Jag har ett sådant här trevligt ”spionverktyg” på insidan av min dörr.
Det sitter över titthålet och förstorar utsikten över trapphuset. Jag ser när någon kommer till mig, vem det är och när jag kan öppna dörren utan att de ringer på.
I vanliga fall har besökaren meddelat sin ankomst via summern nere vid ingången på gårdsnivå. Men ibland händer det ju att dörren där står öppen eller att en besökare slinker in då nån annan går ut.
I dag behövde batterier bytas i kameran. Det var då Adrian nästan tappade nerverna.
– Det skulle behövas en bomb för att få upp det här, sa han. Eller kanske det ändå skulle vara bäst med en bomb under baken på den som låter tillverka sånt här skit.
Den här bloggen förmedlar inte vidare hans svordomar. Men jag håller med honom om att det är snudd på kriminellt att använda sådan hårdplast som man lätt skär sig på då man försöker klippa upp den.
Och till alla som ännu inte vet vem Adrian är.
Tyvärr – jag har inte en ny man i mitt liv.
Adrian finns inne i mitt huvud. Där lever han sitt eget roliga liv.
Ni vet. De flesta kreativa barn har en låtsaskompis 😀
Adrian är min ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja just ja jag har inte läst din tredje bok. Det var så många andra böcker jag hade att läsa då. Har du någon kvar? Jag köper den gärna. Jag tänker på honom emellanåt.
Jag borde ha några ex av den senaste kvar, den som heter Skuggor av svek.
Om du menade att du läst Horny24 och Uppdrag Utrotning?
Många av mina bloggvänner hann aldrig få den första boken, Horny24, för den upplagan tog slut.
Skuggor av svek är den jag har läst. Har du inte den som kommer efter den ?
Nej, Skuggor av svek var min tredje bok som kom ut 2012. Efter det har jag inte skrivit.
Dels tappade jag lusten och kreativiteten vid skilsmässan 2014, dels har jobbet på Nya Östis tagit all min tid.
Men kanske det blir en fjärde bok nån dag 🙂
Ja vi som har läst vill höra mer om Adrian.
Jag har förstått det 🙂 Det glädjer både mig och honom.
Dessa förpackningar kan få den lugnaste irriterad. Att t.o.m Adrian blev stressad då var det besvärligt.
Kram Anki o Minton
Han blir ofta stressad och arg men det syns inte utanpå 😀 Det är bara jag som vet om allt hans morrande.
Kram!
Ska du inte släppa loss Adrian igen? Han kan väl inte bara sitta där i ditt huvud och surra!
Kram, Ingrid
Jo, jag skulle gärna göra det ❤
Problemet är att jobbet med tidningen nu slukar all min tid, och jag är företagare.
Då jag skrev de andra böckerna hade jag några månader tjänstledigt.
Kramar!
JO! Därför köper jag stora batteriförpackningar, så behöver jag inte svära eller skada mig för ofta. Det går åt en hel del batterier alla världens ficklampor och rackerier här…
Köper du dem i papplåda?
Jag har hört att batterier också kan bli gamla och därför inte satsat på megapack.
Har inte råkat ut för att batterier blivit för gamla – vet inte om det beror på att omsättningen är stor, att jag förvarar dem mörkt och svalt eller på ren och skär tur. Och alla förpackningar har plast på ena sidan, papp på den andra – oförenligt förbundna med varandra…
Mina förvaras också mörkt i ett skåp, rumstemperatur. Har inte märkt att det blivit gamla, det var bara nåt jag hörde nån annan säga nån gång 🙂
Jag har en likadan anordning på min dörr. För de gamla titthål var inget värt. Man såg bara att nån stod där men inte vem. Och att någon stod där visste man redan genom att nån ringde på dörrklockan. Så jag köpte en sån där som ser ut som din. Men att bytta batteri i den är ett mindre helvetes syssla. Bombsäker. Hermetisk. Omöjlig.
Första gången jag skulle byta batterier var det lite knepigt. Nu vet jag hur jag ska göra 🙂
Men förpackningar i hårdplast är hemska.
Jag blir förvånad av svårigheten varje gång. 😦 Snart blir det bytesdag igen , då det kom upp lite ränder på tvären.
Jag har behövt byta två gånger och har bott här över tre år – tyckte ändå det inte var länge sedan jag bytte senast 😀
Tiden rider på snabba hästar. 🐎
Ja, det gör den.
Har ju följt dig så länge att jag vet vem Adrian är:-) Å han har helt rätt. Dessa hårda plastförpackningar är livsfarliga att få upp och att pressa ut batterierna. Tycker synd om alla reumatiker här.
PS. Är det inte dags för en ny bok med Adrian Debutsky snart;-) DS.
Ja, jag har flera idéer i huvet om en ny bok. Men jag vet inte när jag ska hinna skriva den då jag inte kan ta tjänstledigt två månader, vilket skulle behövas.
Kanske jag på våren och mot sommaren kan få avlastning i mitt tidningsjobb så pass att jag kunde komma igång med ”fyran” – få se!
Väldigt häftigt att du skrivit och utgivit dina egna böcker! Grattis! När skedde detta? Väldigt kul! Lite smått svartsjuk blev jag nog…. 😉
2007, 2008 och 2012, http://www.debutsky.fi
Är medlem i Finlands svenska författaresförening, vilket man inte kan bli bara sådär om man vill själv.
Man måste anhålla om det och så ska styrelsen godkänna det, böcker kollas, det vill säga att innehållet är kvalitativt nog 🙂
Förpackningar över lag är svåra att ta sig i tycker jag.
Ja, i synnerhet många i hårdplast, men även andra.
Ja.
Ja denna förpackningshysteri,en del är ju nästan inbrottssäkra..Haé Kram.
Ja, det var minsann rätta ordet 😀
Det var verkligen kul att läsa – Anna-Lisa skulle säkert skratta (hon fick inte läsa). Hon skulle säkert konstatera att Adrian och jag är släkt, hehe.
Ni kanske ÄR släkt 😉 !
Stort skratt!
😀