Gator i Lovisa och en park med damm

Onsdag är så kallad slutspurtsdag för Nya Östis. Dagen då tidningen går i tryck. I morgon ska prenumeranterna få den med dagsposten.

På onsdagar jobbar jag ofta nästan i ett sträck från nio till halv fyra. Sedan kollar jag om den som gör sidorna har allt material som personen behöver, eller om hål på sidorna ska fyllas. När jag får grönt ljus om att allt är ok med sidorna går jag en promenad, ibland till affären.

Jag tycker att den här bilden av Åldermansgatan blev fin. Inramad av höstgrönska på något sätt.
Dammen i Kapellparken.

Det är skönt väder med cirka tio plusgrader som varmast. Ska snart bli kallare, men det är lätt att andas och jag gillar det.

Den här bilden tog jag i går. Det är Chiewtizgatan där jag bor, men mitt hus syns inte på bilden. Huset till vänster, det i rött tegel, blev klart ungefär 2005 om jag minns rätt. Det fick då namnet Corona. Hur lustigt är det i dag? På flaggstångens vimpel står det också Corona, men klart att det ska göra det då huset heter så 🙂

Observera min nya utlottning på startsidan. Ett reflex med motivet Lilla My!

 

Balkongprydnad och bitar som hittar sina platser

Nu gjorde jag så att jag köpte en dekoration, delvis tillverkad av plast, för balkongen. Jag har haft en del äkta grankvistar där men de har torkat så fort och barren skräpar. Den här tycker jag att ser så äkta ut, och nu är det höst på balkongen!

Efter arbetsdagen med tidningen och en trevlig lunch med kolleger flyttade jag från datorn till pusselbordet.

Det är bara så toppenroligt med alla dessa detaljer!

Att hitta den där pusselbiten som fattas

Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.

 

Fina fönster, del 170

170 inlägg med Fina fönster, inte illa, fastän jag säger det själv.
Det här fönstret fotade jag i Ekenäs då jag semestrade tre dagar i augusti.

Den här dagen har gått i arbetets tecken som vanligt. Jag har haft tre telefoner åter en gång och det ringer rätt mycket på prenumerationsavdelningens telefon. Det är ofta adressändringar eller frågor om uteblivna tidningar. Ibland även nya prenumerationer.

Nya Östis har gått stadigt uppåt då det gäller antalet prenumerationer. Inte så att vi har tagit jättekliv, men i dessa coronatider känns det bra att vi inte tappat prenumeranter. Jag tror att den lokala tidningen behövs just nu mer än någonsin.

Människor har tid att läsa och de vill läsa om personer de känner. De vill också ha så kallade ”snälla vardagliga grejer” då media överlag svämmar över av hemskheter.

”Dom har nog bra vägkost!”

”Noilla on kyllä hyvät eväät” (finska) – dom där har nog bra vägkost, sa ett par killar som gick förbi vår kundvagn i Tokmanni i dag. Jag dricker inte cider så de där balarna med drycker är inte mina 🙂 Men det var en kul reaktion av killarna, och visst var det andra som tittade långt efter vagnen.

Ja, men vet ni… skolorna har höstlov snart och somliga reser bort. Mestadels inom hemlandet, men ändå.

I corona-tider ska man helst också storhandla, så att man inte behöver gå i affärer fler gånger än en gång i veckan, om ens det.

Skyltsöndag – den 11 oktober 2020

Här finns mycket information. Jag kanske har visat platsen förr? Men jag tror att här har kommit några skyltar till, annars är det ett slags favorit i repris. Skylten finns i korsningen av Mannerheimgatan och Mariegatan i Lovisa.

Bilden togs tidigare i somras, så att ingen tror att vi har en så här grön oktober månad 😀

Det är bloggaren BP som håller i trådarna för Skyltsöndag. Hos henne hittar du länkar till andra som deltar i den roliga utmaningen.

Let the fun begin!

Under två veckors tid har jag inte pusslat. En vecka lät jag förra pusslet ligga framme. Sedan plockade jag isär bitarna och ytterligare en vecka gick utan att jag påbörjade ett nytt.

Pussel har funnits på hög här hemma, eftersom jag fått använda sådana då jag gett bort pussel som jag blivit klar med. Byteshandel alltså.

Men i dag bad jag min syster köpa ett Jan van Haasteren-pussel till mig då hon var i bokhandeln. Han skapar mina favoritmotiv – älskar dem ❤

Nu tog jag till mig ett med 1500 bitar. Har snart hittat kantbitarna. Men klart att det tar tid innan tusenfemhundra bitar gått genom mina händer 😀

Jag har tappat räkningen då det gäller antal jag pussel jag gjort de tre senaste åren. Men de flesta finns dokumenterade på min blogg 😀

Blandade Lovisabilder

Det lokala lilla bageriet Hardoms bröd har jag för vana att tillsammans med Bettan besöka varannan fredag. Så även i går.

Fortsätter ha nästan ledig dag. Sov till klockan tio, har inga problem med sömnen på det sättet, vilket jag är tacksam för. Kan ibland ha svårt att få tag i sömnen då jag lägger mig och även ligga vaken en timme eller två under så kallade vargtimmen. Då grubblar jag vanligtvis på sådant som jag ändå inte kan lösa just då, något som har med jobbet att göra eller något annat som oroar mig.

Men för det mesta sover jag bra, även då som jag drömmer mycket, det gör jag – det ena tokigare än det andra 🙂

Den här bilden från Östra Tullgatan nära mitt hem tog jag den 21 september. I dag är de löv som finns kvar på trädgrenarna bruna, orange, gula eller röda 🙂

I dag har jag skrivit tre texter. Ett långt reportage på 6700 tecken och två översättningar som alla hör till en välgörenhetstidning som Lions Club Lovisa ger ut inför julen.

Andra segern för Tor i Finlandsserien

Ja, det blev ett par hyfsade bilder trots att jag känner mig ringrostig efter en lång paus. Har inte fotograferat innebandy på över ett halvår!

Lovisa Tor har inlett spelet i Finlandsserien bra, seger borta för en vecka sedan och seger hemma även i dag med siffrorna 9–3 över Sudet från Kouvola.

Tors Jere Jokinen till vänster och Sudets Petri Pöntinen till höger. Petri spelade ännu ifjol hos oss.

Det var strongt av Tor att stå tillbaka och inte släppa in ett enda mål fastän laget råkade på tre utvisningar efter varandra och stundvis spelade med bara tre utespelare mot gästernas fem.

Det är helt klart klasskillnad mellan lagen i division ett, där Tor höll till förra säsongen, och Finlandsseriens lag. Tor har inte heller direkt tappat spelare, vilket fansen kanske fasade för då vi degraderades i våras. Tvärtom. Vi har många rutinerade spelare, även med kompetens från ligan (Elitserien i Sverige). Dessutom massor av hungriga och duktiga juniorer som fostrats i Tor.

Så jag ser med glädje fram mot kommande säsong. Det enda spöket nu heter Corona… och det är tyvärr inget litet spöke.

Jonathan Flinck, ifjol ligaspelare i Ådalens IF, nu tillbaka i moderföreningen Tor.

Men Tor har skött sina plikter bra. Handsprit finns. Ansiktsskydd rekommenderas. Nere vid planens nivå får man inte vara alls om man inte bär mask. Distans mellan människor är också stark rekommendation. Hoppas att allt fler börja inse allvaret med reglerna.