En av favoritutmaningarna i bloggosfären är Skyltsöndag som sedan några år tillbaka förvaltas av bloggvännen BP. Hos henne hittar du länkar till fler skyltare!
Ett minne från min fina minisemester i augusti. På den här gatan fanns det säkert nån gång en hattmakare?
Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör. Rår inte stjärnorna för. (Ted Gärdestad)
Det går ganska långsamt med pusslet nu men nere till vänster har jag gjort en del framsteg. Jag har också hittat små helheter av myllret av hus, trappor och andra detaljer. Men dem har jag sorterat och byggt ihop i askar som inte syns på bilden.
Sedan jag visade förra bilden i onsdags har jag ju faktiskt också fått himlen klar 🙂
I går gav jag bort tre pussel och fick tre andra istället. Det råder nåt slag av pusselboom. Tror inte att det bara gäller Lovisa. Under coronatider och kommande långa, mörka höst- och vinterkvällar behöver människor sysselsättning.
På balkongen är pelargonerna inne i sin andra blomning och jag ska se om jag får en av dem att överleva vintern. I fjol lyckades jag med en, den har jag i köket i dag.
Lampan som tål fukt och kyla är tänd. Ute är det jämngrått. Sedan tretiden har det regnat och klockan är nu halv sex. Det är fjorton grader.
Vi fick vaga löften om att sommaren skulle återvända på onsdag nästa vecka. Men jag tror att den bara orkar ta sig till Sverige. Våra utlovade +21 grader har i prognoserna ändrats till +16. På fredag nästa veckan förutspås +10 och på nätterna bara +2 och +3…
Det är inte så mycket mer man kan göra än att acceptera läget 🙂 Hösten kan vara mycket vacker också.
Och måste jag välja mellan att ha tre veckor med +30 väljer jag det här svalare vädret. Men det kunde ju finnas nåt där mittemellan 😀
Vi var kanske ute i extra god tid då vi planterade ljung på familjegravarna redan nu. Men det var skönt att vara ute där då blåsten var varm och då det inte regnade just den timme som vi tillbringade där.
Det känns bra att kombinera flera utmaningar på bloggen, då jag från och till är med i rätt många. Fem en fredag finns hos bloggaren Elisamatilda.
Flowers on Fridays finns hos Photo by Susan.
Har du eller har haft något smeknamn?
– Ett smeknamn är Tita (tiita med långt i). Det har kanske varit svårt, speciellt för barn, att säga Carita. Bland annat min systerson kallade mig Tita då han var mycket liten för över tjugo år sedan ❤
Smulan är ett annat namn jag gillar. I mitt senaste äktenskap kändes det extra kärleksfullt fastän det också fick sin början då jag lämnade så många smulor efter mig 😀
Har du velat heta något annat?
– Nej, jag har aldrig upplevt Carita som konstigt eller pinsamt på något sätt. Det lär vara min syster som då hon var fyra år, och jag skulle få mitt namn, bestämde att jag skulle heta Carita.
Vet du vad ditt namn betyder?
– Kvinnonamnet Carita eller Karita är ett italienskt namn som kommer av det latinska ordet caritas som betyder barmhärtighet.
Finns det något namn som går igen i din släkt?
– Helena och Elisabeth är ett namn som många har som andra namn. Jag heter Carita Elisabeth och mamma och syster har Helena som andranamn.
Matchar ett namn med personligheten?
– Jag tycker att mitt namn matchar rätt bra med min personlighet, och många andra som jag känner har också ett namn som på något sätt blivit deras personlighet.
Sover med öppet vädringsfönster. I natt var det mysigt att höra blåsten vina i knutarna. En del löv har färgats röda, andra går lite i gult och orange. Men ännu har vi mycket grönt, såväl i träd som på gräsmattor.
Därför blir man ju lite överraskad, för att inte säga lindrigt chockad – då man ser att JULEN kommit till Tokmanni! Lite så där försynt har den smugit in. Några ljus fanns inklämda bland de andra som var vita, gröna, bruna, grå.
Och bakom följande hörn av hyllor. Ett ensamt underlag. Kvarglömt sedan julen 2019? Eller samma försynta påminnelse om att det bara är drygt fjorton veckor till jul!
Nej, gott folk. Jag tycker inte vi behöver tänka på julen än. Och jag hoppas vi slipper höra julmusik i affärerna långt framöver. Den första december kunde dom få börja spela den. Kan man inte få en lag på sånt?!
Var med syster och mamma på café i dag. Speglingen av byggnaden på andra sidan gatan såg jag som vanligt först då jag tog fram bilden i Photoshop 🙂
Hos mig är det sensommar på balkongen. Den övergår sådär sakteliga till höst. En del av tomatplantorna finns kvar, så länge som där finns tomater (inte tomtar – hahaa) att skörda 😀
Bordet, ljungen och ljuset – samtliga har jag köpt i Lovisa. Ljungen i dag från Tokmanni och ljuset från Sähköpiste LSOY Koti. Det mesta du behöver kan du köpa lokalt i din hemstad, var du än bor, hoppas jag ❤
Det har varit en regnig och mulen dag, fullspäckad med jobb, såsom de tre första dagarna i veckan brukar vara.
Torsdag och fredag försöker jag ta det lugnare, varannan vecka har jag massage och den står i tur på fredag.
Den här bilden tog jag tidigare i somras, och såsom så ofta såg jag först då jag öppnade den i datorn att här finns en massa insekter ❤ Myror och nån fluga 🙂 Jag såg dem inte alls då jag ställde in skärpan och koncentrerade mig på växterna i naturen.
I går kom jag så här långt med pusslet. Nu kanske jag inte lägger ut bilder av det alla dagar, det kan bli lite tjatigt. Dessutom hinner jag kanske inte heller alla kvällar pussla såsom jag hann i måndags och i går.
I måndags så pusslet ut så här 🙂
Bilder från Lovisa brukar uppskattas av många bloggbesökare, och då jag har några i arkivet publicerar jag dem.
Vem skulle tro att man här befinner sig ett par hundra meter från kärnkraftverket i Lovisa? Underbart vacker miljö. Och den där känslan att vara alldeles intill havet. Det här är en lugn vik, men på andra sidan bron och vågbrytaren (som inte syns på bilden), svallar havet fritt.
Den här dagen då vi vara där och tog bilder blåste det rätt friskt men det var varmt i luften och därför helt underbart. Jag sjunger ofta och gärna ”Nära haaaaavet vill jag boooo”….
Jag hör till dem som tycker att Fortum borde få tilläggstid för kraftverken. Bolaget har skött sig bra, jag har aldrig upplevt rädsla fastän jag bor på bara tio kilometers avstånd från reaktorerna.
Då jag var barn läste jag i tidningar om evakueringsplaner och sånt. Då kände jag lite oro. Man skulle hoppa på bussar vid torget och forslas bort om nåt hände…
Jag tycker att vårt kärnkraftverk har skötts bra. Jag känner många som jobbar där. Hellre ett välskött kärnkraft bakom hemknuten, än tio bakom gränsen i Ryssland…
Ganska stor del av solnedgången fixad, även en del av marken nedanför den grekiska byn 🙂
Pusselläget 06.09.2020 ser du här. Och från det inlägget kan du gå bakåt så långt du vill om du är intresserad av att se hur pusslet avancerat dag för dag 🙂
Mycket länge sedan jag skrev ett inlägg i den här kategorin. Hade nästan glömt bort den! Och ändå finns det ju mycket som är galet i vår värld, både på ett roligt sätt men dessvärre också på ett tråkigt sätt. Jag väljer det roliga.
Efter, och under en efterfest, kan det se ut så här 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 