Henkilökunnalle – För personalen.
Tror att skylten handlar om P-platser, på en gårdsplan.
Tillåtet säkert också för insnöade personer 😉 Missförstå mig rätt, tillåt ironin.
Skyltsöndag är nämligen ingen allvarlig sak. Alla som har sett en skylt i sitt liv, fotograferat den och som kanske dessutom har en blogg.
Kom med i gänget!
Skyltsöndag förvaltas av förträffliga BP! Hos henne hittar du länkar till andra bloggare som är med!
Mycket fysiskt och snabbt spel, och två jämna perioder innan Tor ryckte ifrån och vann 6–3 mot stentuffa SB Vaasa.
Tyckte att jag fick till en ganska fartfylld och kul bild. Inte kul för att Kasper ramlade, men kul som bild!
Marknaderna i Lovisa arrangeras för det mesta om tisdagar. Men då och då även på en lördag, vilket jag tycker borde gynna dem som inte kommer loss från sina jobb. Som kanske jobbar på andra orter.
I dag var det minus nio grader och blåste också lite, men någon snö föll inte, så om man var ordentligt klädd klarade man sig bra.
Jag köpte ett nytt plagg, en tunika – surprise, surprise, i svart och vitt! 😀
… då det gäller blogginlägg. Snarare är det så att jag inte hinner med allt som jag vill hinna med 😀
Därför blir det alla möjliga korta, ibland opersonliga och ostrukturerade skriverier. Kom nyss hem från Happy Hour i goda vänners lag. Två glas skumpa och diskussioner som handlade om LIVET, som också inkluderar DÖDEN, gjorde gott åt min hjärna som ibland går på högvarv.
Av en kollega och vän fick jag detta pussel. Ser fram emot att få de där lugna stunderna på kvällarna då jag letar efter de rätta bitarna.
Väninnan däremot sa att hon gärna avstod från det för att inte få ett nervsammanbrott 😀
Så bra att vi alla är olika som människor ❤
I morse hade jag kontakt med övre våningen… alltså inte med personerna som bor ovanför mig, utan med en högre makt, med det jag även kallar Universum eller med Gubben Gud. För det är så jag kallar den högre makten, jag kallar den inte Hen, ej eller Gumman Gud.
Tacksam om jag inte behöver argumentera mer kring det 😀
Jag var på massage, går varannan vecka. Älskar de latinska namnen på musklerna och allt annat som berörs. Är också på samma våglängd med företagaren som ger massagen, en ”gammal” skolkompis till mig.
Vi pratar ofta om det där med att man ska lita på att saker och ting ordnar sig.
Innan jag gick till henne fick jag nämligen en beställning på ett översättningsjobb, och på väg hem från stan fick jag ett jobb till.
Det är ju inte så att Nya Östis betalar uselt, inte alls. Jag får honorar därifrån, men som egenföretagare med en massa utgifter och som singel där jag inte kan dela utgifterna, behöver jag varje månad en viss summa för att få alla fakturor betalda. Och nu känner jag att allt åter ordnat sig för ett par månader framöver – tack GG och Universum ❤
… för där ute vräker snön ner. Inga trottoarer i centrum var skottade då jag gick hem från redaktionsmötet och layout-utbildningen. Hade två kassar att bära på så jag tog inte ens fram kameran.
Drömmer mig istället framåt i tiden, mot en sommar som jag hoppas kommer i år. Tänk den där dagen då man första gången får känna gräset under sina bara fötter ❤
I dag blåser det rejält och jag tror att det snöar lite också. Mest är det väl ändå befintlig snö som yr omkring.
Februarimånads bild i kalendern överensstämmer med verkligheten, för nu har vi snö igen.
Fördelen med att jobba hemifrån är att jag kan sitta i myskläder vid datorn, jag måste inte gå ut. Eller jo, i dag har vi redaktionsmöte på eftermiddagen och efter det layout-utbildning, så nog blir det lite frisk luft för mig 🙂
… jag känner att det hände med livet på spel.
Att klättra i den här åldern, särskilt då man bor ensam hemma, är inget att leka med 😀 Jag hade mobiltelefonen nära och tänkte att om jag inte klarar av annat så kanske jag kan få iväg ett nödsamtal om jag ramlat.
Vatten på kvarn blir det för bloggarvännen BP som undrar varför jag klär mig mest i svart och vitt. Även heminredningen går i svart, vitt, lite grått, lite brunt och stål/metall.
Jag hade rätt länge tänkt att jag ska få upp den här extra gardinen mot väggen. Den döljer (nästan) två vattenrör.
Och det som syns i fönstret är inte supermånen 😀
Det här är vårt fina medborgarinstitut som ligger centralt i staden.
Karl Hård af Segerstad planerade den dekorativa byggnaden i jugendstil 1898, kan jag läsa ur uppgifter som Lovisa Historiska Hus haft i en av sina publikationer.
Jag minns när huset nästan totalförstördes i en brand, det var 1991 och jag hade börjat jobba som journalist 1987. Det var inte jag som skrev om branden då, men sådant glömmer man inte i första taget.
Huset renoverades sedan med pietet och återställdes i sitt ursprungliga skick. Mi har funnits här sedan 1977.
… blev det på TV-nytt i kväll. Jag vill se det positiva med att såväl tidningen som staden fick reklam, att jag sedan själv såg ut som jag gjorde är inte mycket att göra åt 😀 … i dag kommer reportrarna ofta ensamma, jag avundas dem inte… de riggar upp kameror, fäster mikrofonanläggningar, testar ljud och ljus. Tekniska problem uppstod men Carmela Walder från Yle Östnyland var hur proffsig som helst.
Det finns ingen som sminkar dem som ska med i sändningen, på samma sätt som man tydligen fortfarande sminkar dem som kommer på besök till tv-studion.
Inlägget handlade om en undersökning som visar att hyperlokal journalistik vinner allt större terräng. För att folk vill läsa om sådant som ligger dem nära, se bilder av bekanta i tidningen, läsa deras namn.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 