YES! Bland de fyra bästa i Finland!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Mååål!

Det var en märklig match, speciellt tredje perioden då motståndarna jagade genom att spela utan målvakt och pressa med fler utespelare än vi hade.

Men vi vann slutligen med siffrorna 10–6. Kort om matchen HÄR.

Vilket betyder att Lovisa Tor är ett av de fyra bästa lagen i finska cupen! Oerhört strongt. Jag vet inte ens hur många lag som var med från början men något litet antal var det inte 🙂

Som jag älskar det här laget ❤ Har följt det i med- och motgång sedan 1999. Perspektiv på tillvaron får man då jag tänker att systersonen föddes 1998, och jag tänkte någon gång då han var 4-5 år och hade välutvecklat bollsinne, att OM han börjar spela innebandy och vill tillräckligt mycket där, kanske jag en gång får se honom spela i herrlaget. Och nu är han där 🙂 En av många som ger sitt allt för laget.

Men för att jag inte ska bli en löjligt sentimental moster slutar jag här och säger bara – Grattis hela laget – aj löööv juuu 😀 ❤

I kväll har vi firat lucia

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det brukar gå lugnt till i Lovisa, och i Finland överlag.
Jag tror att luciakvällen firas på lite annat sätt i Sverige – mina svenska vänner får rätta mig om jag har fel.

En del av Alexandersgatan nära mitt hem.

Det är fint att vi fick snö och att ovädret hann dra förbi till luciakvällen. Det hade frusit på, vi har kanske en minusgrad, så det gällde att gå försiktigt.

Lucia Ina med följe på väg ut från rådhuset där hon kröntes.

Efter kröningen pilade jag i väg med ett par foton till platsen där tidningen layas. Sedan kom jag hem och gjorde en kort webbversion till Nya Östis hemsida, och så lade jag ut bilder i tidningens Facebookgrupp.

Nu ska jag ta det lugnt i tv-soffan 🙂

Nyttigt med elavbrott

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Första gången på väldigt länge som jag, boende i centrum av Lovisa, fått vara med om ett nästan tre timmar långt elavbrott.

I Afrika, eller kanske det rentav räcker med att jämföra med Grekland, skulle dom skratta åt oss. Där är elavbrott en del av vardagen.

Mysigt med levande ljus.

Jag tänder varje kväll några levande ljus, så då avbrottet kom var det inte mörkt som i en säck hos mig.

Men då avbrottet varat längre än en timme började tankarna komma. Har någon fastnat i hissen? Vad hände i mataffärerna där folk stod i kö? Lasaretten har reservaggregat, men en massa problem uppstår väl ändå?

Vi är så bortskämda med vår elektricitet. Vi tar den för given och kanske behövde en liten läxa.

Mysigt på toan.

Då jag på tidningens Facebooksida efterlyste erfarenheter som hade med de strömlösa timmarna att göra fick jag läsa härliga berättelser. Folk blev uppfinningsrika. Tog pannlampor i användning och levande ljus förstås. Började umgås med varandra, spela spel, lösa korsord.

Många tyckte det var härligt, lugnt och tyst, utan måsten, utan tv, utan internet. Fast okay, man hade viss tillgång till det via telefon och surfplatta, annars hade jag inte kunnat höra mig för om allt det här UNDER pågående avbrott.

Men, jag satt också länge stilla i skenet av de levande ljusen och lyssnade på en tickande klocka.

Men spännande var det. Det var troligen tung, blöt snö som förorsakade avbrottet. Och svårt har det varit i trafiken…
Men jag tror vi människor behöver allt detta, för att inse hur sårbara vi och system vi byggt upp är.

Snön vräker ner…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… och om plogbilar och / eller traktorer är ute i svängen så hinner de inte med. Det var tungt att gå i blötsnön på ickeplogade vägar, men det är ju bara att se det positiva – ni vet, hälsosamt med vardagsmotion 😀
Ett uttryck jag egentligen inte alls gillar, för det är låter så präktigt…

En i allmänhet inte alls motionsinriktad reporter var tvungen att ta sig till affären eftersom smöret var slut…

Anyway… en yrkesskadad journalist tänkte direkt ”borde vi kolla med staden hur snöröjningen gått, vad kostar den, vilka problem stöter röjarna på”… För så har man alltid gjort, eller som en äldre kollega så ”så fort marken blev vit skulle man ringa stadens röjningsansvariga...”

Som om snö var något unikt 😀

Ändå går tankarna till äldre personer som försöker röja blöt snö med spade. Eller till dem som tvingas vara ute i trafiken med bil.
Och tänk om något tak rasar in, eller ett träd brakar ner… för den här snön är tung!

Ändå tacksam för att jag inte jobbar på en nyhetsredaktion där takten är hård. Nya Östis koncept är vänligare för mitt hjärta 🙂