Jag kan vänja mig vid det här

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… att få vara ledig. Göra vad jag vill. Hoppa i bilen med syrran och åka till grannstaden.

Det var sol över våra huvuden när vi lämnade Lovisa. Sedan kom vi till Gammelby, Pernå, och då började det regna. Framme i Borgå regnade det också lite. Men så fort som vi steg ut ur bilen och hade knappat in alla nödvändiga data för Easy Park (applikation för att betala parkering, som kostar i Borgå… hej, alla turister, i LOVISA parkerar man gratis överallt!)… så ja… då började solen lysa även över Lovisaborna

Här några vyer från grannstaden. Det är inte så dött där som det ser ut på bilderna.

Det hade ju regnat nyss så folk var väl därför inomhus?
Här syns redan några fler personer :-!

Jag vill säga att det funkade bra med avstånd och hänsyn till andra. Inomhus används ansiktsskydd och alla håller avstånd i affärerna. Tummen upp för det!

Här åt vi en delikat pajlunch efter utfärden, shoppingrundan.
En parkvy fotograferad i förbifarten.

Och vad shoppade jag? En blus. Klistermärken. Två pussel. Ett dagbokshäfte med Muminmotiv. En scarf med leopardmönster 🙂

Fredagsnjutningar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Tidig eftermiddag hade jag shindobehandling. Den här gången gick den extra på djupet och rörde mig till tårar i ett visst skede. Varma befriande tårar och ingen hysterisk ledsen gråt. Mycket skönt.

Sedan mat, vin och efterrätt tillsammans med två väninnor på restaurang Locale.

Restriktionerna är ännu stränga vad gäller servering av alkohol. Den slutar klockan 18. Men det är ju inte bara för vinets skull man går ut och äter. Vi började klockan 16 och gick hem halv sju. Vem säger att man måste äta senare än så och sitta hela natten och uggla 😀

Pizza med mozzarella, tomat och basilika för mig.
En flaska vitt vin delades på tre personer, och en chokladkaka med jordgubbar till efterrätt delades på två personer 🙂

Fem en fredag – ÖVERFLÖD

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det här är bara en symbolbild på överflöd av gott och sött. Tagen för några år sedan på en fikastund hos vänner 🙂

Vad har du för mycket av hemma?
– Kommer inte på något sådant. Kanske färdigt lagda pussel just nu, innan jag ger bort dem 🙂

Vad skulle gärna få fyllas på automatiskt i din kyl?
– Automatiskt? Vin och goda ostar kanske?

Vad är det mest onödiga i världen?
– Krig, ilska, våld och hat. Men om vi tänker på prylar så finns det ju allehanda rackerier som inte behövs.

Vad är något du alltid har att ge till andra?
– Planerad tid för träffar, empati vid behov. Saker eller plagg som jag inte själv längre använder ger jag gärna bort gratis.

Vad kan du göra hur många gånger som helst utan att tröttna?
– Äta gott med vänner ute på restaurang. Hemma, lägga pussel.

Fler som antagit den här utmaningen hittar du hos Elisamatilda.

Kärt återseende

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Både då det gäller vännen Marina och robotgräsklipparen Robbe 🙂

Det är nästan ett år sedan vi träffades senast med Marina, ute i trädgården, sommaren 2020. Och Robbe? Undrar om jag inte skrev en artikel om honom sommaren 2019?

Då solen inte låg bakom ett tunt molntäcke var det väldigt varmt, men… vi klagade inte! Det går att hitta skugga på en stor tomt.

Med goda vänner gör det inget fastän man inte träffats fysiskt på tio månader. Man hittar den röda tråden till samtal i alla fall. Vissa saker får man uppdatera lite mer ingående än andra, men i det stora hela kan man återuppta snacket där det slutade senast. För visst har vi haft kontakt via Messenger och andra kanaler.

Ritualer kring hur man beter sig för att undvika smittrisk ledde till en hel del skratt. Först hade jag tänkt fota Marina på femtio meters avstånd och skriva i bildtexten ”det där rödvitrandiga som ni ser vid uthusets knut, det är Marina” 😀 ”Vi håller avstånd!” Men sedan blev det den här bilden i alla fall. Och avstånd höll vi också utomhus, två meter minst och vi var inte fler än två personer på plats.

Ljudmässigt kan det har verkat som om vi var minst fyra eller fem ibland, dock 😀

Innan vi hade öppnat skumpaflaskorna och huggit in på kex och ost såg det ut så här.
Och Robbe, han jobbade oförtrutet på. Ibland törnade han mot våra stolar eller mot bordet. Smått förnärmad kanske han blev. ”Här sitter ni och rör inte på arslet, hur ska jag kunna jobba då?” Men sedan surrade han tämligen tyst vidare. ”Hrmpf”, sa han.

Då jag undrade varför han surrade runt ganska planlöst tyckte jag mig höra honom svara ”du ska vara tyst och glad för att det är jag som klipper gräset, annars får du klippa själv!”

Lite ovant med inga måsten

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Igår hämtade Pia en liten bukett vitsippor till mig. Jag har inte själv plockat sådana på många år. Har vänner som plockar dem till mors dag om blommorna dykt upp då. De här slokade fort i värmen men återhämtade sig lika snabbt då de fick en vas med vatten att stå i.

Vitsippor ger försommarglädje. Sedan kommer liljekonvaljen som är en av mina favoritblommor.

I dag hade jag sovmorgon och långsam frukost efter duschen. Det känns ovant att inte direkt behöva sätta sig vid datorn för att sortera mejl och svara på dem. Tidningen för 20 maj är ganska långt planerad, men jag behöver inte nu på en dryg vecka befatta mig med resten av produktionen. Det är skönt att vi kommit så långt nu att vi börjar ha vikarier för nästan alla poster då det gäller tidningsutgivningen.

Ska ta en cykeltur i dag. Låset fixades, jag fick TRE nycklar till det nya 🙂
Ska träffa en vän som jag inte har träffat IRL sedan förra sommaren.

Solen skiner, det är +23 grader.

Lediga dagar – wohoo!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Det är inte så att jag inte gillar solen 🙂 Men för att få en bild överlag, där man ser nånting i motljus tog jag den här bilden igår kväll.

Nu har det mesta ute i naturen exploderat i blom. Trädens grenar har fått mössöron och andra skott, och snart spricker löven ut. I går hade vi +20, ställvis varmare, i dag har vi haft +25.

Jag lovar mig själv alla år att jag inte ska pinas av värmen, inte sucka då jag kliver in i en stekhet bil 😀

Det blir lite favoriter i repris eftersom jag inte fotat så mycket annat 🙂 Bara flyttat på blommorna.

Men nu ska jag ha några lediga dagar! Jag har knappt vågat säga ordet högt tidigare, för vad som helst kan hända i dessa covid-tider. I en liten organisation, då en understödsförening ger ut en tidning, betyder det att jag i sista hand har stort ansvar och blir någon sjuk, eller blir deras barn sjuka… ja, då avbryter jag min ledighet.

Men jag vågar hoppas att jag i det stora hela ska kunna koppla av nästan tio dagar! En så lång period har jag som privatföretagare inte varit ledig på fem år.

Kalendern har börjat fyllas med träffar av olika slag. Jag är glad och tacksam för det. För att jag har nära och kära och vänner i mitt liv ❤

Hur galet som helst, del 73

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
När man äger nästan enbart svarta kläder ser det ut så här då man glömt något slag av papper i tvättmaskinen…

Överraskningen är alltid lika oangenäm. Har det snöat? Har någon buse gömt kokain i min maskin?

Nu måste kläderna torka, sedan ska de skakas av och sedan går det troligen åt en rulle klädtejp, om det ens räcker med en rulle.

Varför lär jag mig aldrig att kolla tvätten, se att där inte finns något med som inte ska finnas där?!

Nå… tröstar mig med att värre saker kan hända. Och att jag har några lediga dagar framför mig. Egentligen min första längre semester på fem år! Hela tio dagar ska jag få vara ledig ❤

Så visst kan man börja en semester med att putsa kläder fria från tusentals pappersbitar 😀

Glad måndag! 10-05-2021

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hälsningar från balkongen! Nu ska det vända, vädret ska bli soligare och varmare. Kanske inte helt och hållet i dag, några skurar har utlovats. Men imorgon borde vi ha närmare 20 grader.

Påskliljorna har mamma plockat på sin gård, fick dem igår. Samtidigt som jag köpte en hängpelargon till mamma på mors dag köpte jag även två till åt mig själv, så nu har jag fem här hemma 🙂

Glad måndag på er alla!

Nyser, snorar och ”gråter”

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

I natt började jag nysa alldeles förfärligt. Var tvungen att snyta mig flera gånger. ”Snoret” är dock genomskinligt och rinner lätt. Antar att det här är något slag av lindrig variant av biverkningar av Moderna-vaccinet mot covid-19 som jag fick i går. Nysningar, torrhosta och rinnande ögon – det har fortsatt hela denna dag.

Armen, och platsen där sticket gavs, är ömt vid beröring och något styv. Men inget värre där heller.

Får följa upp det här och hoppas att symptomen går om inom några dagar. Att jag inte får feber som håller i länge osv.

Jag har inte på många år tagit influensavaccin, eftersom jag blev sjukare av dem än utan dem…
Jag har också ställt mig tveksam till detta vaccin mot covid-19. Men så har jag låtit mig övertalas. Covid-19 är ingen vanlig säsongsinfluensa. Det blir liksom att välja mellan att drabbas av covid-19 eller av de biverkningar vaccinet kan ge…

Pioner som jag köpte från en affär igår. Klippte av stjälkarna och fick nytt liv i blommorna. Hoppas att de har kraft att slå ut 🙂 ❤