Shindo – vägen till hjärtat

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag har googlat shindo, men inte hittat någon informativ sida om behandlingsformen. Här finns ändå en artikel om Elisabeth som jag är kund hos.

Dagens behandling var 75 minuter lång. Kunden ligger fullt påklädd i sina egna bekväma plagg på en ganska tunn madrass på golvet.

Elisabeth öppnar meridianerna med hjälp av sina händer, armbågar, knän och fötter.

Det ska bli spännande att se vad som händer med mig och min kropp under dagens och kvällens lopp. ”Behandlingen fortgår i kundens kropp även efter behandlingen, säger Elisabeth i artikeln. Egentligen är det kroppen själv som utför behandlingen, inte jag”.

Mina tårar började rinna under behandlingen och det kändes otroligt skönt. Jag hade också lika lätt för att skratta då vi åkte hem. Och tårarna som kom, de kom inte av sorg, och gråten var inte krampaktigt hulkande.

Tårarna rann helt varma ned för kinderna, mera som ett resultat av lättnad och glädje. Sådana tårar är helande.

Den pansar jag har byggt inne i min kropp, för att klara mig vidare efter olika svårigheter, den kan nu sakta börja brytas ner. Jag börjar härefter varva den klassiska massagen med shindo.

Ett ljus kan tändas även i de hjärtan som levt i mörker ett tag.

På en ledig dag, utan måsten

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer

… då kan jag sova till halv elva. Frukosten kan jag  äta halv tolv. Samtidigt som jag spelar Wordfeud.

Jag sätter på en tvättmaskin. Passar på att byta lakan. Sådant som jag annars hinner och har ork för endast på lördagar, den enda lediga dagen jag vanligtvis har. Nu känns det skönt att alla det där ”måstena” jag har hemma; dammsuga, diska, köra tvätt och hänga den, sortera disk, och allt möjligt annat… kan spridas ut över fyra lediga dagar.

Jag noterar att det plingar i telefonen. Mejl och messenger, sms och Whatsapp. Men jag behöver inte reagera på dem direkt, det som har med jobbet att göra får vänta till måndag. Och så svarar jag bara på samtal som jag också vet att inte har med jobbuppdrag att göra 🙂

Solen lyser, himlen är blå. Lite senare ska Carita ut och gå!
Se, det rimmade!

Coronaåret sett ur ett personligt perspektiv

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag funderar ibland på det. Hur har coronapandemin påverkat mig?
Vi har levt med den snart ett år. Har den utgjort ett stort problem för just mig?

Ger jag ett snabbt svar blir det NEJ. Restriktioner och regler har inte känts särskilt oöverkomliga. På jobbet har jag haft det lugnare då antalet möten minimerats. Jag har känt mindre stress och press.

Tidningen har kommit ut under hela pandemin. Kontakterna mellan mig och medarbetarna har funkat via olika kanaler.
Men jag kan hålla med om att sociala kontakter IRL ansikte mot ansikte inte kan ersättas av videomöten i all evighet.

Ändå måste vi acceptera läget. Vi SKA inte umgås just nu. Sociala kontakter ska minimeras, punkt och slut.

Jag har efter skilsmässan våren 2014 levt ensam i nästan sju år. Så det här med att vara ”isolerad” är inget nytt.
Min släkt är liten. Mina närmaste utgörs av min syster med familj och min snart 87 år gamla mor. Jag har inga barn.

Jag har till min egen förvåning insett att jag också har en introvert sida. Den delen av mig tycker om att vara ensam. Att inte ha någon som lägger sig i då det gäller hur jag lever mitt liv.

Min andra sida är social. Den babblar på och träffar vänner så ofta det går i dessa tider. Alla de vänner jag träffat regelbundet under det senaste året är ovärderliga, och jag tror att de vet om det ❤

Min öppenhet i bloggen och min position som chefredaktör har också gjort mig till ett lovligt byte på sociala medier, där många tycker att jag måste klara av kritik.

Så jag kan säga att coronapandemin på sätt och vis har hjälpt mig. Den har gett mig en sköld som jag kan ducka bakom då det känns som too much. Under året som gått har jag ännu tydligt sett var mina riktiga vänner finns och vad som är viktigt i livet.

Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det är skönt att pandemin bidragit till att man inte måste göra en massa. Man får lulla hemma bäst man vill. Men alla täcks inte säga detta rakt ut.

Och visst! Jag vet att många personer och företag lider av isoleringen och restriktionerna.

Alla vill vi se ett slut på pandemin. Men den har också hämtat en del bra saker med sig.

(blogginlägget var ursprungligen längre, men jag bantade ner det då jag tyckte det var FÖR långt, vem orkar läsa? Därför kan en del kommentarer handla om sådant som jag senare strök från texten)

Fina fönster, del 173

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vackra kyrkofönster i Lovisa.
Det har inte blivit så många nya fönster i min serie här på bloggen. Jag fotograferade ofta sådana utomlands, men nu har vi ju inte kunnat – eller ens velat – resa, så serien har lite torkat in.

Jag får väl lov att bli mer på alerten här på hemmaplan i stället. Hitta de fina fönster som säkert finns här och där.

Snart har jag jobbat klart för i dag och nu stundar något så ovanligt och lyxigt som fyra dagars ledighet! Jag har inte planerat in något speciellt, utöver shindobehandling på fredag. Men bara det att inte behöva ha väckarklockan att ringa och att timmarna vid datorn kan minskas är skönt 🙂

Solen nådde balkongen!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I dag funderade jag på det – när ska det ske? Att de första strålarna når min balkong? Jag har bott här snart 3,5 år men jag minns ändå inte sådant där.

Sedan såg jag fenomenet. Klockan var 17.14.

Efter det tog jag några foton i mörkret här hemma, då bara levande ljus och teven lyste upp rummen.

Och på balkongen har jag alltid tre värmeljus. Ett i en lykta och två i skalet av två utbrunna blockljus.

Önskar er alla en mysig och lugn kväll ❤

Pusselläget och hemmadag

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I går kväll såg pusselläget ut så här. Det här motivet hör till de lite enklare och jag har hittills avancerat rätt snabbt fastän jag bara pusslat en timme eller två per kväll. I nedre kanten har jag också ganska många bitar på plats, den blev bara utanför bilden 🙂

I dag har jag jobbat enbart hemifrån. Många mejl, telefonsamtal, framtidsplanering.

Ute skiner solen från en klarblå himmel. Det verkar ändå blåsa så jag antar att det känns kallare än de plus tre grader vi har.

Det blir ändå ljusare för var dag som går och vetskapen om att våren är i antågande och sommaren likaså får oss att orka bättre. Från och med måndagen den 8 mars har vi tre veckor av nedstängning framför oss i Finland.

Värst är smittläget i huvudstadsregionen, så det kan kännas orättvist för andra att drabbas. Men vi ligger bara åtta mil från Helsingfors. Jag har inte varit där på snart ett år om jag minns rätt, det känns märkligt… men jag vill inte heller åka dit så länge coronan grasserar.

Take-away får säljas, så jag hoppas verkligen att restauranger och lunchställen klarar också den här stängningen.

Blandade Lovisabilder tagna 28 februari

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Brandensteinsgatan, vy österut. Jag står vid kyrkan, varifrån jag kom ut i går efter gudstjänstens digitala kaffestund.

I det gula huset fanns tingsrätten en gång, och ett apotek. Nu finns där försäkringsbolag och bostäder. Lite längre ner, i följande kvarter till höger finns församlingarnas Kyrkotorget, läkarstationen Mehiläinen, lunchrestaurangen Sakura Deli med mera.

Infarten från väst ser inte så vacker ut då snödrivorna är smutsiga och träden ännu kala. Här står jag också vid kyrkans bakdörr. Då man kör in mot Lovisa ser det ut som om man skulle köra rakt in i kyrkan men vägen gör sedan en liten sväng förbi den.

De här bilderna togs i går. I dag har vi haft både moln och sol, cirka fem plusgrader. Mycket jobb har jag haft, men jag kom ut på en intervju och det är alltid kul att få lite frisk luft i lungorna. Fastän det ibland känns si och så med den luften då man har munskyddet som täcker halva ansiktet.

Man skämtar ju rätt mycket om det. Att man bara ser ögonen på folk. Maskerade banditer är vi alla 🙂 De finns ju sådana där genomskinliga varianter där man kan se om folk ler, för alla är ju inte lika bra på att få leendet att nå upp till ögonen.

Glad måndag! 01-03-2021

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Ungefär så mycket snö som på bilden har vi kvar i Lovisatrakten. Inte överallt förstås, gatorna är tämligen snöfria. Men det finns stora högar av snö på sidorna av dem, åkrar och parker har fortfarande ett snötäcke och eftersom det är minusgrader på nätterna blir det skare.

Den här bilden gör mig glad. Där ligger snögubben och tittar upp mot skyn med ett leende på läpparna och näsan i orange glatt spretande. Fotot har tagits av konstnär Outi Välitalo från Jyväskylä och det har publicerats i Freestyles väggkalender. Den köpte jag för att stödja arbetet bland unga med missbrukarproblem.

Trevligt att vara gäst i Herrens hus

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Här stod jag och väntade över en kvart i dag och undrade varför dörren till Herrens hus var stängd. Jag skulle ju infinna mig vid ett visst klockslag för intervjun / kaffediskussionen som hade med fastan att göra och som arrangeras digitalt av Agricola svenska församling.

Här hann jag redan bli nervös. Jag tycker mest om att uttrycka mig i skrift, inte att tala utan att ha papper framför mig. Så jag hade en utskrift med lite stödanteckningar med mig.

Sedan visade det sig att dörren inte alls var låst. Den var bara trög och tung 😀 Och jag kom in helt lagom då sista tonerna av orgelmusiken ljöd under dagens digitalt sända gudstjänst.

Fredrik Geisor ledde diskussionen på ett avslappnat och bra sätt.

När sändningen började var jag inte alls nervös, för vem skulle behöva vara rädd i Herrens hus, frågade vi oss. Kaffe-te-diskussionen strömmades via församlingens webbsajt och via dess FB-grupp.

Och här är jag åter påväg hemåt. Plus tre grader, blå himmel och dripp-dropp ❤

Skyltsöndag, den 28 februari 2021

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Sista söndagen i februari. I morgon redan mars månad!

Februari månadsbild i den lilla roliga kalender jag fick av min syster i julklapp.

Önskar ju ändå att Winter time skulle vara över snart. Men prognosen för de följande fem, sex dagarna visar max plus fem grader och en del kalla nätter. Så det gäller att hålla ut. Vilket vi lärt oss i många sammanhang det senaste året.

Hos bloggvännen BP hittar du länkar till andra som är med i denna trevliga utmaning, Skyltsöndag!