Ett minne från ridskolan i Jerez i Andalusien dit förra läsarresan gick.
Planerna kring följande läsarresa har börjat, men de som vill med får ge sig till tåls ännu ett par, tre veckor innan den annonseras ut.
Annars kan jag säga att jag är nöjd med systemet där jag har separat arbetstelefon och då jag börjat hålla fast vid att jobba endast vissa tider om vardagar och någon enstaka timme på veckosluten.
I dag hälsade jag på ett par ”gamla” kollegor på eftermiddagen och försköt därför en del av jobbet till kvällen. Känns bra att kunna styra jobbet själv, och jag tycker att jag har blivit bättre på att både prioritera och delegera.
Lite dålig har jag varit på att ta bilder i min vardag i Lovisa.
Bra därför att ha arkivbilder att ta till.
Ska försöka skärpa mig i morgon 😀
I måndags för en vecka sedan hade jag i arbetsärenden ett möte på Café Favorit på Alexandersgatan i Lovisa. Det är ett mysigt litet café med tre små rum. Ett där serveringsdisken och några bord finns och två andra personligt inredda rum med glada färger på väggarna. Ofta finns här annorlunda och färgglada konstverk också.
Sommartid kan man sitta ute på gamla apoteksgården och njuta av kaffe, te och tilltugg.
De här tavlorna gör mig verkligt glad! Glad blir jag också då många av mina bloggvänner hakat på glad måndag-serien. Då jag har lite extra tid och minns att göra det, länkar jag till dem.
Geddfishhar fått glatt besked och visar vackra blommor, fina muggar och en söt hund.
I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.
Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!
Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.
Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.
I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.
Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.
Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀
Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.
Det har hänt en hel del på pusselfronten sedan jag visade senaste bilden.
Ibland tyckte jag att jag avancerade med bara tjugo bitar per kväll.
Men som sagt, det går framåt och inte bakåt 😀
Och pusslet ger sinnesro, skingrar tankar. Det skapar inte frustration, i alla fall inte hos mig 🙂
I kväll en liten bit mat och mousserat på veganrestaurangen, som tyvärr stänger på söndag. Men en ny restaurang öppnar snart, och jag tror att det här med veganmat i Lovisa också får sin fortsättning senare, i lite andra former kanske.
Men nu handlar det inte om människor 🙂 I min lilla tvåa finns det bara plats för en, att bo. Däremot finns det hjärterum och stjärterum för många vänner och skulle jag råka snubbla över någon trevlig man så lär han nog också få plats här då och då 😀
De som flyttar in hos mig nu på våren är nya små växter. Jag får se vilka som klarar sig, vilka som trivs hos mig. Det är bara att pröva sig fram, hitta de rätta platserna för dem.
Jag tycker det är vackert med gröna växter och glas. Den här växten ska få en annan kruka lite senare. Solen som lyser in i bostaden och gör vackra skuggformationer gillar jag också.
Luftväxterna överlevde dessvärre inte hos mig, så nu har jag rätt många glaskrukor, -burkar och och -skålar. Inga svårigheter dock att hitta användning för dem.
Och så var det det här med hälsan. Den här hade ju gått som bidrag i Veckans ord – ASK. Nu ska jag mäta blodtrycker morgon och kväll och skriva upp det för att senare berätta resultatet för läkaren.
För ganska precis ett år sedan var jag på mammografiundersökning och efter det blev det fler undersökningar då något avvikande upptäcktes i provsvaret.
Jag fick en hel del att tänka på. Men det visade sig att jag inte hade bröstcancer och jag var tacksam för det.
Ett halvt år senare blev min mamma inlagd på sjukhus. En stor operation väntade. Det blev några sömnlösa nätter och en tung tid, som jag med facit i hand inte vet hur vi klarade. Men vi klarade det, och med tanke på omständigheterna mår mamma åter bra. Tacksam även för det.
I februari i år fick jag rytmstörningar och tänkte då att beslutet jag hade fattat ett par månader tidigare, det vill säga att jag avstår från att vara medieansvarig för Lovisa Historiska Hus var det enda rätta. Jag hade redan året innan slutat med samma uppgift inom Tors innebandy.
Dels finns inte längre tid för ”många bäckar små”, dels är det svårt att vara redaktionschef på en tidning samtidigt som man är medieansvarig för två föreningar.
Så det var både med tanke på min egen hälsa och det faktum att ”många hattar på huvet” inte kändes bra som jag slutade för Tor och LHH.
Nu har LHH både en ny ordförande och en ny projektchef. Så evenemanget lever alldeles säkert vidare och mår bra i många år till.
Allt har sin tid. Nu är det Nya Östis och en del mindre textprojekt som gäller för mig. Jag är nöjd och glad över att inte längre behöva splittra mig och jag har lyckats styra mina arbetstider sedan det beslutet togs för ett par veckor sedan 🙂
Ska äntligen försöka hitta på någon vettig användning för lådan, asken, i bakgrunden. Har jag saker att stå på den kommer jag inte lätt åt det som finns inuti…
Lilla My är ju mer än väska än en ask, men tog med henne ändå i Sannas fotoutmaning där ordet denna vecka är ASK.
Jag beundrar folk som orkar hålla på, för visst är det tungt att stå och sälja grillmat till halv fem på morgonen om fredagar och lördagar!
För mig är det kul att då och då komma ut och göra intervjuer. Mycket av mitt jobb handlar ju annars om planering, textredigering, mejlhantering och mötesförberedelser. Men som sagt, ibland är det viktigt att ge sig tid att få träffa folk också. Och i dag fick jag träffa en glad korvgubbe 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 