Pias bil, även Hiivatti kallad, står på P-platsen under träd från vilka det droppar ner klidd och kladd. Nu på hösten var det äntligen dags för en dusch. Frågar vi Hiivatti var det i grevens tid. Hen hade ju stått där och skämts en aning, oduschad under flera veckor, med andra bilar på parkeringen.– Hur skulle det kännas för er själva om ni inte fick gå i duschen på tre månader, frågade Hiivatti.
Ja, hmmm… det vet vi precis. Kul hade det inte varit.
Bilen som hade sett närmast grå eller gråbrun ut visade sig vara svart! Och den sken i kapp med solen som visade sig mitt på dagen.
För mig var det nästan en märklig känsla att kunna gå till affärer efter att under en veckas tid ha varit låst till två jobb. De senaste sju dagarna har jag vaknat, ätit frukost, duschat, börjat jobba… jobbat och jobbat och jobbat… kommit hem, pusslat lite, sett på tv. Inte hunnit med att sköta varken eget utseende eller med att till exempel städa hemma.
Riktigt lika smutsig som Hiivatti var har jag inte varit, men om ni tyckt att ni sett ett troll ute i Lovisa kan det mycket väl ha varit jag 😱🤣
För ett år sedan tog jag detta foto i Ekenäs under en minisemester i augusti. Så vackert inramat fönster, eller hur?
Nuförtiden tycker jag att jag inte hittar några fina fönster, men kanske det är så att jag blivit hemmablind.
Det är också något jag gärna skulle vilja ha tid för igen… efter en vecka eller två… att stanna upp, att gå strövtåg med kameran i lilla Lovisa.
På resor har jag på ett annat sätt ett lugn att titta mig omkring. Men några resor har det ju nästan inte blivit de senaste två åren.
Slutspurt med tidningens layout i dag. Vad har jag lärt mig under veckan som gått? Mycket om det som har med layoutjobbet att göra, det vill säga vilka utmaningar personen som jag vikarierar ställs inför. Det är nyttigt som chef att se sådant ibland.
Men jag har också lärt mig att jag efter det här varken vill eller orkar göra två personers jobb under en dryg veckas tid, utan en enda ledig dag.
Ibland måste man gå den hårda vägen för att få insikter.
Ett minne från maj månad i Kajsaniemiparken i Helsingfors. Nu när löven har gulnat och de flesta har singlat ner till marken kan det vara skönt att påminnas om att det kommer en ny vår 😍
Orsakullan har en bloggutmaning varje månad. För varje dag finns några ord, en kort mening, och vår uppgift är att berätta mer kring dem. För den femte oktober gäller ”Berätta om en händelse som förändrade ditt liv”.
Jag väljer två av de största jag kommer att tänka på i dag. Den ena var då min pappa valde att ta sitt liv när jag var bara femton år gammal. Hur allt detta påverkat mig har jag svårt att själv beskriva i korta ordalag. Men helt klart är det att det var en traumatisk händelse i en ung persons liv.
Att min man ville skiljas 2014 blev den andra chockartade upplevelsen efter sexton år tillsammans. Med facit på hand tycker jag att jag trots allt klarade den bra. Det krävdes nästan två år att så att säga komma på fötter igen, men efter det har ju mycket hänt. Jag sade upp mig från en fast anställning, blev företagare och medarbetare på Nya Östis där jag senare valdes till redaktionschef, och sedan augusti 2019 är jag chefredaktör.
Men visst hade terapeuten rätt, jag gick hos henne 2014-2015. De här två händelserna har påverkat mitt liv. Känslan av trygghet har försvunnit två gånger då två personer som stått mig mycket nära valde att lämna mig.
En skugga av mig själv? Ja, det visar den här bilden tagen i söndags. Men annars tycker jag inte att jag är bara en skugga av mig själv. Allt som händer oss i livet formar ju oss på ett eller annat sätt.
Jag är den jag är och glad för varje dag jag vaknar, är någorlunda frisk och kan dela mitt liv med de personer som nu står mig nära. Vi ska vårda våra relationer ❤
Glad och något förvånad över att pelargonerna på balkongen är såhär fina fortfarande i dag så här i början av oktober. Ute är det +11 grader och jag tror att blommorna trivs i den svala luften på den inglasade balkongen. Men det var nog också två praktexemplar jag köpte i våras.
I bakgrunden ser ni eken Lukas. Två löv har börjat gulna lite. Men det är säkert också helt normalt för ett träd på hösten 🙂
Med pusslet har jag avancerat så här långt. Det har varit mycket fin avkoppling om kvällarna efter layouten som krävt koncentration och kreativitet.
Vi tycker ju ofta att vi ska orka, orka och orka lite till då det gäller både privatliv och jobb. Jag brukar säga rakt ut då det är så att det blir för mycket jobb, och just nu är jag inne i en sådan period. Jag har bett om hjälp och även fått sådan från olika håll, men arbetsbördan och ansvaret är ändå fortfarande stora.
Försöker njuta av det varma höstvädret, den fina blå himlen, de vackra färgerna.
Tillbringade jag mest inomhus dock, på grund av jobbet. Men på väg dit hann jag njuta av sol och blåst och hög klar luft och även lite värmande solstrålar för vi hade +13 grader 🙂
Så här tomt är torget i Lovisa förstås inte alla dagar. Men på söndag är här lugnt.Klarblå himmel, vackert färgade träd!
Efter avklarad layout i dag bläddrade vi i gamla Nya Östis-tidningar från 2015, året då NÖ föddes. Det var kul att se hur mycket som hänt sedan dess. Vad gänget skrev om då och hur layouten utvecklats, bland annat med indrag i texterna, nya vinjetter, lite tydligare struktur på allt och kanske ibland även lite bättre foton än då 🙂
NÖ:s redaktion har alltid gjort så gott den kan, inom ramarna för de resurser som finns. Så gjordes 2015 och så görs nu, och alltid strävar vi till att bli lite bättre. Att utvecklas på olika sätt. Men viktigast av allt är att vi är en totalt lokal tidning, en svensk röst för Lovisanejden. Och att vi har en tröskel som är väldigt låg då det gäller material som vi tar emot och publicerar.
Det fina vädret fortsätter. Sol och +13 grader, otroligt för att vara i oktober. Jag är tacksam.
Firar det med en klassisk skylt, lite somrig dessutom, som togs i början av augusti då det var öppna trädgårdar i Lovisa. Fler skyltare hittas via bloggkompisen BP!
Snart dags att åter fortsätta med layouten av nästa veckas Nya Östis. Ingen ledig dag denna vecka, men ibland kan det vara bra att sätta sig in i andras jobb. Då är det inte lika lätt att ställa sig frågan ”ja men är det nu inte bara att…” som lösning på andras bekymmer, frågor och problem i jobbet.
Det har varit +12 grader varmt och ännu nu vid halv tio på kvällen är det +10. Ingen blåst, inget regn. Mycket skönt.
På grund av layoutjobbet har jag tagit sovmorgnar och sedan jobbat med tidningssidorna mot eftermiddag och kväll.
Här är jag på väg hemåt från kontoret där tidningen layas. Jag leder cykeln längs trottoarer och grusgångar då jag ännu saknar lampa bak på cykeln. Löven prasslar så fint under fötterna och det känns tryggt att gå genom mitt kära Lovisa ❤ Så borde alla få känna det.
Tänker ofta på oroligheter som drabbar världen och olika länders invånare. Våld, tortyr, översvämningar, bränder, jordbävningar och vulkanutbrott. Bilar sätts i brand, människor skjuts på öppen gata och våningshus drabbas av explosioner – mycket sånt i kära grannlandet Sverige nu 😢
Jag tar genvägen bakom Hesburgers lilla kioskrestaurang, över rådhusets bakgård, hemåt.
Ingången till biografen Kino Marilyn i Lovisa. Bilden är tagen en tidig vår, tror jag. Och kanske jag har visat den förr? Gillar huset, arkitekturen. Här finns förstås även annat än bara en bio, bland annat en frissa, bostäder, begravningsbyrå med mera.
Det är sällan jag missar en James Bond-premiär. ”No time to die”, Daniel Craigs sista Bond-rulle, ska jag absolut se någon dag. Men just den här veckan då jag stundvis gör två personers jobb har jag varken tid eller ork att gå på bio. Det får bli till lite senare. Trailers från filmen har jag sett flera gånger och den har fått rätt bra kritik. Brutal som vanligt, men även spännande och fartfylld och lyckligtvis med en annorlunda kvinnosyn än då nån gång på 1960- och 1970-talet.
En del av den här dagen och morgondagen går i layoutens tecken. Solen skiner och vi har +12 grader, inte fy skam för att vara en andra oktober.
Fredagens utmaning hos Elisamatilda är frågor som berör UPPTÄCKTER.
När hittade du senast rikedom? – Rikedom är för mig mycket av det vi kan ta för givet i vardagen. Hälsa, vänskap, ett jobb att tycka om. Rikedom kan utgöras av lugnet i naturen vid en hyrd stugan, något jag upplevde för ett par veckor sedan. Att få sova länge om morgnarna är också en rikedom. Allt handlar alltså inte om guld och pengar.
Vad tappade du senast bort och fick tillbaka? – Har tappat allt möjligt, och nu tydligen närminnet, så jag minns bara sånt jag tappade för länge sedan. Inget jag tappat alldeles nyss och fått tillbaka.
Vad är något du nyligen upptäckt om dig själv? – Att jag klarar mer än jag tror. Alltid lika överraskande. Till exempel att layoutkunskaperna inte rostat helt. Jag har kunnat laya under mer än tjugo år, först med QuarkXPress, sedan med InDesign. Still going strong.
Vad fick du senast omslaget? – Ett paket? En gåva från någon? Eller något jag köpte från köttdisken i affären? Svåra frågor här.
Vad har du kvar att upptäcka? – Hur mycket som helst. Olika länder och städer, men också en massa smått, men därmed inte mindre viktigt, på hemmaplan.
Är inte helt ringrostig då det gäller att ta foton på innebandymatcher. Beror på vilken plats jag får på läktaren. Sitter man nere vid sargen är det ju alltid lättare att få hyfsade bilder. Här är det Lovisa Tors Ronny Blomqvist i blå blus som har bollen.
Det blev en riktig nagelbitare, eller ska vi säga rysare, då Tor tog sig an Sudet i Kouvola i torsdags. Tor ledde med siffrorna 1–6, men sedan lade Sudet i en ny växel och knappade på kort tid in försprånget. Hemmalaget kom till och med i kapp till 6–6! Sedan fick Tor lyckligtvis ordning i sina led och kunde göra tre mål och vinna matchen 6–9.
Det där med att heja, skrika och applådera har ju också varit lagt på undantag under pandemin. Lite ont i armarna blev det stundvis 🤣 och klockan på handleden registrerade en fantastisk aktivitet av allt applåderande. Blev knappast av med många kalorier, men skojigt är det att åter då och då komma iväg på matcher. Ganska många använder ännu ansiktsskydd då sådana rekommenderas, och det tycker jag är bra.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 