I dag har det varit plus tre grader, ganska grått, lite regn då och då, och även byig vind. Det är helt okay, vi har ju sista dagen i februari. Vi längtar efter våren men den är inte riktigt här än.
Så det gäller att leva på de reseminnen man har, och så småningom se fram emot nya upplevelser utomlands 🙂

Annars har jag de senaste dagarna funderat mycket på vad vänskap betyder. Vem är din sanna vän, vem kan du lita på?

Jag är en ganska blåögd och snäll person som vill tro gott om de flesta. Det har genom åren gett mig några käftsmällar och folk har skrattat bakom min rygg.

Om jag har en åsikt om en person, och serverar den för någon annan, brukar jag säga ”det här är min åsikt, jag vill att du bildar din egen åsikt om personen”. För jag vägrar själv att med hull och hår sluka allt som andra berättar om andra. ”Hon är sådan, han är sådan, hon sa si och han sa så”. Ord står mot ord och skvallret frodas.

I chefsposition får man stå ut med allt möjligt. Folk är sura, missunnsamma, avundsjuka, arga och besvikna. ”Vad tror du att du är” har jag fått höra ibland, eller ”du skulle bara veta vad andra sagt om dig”, eller ”du ska inte tro att du har några vänner”.

Klart att jag vet att mycket som sägs om mig inte är vackra ord. Men dagligen får jag också tack för jobbet jag gör, bland annat peppande mejl och kommentarer på Facebook och på bloggen. Tack vare dem har jag orkat kämpa vidare.

Och jag skulle vilja påstå att de personer som har behov av att påpeka att någon annan minsann borde veta att folk talar illa om dem – de är inga empatiska människor, inga riktiga vänner. En sann vän har inget behov av att trycka ner en medmänniska.