vanligt, brukar börja runt fyra på morgonen.

Det är brum brum och skrap skrap och sedan pip pip då fordonet backar. På något märkligt sätt tror jag att jag har sovit ganska bra från och till ändå.

Ska om en stund ut för att kolla läget med bilen. Det verkar ha frusit på och blivit -8 grader, så jobbet med bilen måste kanske vänta till imorgon. Jag har varit väldigt plikttrogen med den, för att vardagen ska vara smidig också för alla andra runtomkring mig. Det är som med så mycket annat i livet, från jobb till privatliv. Jag vill göra mitt bästa.

I dag har jag frissa. Det vill jag njuta av. Sedan ett styrelsemöte och efter det julmiddag tillsammans med trevliga kollegor. Något att se fram emot 😍

Nej, nej, det är inte roligt längre

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Vacker och vitt – javisst! Inte brunt, grått eller svart.
Men blötsnö är tung snö. Så det är inte direkt roligt med de mängder vi nu åter får denna vinter, mycket tidigare dessutom än ifjol.

Igår fick jag bilen helt putsad, körde den varm och den var fri från snö och is. I natt kom det mera snö, som ni kan se. Ställvis var täcket på bilen 20 centimeter.
Och det ska fortsätta snöa i kväll och i natt, efter att ha varit uppehåll några timmar.

Eftersom plogbilen kör tidiga morgnar för att få gatorna fria från snö är många bilar inplogade. Jag behövde snöskuffare för att komma så nära min bil att jag kunde borsta bort snön.

Sedan kom jag inte loss i uppförsbacken utan hjälp. En snäll man, visste inte vem han var, skuffade på och efter några om och men kom jag iväg.

När jag sedan hade handlat till mamma fanns det inga p-platser utanför mitt hem. Bara stora snöhögar och bilar som var övertäckta med snö.

Det går mycket tid och energi åt till snöjobben nu. Men fick ihop 3565 steg också, på marknaden på torget och i affärer. Motion också med snöarbetet, som lär fortsätta imorgon…

Hade redan hunnit glömma vintern 2021–2022.

Lucka 7 och lucka 8, fina fönster

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Hade lång arbetsdag i går och skrev mitt inlägg sent på kvällen då jag var ute och promenerade i snöyran. Glömde helt bort att göra ett inlägg med rubriken Lucka 7 🙂

Här kommer två fina fönster som lucka-bidrag, tagna under Lovisa Jul-helgen den tredje december.

Den första bilden är från Kungsdammen och från en av gårdsbyggnaderna där.
Den andra bilden med stjärnan i fönstret är från Vackerbacka.

Mina dagliga promenader har fortsatt. Ibland har dom varit ganska korta men alltid över 2500 steg.
Söndag 4 december: 2979 steg.
Måndag 5 december: 3648.
Tisdag 6 december: 3347.
Onsdag 7 december: 2600.
Totalt 68 dagar på raken av korta promenader.

Bilden är tagen från kvällspromenaden söndagen den 4 december. Jag har ett antal promenadbilder på lager, ska försöka visa dem efterhand.

Oh no, here we go again

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Blötsnö. Tungt att få bort med borsten.
Men ok, plus minus noll grader, inget som frös fast.

På kvällen låg det lika mycket snö på bilen som på dagen några timmar innan.
Lätt snöfall, från morgon till kväll.
Kvällspromenad, runt ett par kvarter.
Trappingången till grannhuset klockan 22.30. Lär nog putsas imorgon bitti av duktiga fastighetsskötare.

Och jag lär vakna kring 4.15 då snöröjningen börjar 🙂
Men bra att sådan finns. Och att våra problem inte är större än dessa.
Och att öronproppar finns.

Hjältarna glömmer vi aldrig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hjältegravarna på Lovisas nya kyrkogård.
Snön har dalat lätt hela dagen. Det är en minusgrad och ingen blåst.
Helt idealiskt då någon vill tända ljus på gravar.
Lyktorna är resultatet av en insamling, handsmidda var och en. Krigsveteranföreningar, församlingar, reservister och andra föreningar och organisationer har under årens lopp alltid sett till att det finns ett ljus vid varje krigshjältes sten. Nu finns även fina lyktor ❤
Morfar Edvin Ahllunds sten. Jag har svårt att minnas platsen exakt fastän jag kommer hit varje år, flera gånger. Var det andra stenen i första raden, eller första stenen i andra raden, eller andra stenen i andra raden. Började putsa snön från en av dem. Slutet på namnet var LUND 🙂 Men nej, det var ju Kurt Bärlunds sten, bredvid morfars.

Jag tror att varken Kurt eller Edvin tog illa upp. De kunde se mig våndas där vid stenarna och kanske smålog lite för sig själva i sin himmel. ”Nåja morfar, äntligen hittade jag dig” sade jag. ”Varsågod – här är ditt ljus såsom under många år tidigare. Tack för att du gav ditt liv så att jag kan leva i ett fritt land”.

Många kransar och ljus vid Pro Patria, För Fosterlandet-stenen. På dagen finns här hedersvakter, likaså på julaftonen.
Klockan är fem på eftermiddagen. Mörkret har lagt sig. Julgranen har kommit till gården och Finlands flagga får ännu vaja kvar en stund.

Känner stor tacksamhet för mycket i dag. Nu ska jag börja se på tv, balen från presidentens slott, en tradition som lever och förändras med tiden, efter en paus under pandemiåren. Och så ska jag skåla för mitt kära fosterland Finland 🕯🍾

Lucka 6, tack för självständigheten 🙏

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här dagen har alltid varit viktig för Finland, sedan 1917 och efter krigen på 1930-1940-talet.

Ju äldre jag blivit själv, desto mer har jag förstått vilka uppoffringar som gjordes av våra förfäder. Självständigheten uppskattas mer och mer dag för dag, inte minst för att vi nu kan se hur Ukraina kämpar för hela Europa.

Tackbrevet som mormor fick av fältmarskalk Mannerheim har jag inramat här hemma.

Min morfar Anders Edvin Ahllund fick jag aldrig träffa. Hans kropp återfanns inte heller. Det blev ett livslångt trauma för hans hustru (min mormor) som blev krigsänka med fyra barn. Min mamma, som är 88 år i dag, var krigsbarn på västkusten i Sverige några år.

Gravljus med Finlands flagga ska min syster och jag föra till hjältegraven i dag. Vid olika hjältegravar i nejden, och runtom i hela Finland, har kransar lagts ner i dag för att hedra minnet av alla stupade. Traditionen är mycket viktig och även barn från grundskolan brukar dagen innan självständighetsdagen föra ljus till hjältegravarna. På det här sättet ser vi till att kamperna som utkämpades, och den seger som slutligen efter stora uppoffringar blev vår, Finlands, inte faller i glömska.

Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
Jag vill tro det 🙏

Glad måndag! 05-12-2022

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Måndagen har oförtjänt dåligt rykte och därför startade jag den här utmaningen för många år sedan. Sätt ut en bild som på något sätt gläder dig och kanske någon annan, och som visar att även måndagar kan vara bra dagar 🙂

Den här buketten fick Lovisanejdens Lucia Maija Korhonen då Nya Östis och Röda Korsets lokalavdelning gratulerade henne igår. Buketten har under flera års tid donerats av Kim Svenskberg.