Min nya vän

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… ser ut så här 😀
Hahahaaa! Ja, men ni som känner mig vet att jag gillar att städa. Eller kanske närmare bestämt, ogillar att ha det allt för stökigt.
Och det som jag på senaste tid ogillat mycket är att släpa ut dammsugaren på balkongen. Där finns alltid torkade blommor som ramlat av Millionbells, ibland finns där spindelnät och annat smått skräp.

Laddningsbar liten skräpsamlare – rikkaimuri kallas den på finska.

Den här dagen har varit bra! Det stör mig inte alls att det stundvis blåser så att jag med cykeln tvingas trampa i nedförsbacke. Plus 16 grader och sol, det är helt okay, för det kunde vara värre!

Gjorde undan en del jobb på morgonen, gick sedan på konstutställning i Galleri Theodor (också ett jobbuppdrag). Härliga målningar och keramik av Luru Hirva, en bild av henne satte jag redan på Bloglovisa.

Hennes keramik är verkligen prisvärd, för hon vill att människor ska ha råd med hennes arbeten och kunna använda dem i vardagen.

Det här fatet reserverade jag till mig själv.

Den här veckan har jag flera skojiga saker att se fram emot. Jag hoppas det blir en del bilder på bloggen från dem 🙂

Jag är nöjd med det jag har

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
En text om att byta inställning.

Den här texten hittade jag i en svensk veckotidning häromdagen. Jag känner igen mig själv i den. Särskilt om ni läser de två sista meningarna.

Många av dem som bor ensamma, vare sig de har valt att göra så, eller är ofrivilligt ensamma, brukar känna sig lite extra åsidosatta på stora högtider.
Men jag tror man kommer ganska långt med att ha rätt inställning. Om man jämnt tänker på vad man saknar blir man ju ledsen. Men om man är nöjd med det man har, för vi har ju det ändå rätt bra i vår värld, kan det leda till att man mår lite bättre.

För övrigt skriver man ordet allena med två L. Kollade för säkerhets skull i Svenska Akademiens Ordbok… Men det här inlägget ska inte vara något gnällinlägg 😀

Lite senare i dag visar jag ett par bilder på vad jag köpt i dag. Jag är helt i tagen då jag fått ”en ny vän”. Ni som känner mig skrattar säkert igenkännande 🙂

Glad måndag! 26-06-2017

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En prydnad på en gård vi besökte med Trädgårdsföreningen för snart två veckor sedan.

Glad måndag är en serie jag uppfann då jag tyckte att måndagar förtjänade en bättre behandling. Måndagen är början på en ny vecka, full av lika många möjligheter som alla andra dagar under veckan.

I serien kan man publicera vilka bilder som helst, huvudsaken är att de gör dig själv glad eller på något sätt har en uppiggande effekt 🙂

Här finns en lista på andra som är med / eller som varit med i Glad måndag. Är du också det? Vill du att länken till din blogg ska komma på samma lista, meddela mig 🙂
Anki skickade en pingback så genom att klicka på hennes namn hittar du hennes färskaste inlägg. Gärdsmygen likaså.
Lizzyfix kom också med på måndagskvällen! Och BP:s inlägg hittade jag på tisdag.
Om man är med EN gång betyder det inte att man måste producera bilder alla måndagar. Huvudsaken är att Glad Måndag-budskap sprids då och då.

 

Veckans ord – SOL

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

Hos Sanna och Gemsweeklyphotochallenge är veckans ord SOL.

Den har varit framme under veckan, så den var inte så svårfångad som vissa prognoser lät förstå att den kunde bli.

Den här gången visar jag tre bilder. Alla är fotograferade under ett par minuter, på samma ställe i min systers trädgård. Har bara haft olika inställningar på kameran 🙂

Sol bakom äppelträdets grenverk.
Samma sol, samma äppelträd.
Bilderna har inte manipulerats.

Skyltsöndag, den 25 juni 2017

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Nej men huga! Det är sista söndagen i juni månad! Tiden går så rasande fort, det är nästan skrämmande…

De här skyltarna finns i anslutning till Frantsilan Kehäkukka, där det finns en örtagård. Jag försökte inte ens räkna antalet örter, de måste ha varit över hundra. Men visar två skyltar i dag och ett par bonusbilder från örtagården som får förmedla stämningen där.

Frantsilas aromatiska visningsträdgård. Den egentliga örtodlingen ligger fyra kilometer härifrån.
En av hundratals småskyltar i trädgården.
Här fanns mycket att bekanta sig med.
… och ett gammalt litet hus invid trädgården och älven.

Väderprognoser?…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… den här tomten visar vad han tycker om dem!
Eller kanske han är arg för att det inte blev en sådan vinter som meteorologerna förutspådde till midsommaren?
Vill man veta vilket väder det är, då är det säkrast att sticka näsan utanför balkongglasen och känna efter.

Tomtens hälsning 🙂

Uruselt väder hade utlovats till midsommaren. Men är man meteorolog kanske det är bäst att inte lova något mer än det. Allt som är bättre än regn och rusk, blåst och +10 grader, gör ju folk glada då 😀

I samband med att jag hämtade bort cykeln fastnade jag på väninnans gård nästan två timmar, för att vädret var så fint och för att vi hade lite mousserat i glasen 🙂

Slutar aldrig förundras över Guds konstverk i naturen.

Sedan tänkte jag att jag cyklar dit näsan pekar, och landade på min systers gård. Där hittade jag dessa underbara irisar.

Ett hav av irisar.

Och kvällen avslutades vid Café Saltbodan där det bjöds på levande musik. Välkända låtar med en jazzig tvist.

Hur galet som helst, del 30

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Motorsågar och åter några motorsågar 🙂

Bilden togs på Liljendaldagarna för en vecka sedan.

Vet inte riktigt vad jag ska göra i dag. Har jobbat ett par timmar med texter och bilder som hör ihop med evenemanget Lovisa Historiska Hus, som i år firas 25–27 augusti.

Cykeln blev hos min väninna i går, så ett litet projekt är förstås att ta en promenad dit och hämta den 🙂

Det blev en fin midsommarkväll

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Såväl om jag ser till vädret, som om jag sätter en måttstock på vad som är en bra midsommarkväll för mig själv.

Hos Marina och hennes man fick jag ta del av det här midsommarbordet. Här fanns nypotatis, matjessill, nubbe, vin, kokt ägg, räkröra, skinka, sallad, snacks och mycket annat gott. Jag tackar ❤

Midsommarmat.

Såsom jag tidigare har sagt… syrenerna blommar än på sina ställen och är väldigt dekorativa med sina massiva klasar.

Dekorativt.

På kvällen besökte jag Skeppsbro-området. Där restes midsommarstången. En video som visar hur det gick till finns på Nya Östis Facebooksida.

Förberedelserna i full gång.

Sedan delade min syster och jag på en midsommartårtbit och jag drack ett glas mousserat.

Kakan ser ju enormt ut 🙂

Finlands 100-års jubileum (hundra år sedan Finland blev självständigt, 6.12.2017) firas hela året på olika sätt. Bland annat med ett världsrekordförsök, Koko Suomi tanssii – Hela Finland dansar. Det började klockan 22 och då var jag inte längre där, men Nya Östis direktsände händelsen i sin Facebookgrupp och där var faktiskt massor av människor. Min bild togs lite tidigare på kvällen.

Och även om det inte var jättevarmt ute så var det en FIN kväll, utan regn, utan blåst – med en helt behaglig temperatur, om någon frågar mig 🙂

Fina Skeppsbro-området i Lovisa.

Knotiga stammar, mossa och tankar kring midsommaren

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.

Ett gammalt äppelträd.

Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.

Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.

Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.

Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.

Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.

Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.

Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.

Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤