Mina händelserika nätter

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

På Facebook skrev jag i dag så här:

Det var en händelserik natt. Förutom att jag fick en lång och passionerad kyss av Daniel Craig så var jag också med i Let´s Dance. Jag begrep inte hur jag hade hamnat där, men mitt par och jag fick stående ovationer och någon i publiken skrek ”En sådan kreativ lösning!” Jag var lite besviken då jag vaknade för jag hade gärna hört hur många poäng vi hade fått av domarna.

Ja, alltså jag är en människa som drömmer ofta och mycket. För det mesta roliga och knasiga saker, ganska sällan mardrömmar.

Jag brukar faktiskt tacka Gubben Gud för att jag också har händelserika nätter. Jag är nöjd då jag får kramar och kyssar i drömmarna, och att allt möjligt annat roligt händer då.
Vardagslunken kan ju vara nog så trist och slitande ibland – så tack för att jag har ett spännande liv om nätterna 😀 ❤

Församlingshemmet, en härligt blå himmel och numera kala träd eftersom det blåste så friskt i natt i all snö försvann från grenverken.

Har haft en intervju i dag, varit på apoteket och köpt diverse medikamenter och från affären köpte jag ett härligt bröd med tranbär i.
Solen lyser från en klarblå himmel, det är fredag, jag ska på massage och har lite lugnare arbetsdag.
Hoppas ni alla som läser min blogg mår bra och kanske rentav också har ett härligt rikt nattliv 😀

I dag har jag fått styrka

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… av tre bra möten. Ibland behöver jag känna att det jag gör har betydelse och att jag får stöd av likasinnade.

Det här betyder inte att alla ska tycka lika om allt, eller vara överens med just mig. Men det är viktigt att tala öppet om allt och att diskussioner för oss framåt i olika processer.

En liten julklapp som jag fick av en god vän.

Hittade på Steg för hälsas webbsajt några kloka tips att ta fasta vid.

  • Ta avstånd från saker som inte ger dig harmoni. Du vill inte ha egoistiska personer eller falska intressen.
  • Höj murarna mot folk som för med sig stormar under lugna dagar.
  • Bygg murar mot personer som inte respekterar dig. Förlåt dem, men låt dem gå.

Hur galet som helst, del 51

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.

En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.

Lovisabyggnader, Generalshagens skola

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I den här skolan gick jag som barn. Den var en folkskola då. Efter det blev det för min del mellanskola och sedan tre år i gymnasiet.

Skolreformerna har varit många genom åren. Faktiskt så många att jag inte riktigt minns hur det var… jag tycker att jag gick fyra år i folkskolan och sedan fem år mellanskolan. Men folkskolan hade sex klasser, så man kunde också välja 6+3 i stället för 4+5. Det fanns något som kallades ”Meddis” då jag var ung, det var väl medborgarskola man valde om man tog 6+3 alternativet?

Senare började skolorna kallas lågstadium och högstadium. Kombinationen kanske heter grundskola fortfarande? Nä, nu börjar jag känna mig helt råddig 😀

Hur som helst. Jag tror att många av oss som är i medelåldern i dag har massor av minnen från den här skolan. Och nya minnen skapas varje dag eftersom skolan, som numera heter Generalshagens skola, har funnits i många årtionden. Jag har försökt luska ut när skolan byggdes men inte hittat den informationen.

Fler vintriga Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Världen på en del av de här bilderna ser nästan svartvit ut. Men några färger skymtar här och där i form av hus och bilar.

Träden på gården där jag bor.

Men det som ögat ser, allt det sagolikt vackra, är inte lika lätt att fånga på bild 🙂

Det ser ut som om det låg bomull på grenarna 🙂

Lite gult lyser upp bland de svarta, vita och grå nyanserna.
… och ser man på! En röd bil!

Som ni ser har jag varit ute en liten sväng i dag. En väninna skjutsade mig vänligen till bokföraren. Jag cyklar dit på våren och sommaren, men nu står cykeln i husets förråd.

I måndags fick jag problem med nätbanken. Jag är säker på att jag slog i användarkod och lösenord rätt, men det oaktat låste sig banken. Efter att jag stått i telefonkö en ganska lång stund fick jag veta att jag kan göra nytt försök på tisdag morgon.

Tisdagsmorgonen kom. Koderna funkade inte. Nytt samtal till banken. Jag skulle ha fått vänta ytterligare ett dygn för att få i gång nätbanken, men nu råkade bankkontoret i Lovisa vara öppet. Där på Aktia var kundtjänsten vänlig och nu är problemet löst.
Hur det överhuvudtaget hade uppstått vet ingen. Jag hörde om andra som samma dag hade haft liknande problem.

Det här fick mig att tänka på hur ofta jag behöver mina nätbankskoder. Det är inte enbart då jag betalar fakturor utan också då identifiering krävs i massor av olika sammanhang.

Det digitala i all ära, men visst lever vi i en sårbar värld.

Vintriga lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En av våra vackra parker i centrum.

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.

Jag är på väg till en intervju, ner för Drottninggatan mot stadsbibban som ligger långt där borta som bilden tar slut.
En del av Långgränd.

Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.

Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤

Ordningen återställd

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Nu känns det som att arbetet med pusslet kommer att löpa bättre.
Jag hade mätt fel. Bordet är över en meter brett på kortsidan, så jag kan lägga pusslet på det led jag gjort innan!
Jag som trodde att det inte gick, och då blev belysningen fel, hur jag än vände mig och flyttade lampan. Men NU känns det rätt ❤

Nu börjar det gå undan med LITE annan fart. Inte för att jag har bråttom, men för att pusslandet känns roligare då jag får rätt belysning.

Glad måndag! 07-01-2019

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag frångår i dag konceptet med bara en eller två bilder i min serie Glad måndag!
Glad måndag kan också vara efterskvalpet av en glad söndag!
I går vann hockeylejonens juniorer VM-guld och mitt favoritlag Lovisa Tor vann bägge matcherna i division ett under lördag-söndag.

Min syster föreslog också i går att vi skulle gå till museet och se utställningen ”Där gatan gick en gång – Lovisalandskap i förändring”.
Det kändes jättebra att vi hann dit, för utställningen håller öppet för sista gången i dag.

Kommendantshuset, Lovisa museum.
Intressant film som visade gamla vyer från Lovisa.
Alla dessa byggnader som inte finns kvar. Fotot har jag tagit av en bild som finns på utställningen.
Bokhandeln, finns inte heller mer…

Det här är en av de byggnader jag saknar mest i Lovisa. Min mammas faster jobbade där, min syster har jobbat där. Jag drömmer fortfarande ibland om att jag är där och handlar.

Miniatyr av sjöfästningen Svartholm.

Seger och mat som smakade!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Någon kanske undrar varför jag och många andra supportrar sitter frivilligt i en buss åtta timmar för att se en match som är två timmar lång. Och hur fördriver fansen tiden i bussen?

Skidtävlingar på väg upp mot Jyväskylä. Juniorhockey-VM:s bronsmatch på hemvägen.

Några har surfplattor med sig och så gott som alla hittar något tidsfördriv på smarttelefonerna. Men vi pratar faktiskt väldigt mycket med varandra så där på riktigt också 😀

Bak i bussen lyssnar många på musik och där spelas det ofta också kortspel.

En restaurangkedja där ingen alkohol serveras och inga cigaretter finns till salu.

Då vi reser längre bort har vi alltid åtminstone en timmes matpaus, och en del kortare pauser för dem som vill röka eller gå på allmän toalett.

Pepparbiff – aaah!

Efter att i Lovisa under två månader på restaurang endast ätit veganrätter satt den här pepparbiffen som handen i handsken eller som gourmeten i Caritas mun ❤

Från bussfönstret njuter vi av fina finländska vyer.
Julle och Peik planerar.

Vi var framme i god tid och det fanns tid att spionera på Tors strategier inför matchen. Å andra sidan hade det väl varit vettigare om jag hade kollat motståndarnas strategier och inte våra egna 😀

Här gör Tor ett av sina sex mål. Vi låg under 3–1 men vann slutligen med siffrorna 4–6. Exakt de siffror som jag hade lagt in på Resultatvad. Jag betalade fyra euro och vann cirka 130. Inte illa alls.

Och i dag vann vi borta mot NJ i Seinäjoki med siffrorna 1–10. Den matchen såg jag via Kepit.TV streamad på nätet för fem euro. Jag hade tänkt sätta resultatet 1–11 på Veikkaus, men tänkte att nej – så galet bra kan det inte gå. Det gick NÄSTAN så galet bra 😀

(och ps… vi vann ju hockey-guld i Junior-VM också) ❤

Skyltsöndag, den 6 januari 2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Första söndagen i januari! (redigerat 6.1.2019 efter att en bloggkompis påpekat – jag kan inte räkna! :-D)

Den här skylten finns hemma hos Eddie Bruce som är en välkänd profil i vår stad. Hans intresse för gamla foton och postkort från Lovisa började redan för fyrtio år sedan. Efter det har han tagit hand om en massa andra gamla bilder och negativ. Han har gjort en stor kulturgärning och även publicerat böcker med gamla bilder.
Jag skrev ett reportage om honom i Nya Östis som kom ut i fredags.

En gammal gatuskylt.

Skyltsöndag förvaltas av bloggaren Konst eller Konstigt och hos henne finns länkar till andra som är med i utmaningen.