En överlevnadsguide

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… lär den här boken vara. ”Drunkna inte i dina känslor” är skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. En recensent i tidningen Metro skriver att boken är en underbar överlevnadsguide för alla starka men sköra.

Jag som brukar tänka att allt ordnar sig någon gång råkade hitta den här boken i en bilaga som kom med tidningen Kyrkpressen. Det var liksom meningen att jag skulle få syn på boken, så jag beställde den och fick den med posten i dag.

Ser fram emot att få läsa boken.
Ser fram emot att få läsa boken.

På bokens baksida står det ungefär så här:
Ena dagen stark och kraftfull, en entusiastisk visionär som står längst uppe på barrikaderna. Nästa dag känslig intill hudlöshetens gräns… – – – visst, alla människor har olika slags lägen, men kanske du är extra känslomässigt begåvad? En HSP, Highly Sensitive Person.

Forskare har kommit fram till att en femtedel av alla människor tros vara mer sensitivt begåvade än andra. Boken ska lära mig att inte drunkna i mina känslor, jag ska lära mig simma i stället 🙂

kaka

Var på ett möte i restaurang Bella i dag. Blev bjuden på den här underbara pajen! Citron, lime, blåbär och hallon. Väldigt fräsch!

Varde ljus i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Köpcentret Galleria.
Köpcentret Galleria.

Den här bilden togs en kväll förra veckan då jag var på väg till ett föreningsmöte. Affärerna höll på att stänga.
Jag tycker vårt köpcenter är lagom litet och att belysningen som hänger ovanför ingången är fin. Särskilt den stora som börjar ovanför andra våningen. Vackrare i verkligheten än på bild.

Handla lokalt om du kan!
Då gamla andelslaget Elanto genom tiderna – för elva år sedan om jag inte minns helt fel – byggdes om var det en storsatsning av en del lokala företagare som slog sig samman.

Glad måndag! 28-11-2016

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Konst och färger gör mig ofta glad.
Konst och färger gör mig ofta glad.

Det här konstverket finns på en dörr i Kompanjonskapshuset där jag var på ett möte i dag.
Efter mötet gick jag till krogen 🙂 Åter en gång, mitt på en vardag.
Men också den här gången var det frågan om en intervju. Årets företagare i Lovisa är nämligen Loviisan Aarre Oy som äger restaurang Zilton.
Så jag drack bara ett glas saft och blev bjuden på en jultårta.

Resten av eftermiddagen går till att skriva artiklar.
Ha en bra måndag!

När är man för snäll?

~ Carita Liljendahl ~ 45 kommentarer
Världen och vardagen är inte alltid sagolikt vacker, som insvept i bomull.
Världen och vardagen är inte alltid sagolikt vacker, som insvept i bomull. Det här är ett skyltfönster i en lokal som står tom i Lovisa. Bättre att pynta lite än att det helt ödsligt.

Jag får ofta höra att jag är för snäll. Min ex-make sade det, vänner säger det.
Men hurdan är man då man är för snäll? Jag har aldrig fått ett svar på den frågan, men kanske inte ställt den rakt ut heller.

Vad är det jag gör fel då jag är för snäll?
Jag vill ju liksom inte bli elak, beräknande, manipulerande.
Men är det bättre att vara lite försiktig och misstänksam? Att inte tro gott om alla? Och att för allt i hela världen inte vara öppen kring det man känner?
För mig skulle det kännas väldigt svårt att ge avkall på ärligheten och öppenheten. Jag vill kunna vara mig själv.

Samtidigt understryker jag alltid att det här med att vara öppen inte betyder att jag går ut på torget och berättar allt jag hört. Hemligheter som måste bevaras för spänningens skull, och saker jag får höra om i förtroende, håller jag tyst om. Men det tycker jag också är så självklart att det inte borde behöva skrivas ut.

Är ordet snäll i dina öron ett skällsord, eller umgås du hellre med snälla människor?
Om jag säger att en person är snäll, då är han eller hon givmild, empatisk och har förmåga att förlåta. En snäll person vill alla väl.

Är det då så att snälla personer oftare blir utsatta för manipulerande människors olika tilltag? Är den snälla personen en tacksam måltavla? Någon man kan frysa ut för en tid, behandla som luft? För att den snälla är så dum i sitt huvud att hon förlåter ändå?

Skyltsöndag, den 27 november 2016

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Sale - finns där som också du är.
Sale – finns där som också du är.

Den här bilden fanns i mitt arkiv. Något jag knäppt under våra innebandyresor 🙂 Vi brukar stanna vid ABC-stationer och i all hast tar jag då bilder som jag tycker skulle kunna passa i Skyltsöndag.

Apelsiner, mandariner, klementiner – vad de än kallas. De är nyttiga så här års 🙂

Skyltsöndag förvaltas av Konst eller konstigt och hos henne hittar du länkar till andra som skyltar!

Lördagsgodis på lillajulsafton

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Den här lördagen före första advent kallas lillajul i Finland. Pikkujoulut på finska. För mig firades den i arbetets tecken med Lovisa Tors innebandymatch, och riktigt lördagsgodis blev det med seger i förlängningen, eftersom det stod 4-4 vid fulltid.

Hade en del halvroliga bilder men sätter ut en stillastående normal. Tuomas Savukoski till höger som valdes till Tors bästa spelare i matchen.
Hade en del halvroliga bilder men sätter ut en stillastående normal. Tuomas Savukoski till höger som valdes till Tors bästa spelare i matchen.

Förberedelserna i gång

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag tycker om att kunna ta det lugnt och reflektera över det jag gör.
Det kan handla om varje steg jag tar. Att känna när foten sätts mot golvet, tänka ”här går jag nu och livet känns bra”. Samma sak utomhus fastän marken i dag var täckt av snöslask.
Att leva i nuet.

Att ha de jobb jag har i dag passar egentligen utmärkt. Jag jobbar faktiskt mer eller mindre varje dag, första ledigheten infaller i mitten av december. Då ska jag resa bort över några dagar.

Men att i stort sätt få bestämma själv, när jag gör vad, det känns skönt. Klart att jag har deadlines för alla jobb, men jag kan planera det mesta själv så att jag slipper stress.

Så planerar jag också julen nu. Inga julgåvor som inte är genomtänkta.
Och en del av julkorten köpte jag i dag, resten pysslar jag ihop. Jag kom till och med ihåg att köpa frimärken 😀

Jag känner att jag är ute i god tid. Väntan på julen ska vara en fröjd.
Jag känner att jag är ute i god tid. Väntan på julen ska vara en fröjd.

Ja, väntan av julen ska vara en fröjd – inte något stressframkallande.
Om kvällarna njuter jag av levande ljus och av doften från hyacinten.

Mysbelysning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… har det skrivits om i en del kommentarer till förra inlägget, där jag visade de röda lamporna som väckt munterhet bland en del Lovisabor.

Min bostad har fönster åt två väderstreck och är ganska mörk, men jag har vant mig och nu skaffat olika små ljuspunkter. Dessutom bränner jag levande ljus nästan året om.

Bordslampan Knubbig.
Bordslampan Knubbig.

På Ikeas foto ser man hur lampan ser ut i dagsljus.

Julöppning och City Shopping by Night firas i dag i Lovisa. Julfred utlyses redan nu i vår stad, för första gången förresten.
Jag ska inte shoppa något, tror det blir en bit god mat och trevlig samvaro med en väninna i stället.

Små julgranar med belysning finns utanför affärer på tre gator i centrum. Här en av dem som står på Mariegatan. Och så tänker jag min bloggvän BP åter en gång. Tänk att det åter blev en folktom trottoar! Det VAR faktiskt folk i rörelse strax före klockan två i dag… 😀

De små granarna med belysning ser förstås mysigare ut i mörkret.
De små granarna med belysning ser förstås mysigare ut i mörkret.

Hur galet som helst, del 26

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Mysigt, och lite småroligt.
Mysigt, och lite småroligt.

Det var ett tag sedan jag satte in ett bidrag i den här serien, förra gick ut den 6 oktober.
De här röda lamporna finns i gamla busstationens fönster. Jag har hört många skämta om dem. Aj, nu har vi fått röda lyktornas hus till Lovisa, precis som på Reeperbahn i Tyskland eller som de en gång hade i Amsterdam.

Men lamporna sprider också ett mysigt sken där de finns i flera fönster på rad. Så det är både lite smågalet, men också roligt och vackert 🙂

Om ”kapade” e-postadresser

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… eller kanske jag inte ska säga att den är kapad. Det känns bara olustigt att mitt namn på Gmail används med fornamn.efternamn. Den adressen är ändå INTE min och JAG sänder inga mejl från den.

Jag har alltså inte själv öppnat det kontot, och det finns inte väldigt många personer med samma namn. Men någon äger det kontot ändå.
Får du som känner mig e-post från den adressen är det inte jag som skrivit meddelandet.

Jag har själv försökt komma underfund med vem som har samma namn som jag. Vänner till mig har skrivit korta sakliga mejl dit för att hjälpa mig reda ut vem som har adressen, men de får inga svar. Det skulle inte annars vara så viktigt, men allting började då en del bekanta till mig i misstag hade mejlat fornamn.efternamn och undrat varför de inte fick några svar av mig. Personen som har kontot kunde väl ha  skrivit någon vänlig rad som svar, typ ”förlåt, ni har säkert fel mejladress”?

Har ni liknande erfarenheter? Hur kan man kolla vem som äger ett konto i samma namn som ditt, men som ändå är ett konto som inte är ditt?
Om jag får nys om att någon skrivit något elakt och falskt i mitt namn kan jag kanske polisanmäla det? Men polisen har ju också annat för sig…

Min personliga e-post är efternamn.fornamn (at) gmail.com.

Någon har adressen carita.liljendahl@gmail.com. Men skriver man dit och frågar vem hen är får man inga svar.